tisdag 5 augusti 2008

Rubiner för svin del 3: Ebba-grön på området.


I boken "Inget är som drogen" (med sin mängd av alternativa titlar, alla innehållande "hasch") använder arkitekten Allan Rubin samma guilt-by-association-bevisföring som gjorde McCarthys amerikanska femtital till en härva av paranoja och självcensur.

Hans metod går mycket ut på att han a) går in i en skivaffär, b) noterar att skivaffären säljer skivor med specifika grupper, c) noterar att skivaffären också säljer armmärken med hampablad, d) påstår att grupperna är drogskadade.

Likadant gör han med klottret. Alla inringade a:n - anarkistsymbolen - blir i sej drogskadade och legaliseringsbenägna, eftersom somligt klotter med inringade a:n är pro-legalisering.

Han har kommit över ett exemplar av punkfanzinet KLOAK STANK och hänger inte, till skillnad från alla andra, upp sej på särskrivningen utan på innehållet. Han citerar en sida med en diktartad, stream-of-consiousnessdrapa mot samhället, i spåren från beatnik och cut-up:

VÅGA VÄGRA VÄRNPLIKT Ställ inte upp för MILITÄRISMEN (sic!) utan vägra ge ditt LIV som KANONMAT... utan SLÅS (sic!) för fred... VÄGRA LYDA Ifråga sätt (sic!) allt som SVINEN säger TILL DIG... RIV ALLA FÄNGELSER... DU KAN ÄNDRA PÅ ALLT... GÅ SAMMAN OCH BÖRJA SLÅSS FÖR ETT BÄTTRE LIV... BEFRIA ALLA... KÄRLEK & UPPROR... LEVE FANTASIN... LEVE ANARKIN... LEVE B.F.F. (Beväpnad FörortsFront, min anm.)

Det här skulle kanske jag karakterisera som naivt men ärligt. Rubin kallar det "en fullständig redovisning av vad anarki i drogbetingad tappning står för". (Magnus Jonsson, redaktör för Kloak Stank, är idag frilansfotograf med inriktning på tredje världen.)

I samma stycke skriver Rubin:

Den som fortfarande känner sig osäker om det verkligen finns samband mellan drogen och den samhällsupplösande viljan uppmanas att studera EBBA GRÖNs aktuella skiva ´We are only in it for the drugs´. Låtarnas rubriker avslöjar vad drogkulturen uppmanar till: ´Totalvägra´, ´Sno från dom rika´ och ´Beväpna er´. På en annan skiva sjunger man ´häng Gud´.

Rubin besitter samma ovilja och oförmåga att tolka bilder och förstå frustration som Erik Zsiga, nyliberalen som dansade för några somrar sen med boken "Popvänstern" där han ogenerat kopplade ihop Ken och Linda Skugge.

Den som bemödat sej att läsa texten till "Häng Gud" vet att den är ett stycke gymnasial religionskritik:

Gud e fascist
Gud e rasist
För Gud gillar inte fattiga
och Gud gillar inte svartingar
Och inte fan gillar han dej
Han har glömt dej för längesen


Det är ö.h.t. roligt att läsa om Ebba Gröns farlighet 2008. I backspegeln framstår ju Ebba främst som en något hippare och förortsskitigare förlängning av proggrörelsen, med proggcovers på repertoaren och uppmaningar som "Köp Hallbladet!" på innerkonvoluten, långt ifrån den riktigt storstadscyniska heroinchica Bahnhof Zoo-punkgrenen.

Rubin hävdar alltså att totalvägran är en samhällsupplösande handling (vilket t.ex. måste komma som en nyhet för buddhister och Jehovas vittnen). Och det är också farligt på sikt! Allan Rubin:

Många av dessa vapenvägrande haschdrabbade placeras då i s k vapenfri tjänst, vilket ofta innebär arbete på lekis eller dagis. Denna är bakgrunden för många i denna nya kategori barnvårdare - nittonåriga grabbar med långt hår och hippieliknande klädsel, som nu sätts att ta hand om våra barn - det värdefullaste vi har!

Rubin går sen igenom P3-programmet Ny våg, som var SR:s punkfäste under några tidiga stormiga år på åttitalet. Rubin citerar ett antal framförda texter som "blev en otäck illustration av drogkulturens samverkan med etablissemanget":

Guds barn - era jävla barn
(Pissoir)

Ja knugens kuk - knugens kuk
Alla vill vi se knugens kuk
Veta hur den e - knugens kuk

(Kriminella gitarrer)

Det hände igår när jag knullade min hund
Dom har alltid spottat på mig
Dom satt där och äcklade sig mitt på ljusan dan
Idag har jag gjort det
och jag sköt och sköt och sköt
Idag har jag gjort det

(Dom dummaste)

I programmet spelades dessutom Ebba Gröns gamla anthem "Skjut en snut". Rubin redogör indignerat för Radionämndens beslut att inte fälla programmet för att ha spelat dessa låtar, och hakar speciellt upp sej på Radionämndens formulering att programmet riktar sej till "en ungdomlig publik med speciellt intresse för den musikgenre som kallas punkrock".

Rubin - och se framför er hur blodådrorna i arkitektpannan reser sej till bergskedjor - skriver:

Speciellt intresse för denna musikgenre - inte är det en musikgenre det handlar om, snarare en droggenre.

