tisdag 12 augusti 2008

Rubiner för svin del 8: dumheter då och nu.



Jag har ägnat en massa plats i cyberrymen åt citat från boken "Inget är som drogen" (Allan Rubin, 1982) främst för att jag tycker den är rolig. Felslut + okunnighet + semireligiös övertygelse = humor.

Det är en 26 år gammal bok som försvinnande få har nån relation till idag. Jag nappade den ur min morfars bokhylla i den ålder då jag lyssnade på Die Mauer dagligen och ville suga ut all tänkbar info om de artister som just då räddade mej från att behöva umgås med folk.

Ni kan vara lugna: jag flinade redan då åt Rubin och lät mej inte skrämmas. Jag gjorde mina fullt normala cannabiserfarenheter i en fullt normal folkhögskolekontext ändå. Rubin lyckades inte sätta klorna i mej.

Men Rubin är inte bara en pajas - han är också en representant för en puritanism som präglat hela sjuttitalistgenerationen och fått en jävla massa människor omkring en att motreagera i empatilös nyliberalism och andra tomma protester mot nåt som trots allt var välmenande i sin gränslösa enfald.

Jag är övertygad om att föreningar som Föreningen Artister Mot Narkotika (med Lasse Berghagen och Owe Thörnqvist som ordförande) och Hem & skola och dessutom diverse socialnämnder tog Rubins osammanhängande dravel på allvar. För att de ville ta det på allvar. För att de inte förstod varför deras egna ungar ville hänga Gene Simmons tunga på pojkrumsväggen, för att de inte var med på attraktionskraften i allt som flirtar med det farliga.

Kom det då en arkitekt och hävdade att a) ungdomar lär sej att droga av "popartisten Crass" och b) ungdomar lyssnar på "popartisten Crass" för att de är drogskadade, så travade dessa föräldrar så klart hem till tonåringarna för att rensa ut Crass-skivorna.

Gissningsvis hittade de inga plattor med just "popartisten Crass", eftersom det som bekant var ett band, men på kuppen plockade de väl bort skivor med Marley, Lennon och omslag med flygande människor.

Och det är ju i så fall osympatiskt. Och troligen kontraproduktivt.

Rubin återgick inte heller till sitt ritbord efter att "Inget är som drogen" utkom 1982. Han har gett ut böckerna "Hasch - himmel eller helvete" (1986) och "Trippen – om droger som korskopplar hjärnan" (2005), den sista på initiativ av Föräldraföreningen Mot Narkotika.

I "Trippen" har Rubin uppdaterat världsbilden: nu är även Reclaim the streets och veganer uppfyllda av en "kosmisk övertygelse", givetvis framkallad av psykedeliska droger.

Tillfrågad om det lämpliga i att låta en (underförstått) osammanhängande arkitekt med hemmasnickrad världsbild uttala sej oemotsagd, svarar Lena Larsson på FMN 2005:

Allan Rubin är inte vilken person som helst, han har tidigare skrivit två böcker i ämnet.

Fortfarande kan man också hyra Allan Rubin som föredragshållare. Med sedvanligt överlastad rubrik - "Först hasch, rejv och psykedelisk svamp - sedan new age och nyhinduism" - ger föredraget insikter som den vanliga debatten missar:

Uppläggning (sic!)
I en bildsvit ger Allan Rubin en annorlunda och angelägen presentation som starkt berör. Genom att visa på drogkonsekvenser som konventionell droginformation inte tar upp förtydligar han drogernas förbisedda roll bakom överraskande beteendeförändringar i dagens ungdomskultur. Han ger oss samtidigt möjlighet att tolka signaler och - att agera innan det är för sent.

Han beskriver hur trancedans och psykedeliska droger i alla tider nyttjats bland mystiker och exotiska heliga män som sökt andlig inspiration – och här redovisas hur dessa andligt upphetsande metoder kan väcka en djup andlig vilsenhet när de nu testas av våra unga - i