I en mening stannar Rubin upp och hämtar andan. Kanske han trots allt inser att han är en fyrtisjuårig husritare, kanske han till och med inser att hans överreaktion tangerat hysterin:

Kanske kan det här tyckas att jag alltför snabbt förknippar programmet och dess budskap med drogkulturen.

Men lika snabbt är Allan på banan igen och förklarar inte bara hur "ungdomen" fungerar utan också hur den bör fungera:

Ungdomen har ju alltid stått för revolt och tagit avstånd från auktoriteter som kungahus, kyrka och polismakt, och även från etablissemangets gängse moraliska lagar. Men när detta ifrågasättande sker genom att diskutera knugens kuk, tala om "Guds jävla barn", uppmana till "skjut en snut" och att knulla sin hund, då ser jag detta som ett tecken på en primitivisering, en oförmåga att ge protesten ett konstruktivt uttryck.

Namninsamlingar, klassråd och påtryckningar på din lokala Barn-och-Utbildningsnämndsordförande: ja.
Frustrerade utrop och könsord: nej.

I den fortsatta texten ondgör sej Rubin över att Ebba Grön mottagit ett stipendium på 50 papp från Statens Kulturråd:

Man kan undra över hur mycket dessa etablissemangets representanter agerar som en följd av aningslöshet - och hur mycket som beror på att man av någon anledning känner värdegemenskap med drogkulturen.

Visst kan man undra det. Man gör sej lätt löjlig när man gör det bara.

Särskilt upphängd är Rubin på Ebbas cover på Dag Vag-låten "Flyger", "som helt oförtäckt och bejakande beskriver en flyg-drog-upplevelse" (på ett annat ställe skriver han på insinuant svengelska: "är det en ´drogtrip´ låten skildrar?").

Här blir den puritanska tankevärlden som mest fascinerande: texten i fråga skildrar absolut en människa som flyger - "jag flyger fram och prövar mina vingar" - men ingenstans nämns den minsta lilla illegala substans och VAD SPELAR DET FÖR ROLL?

Måhända skildrar låten nåt slags preparatbaserad lustkänsla - "ja tittar ner å ja ser en massa måssa/ de känns så skönt ja de känns så skönt att jag nästan får frossa" - men en inte oväsentlig ingrediens i lyrik (och motsvarande) är ju tolkningsmöjligheterna.

Jag håller det så klart inte för omöjligt att Stig Vig var pårökt när han skrev ner orden - varför skulle han inte ha varit det just då? - men på vilket sätt gör det låten moraliskt tveksam?

Texten innehåller inte ens en uppmaning att pröva själv. Den skildrar ett jag som flyger över några hustak och tycker det är mysigt. Jag vill minnas att Stig Vig sedermera la låten på sin barnskiva "Stickan & 2 Till". I kontexten barnlåtar - mazurkadansande gurkor, prickiga hästar och pyjamasklädda bananer - handlar den då fortfarande om det Rubin påstår? Och har det nån som helst betydelse?

Vem fan börjar röka hasch för att Stig Vig ser en massa "måssa"? Allan? Läser du, Allan? Svara mej - jag undrar ärligt.

7 kommentarer:

Magic Jönsson sa...

Äntligen en förklaring till varför jag fick så'n plötslig lust att röka på i barndomen! Tur att man växte upp i en liten röd stuga långt från alla knarkare - för mycke' röka i unga år hade kunnat hämma min tillväxt, och basket är det enda jag är bra på...

Anonym sa...

Jag hade helt förträngt denna bok, jag läste den när den var nyutkommen och minns att jag blev helt fascinerad av den och läste högt ur den för mina vänner som med all rätt förfasades över denna människosyn som han representerade (som jag har en känsla av var alltför vanlig då). Jag vill minnas att det kom ut en "upplysningsskrift" vid den tiden om KNARK! Jag minns inte alls vad den heter men jag minns så väl att ett varningstecken på att ens tonåriga barn var missbrukare var att de sov längre på morgon än tidigare. Den som varit tonåring kanske kan dra sig till minnes att man behövde knappast vara missbrukare för att sova länge. Idag skulle det nog inte komma ut en liknande bok om musik utan den skulle förmodligen handla om datorspel (jag köpte GTA4 när den kom ut och mina barn var med och kassörskan sa till mig att man måste vara 18 år för att få köpa det, man får alltså se på vilken film som helst i 3 år innan man får köpa ett spel).
För övrigt måste jag säga att detta är en fantastiskt rolig blogg för en nostalgisk 45-åring.
Jag tackar så mycket för den underhållande och folkbildande blogg

/b

Madame Berg sa...

Stig Vig var antagligen pårökt när boken skrevs - min pappa köpte röka av honom.

Ursäktar ändå inget Rubinen ressat fram.

Anonym sa...

Nu har jag lyssnat på Dagvaglåten. Den var jättebra!

Förresten, vad har B.F.F beväpnat sig med? Det kan ju inte gärna vara skjutvapen.

Anonym sa...

Jag kunde inte, efter detta, låta bli att sätta på diverse andra flumlåtar. B.la rekommenderar jag låten "White rabbit" med Jefferson airplane. En låt som skulle fått herr Rubin att gå in taket.

FEED YOUR HEAD! FEED YOUR HEAD!!

Anonym sa...

Men...men...Dom Dummastes klassiker är ju felciterad!

Anonym sa...

Allans son tog livet av sig i unga år. Allan har därefter sökt syndabocken till detta tragiska. En syndabock utanför den egna familjen eller kontrollen. Om det inte var hasch eller drogkulturen så var det BUP. Tragiskt!!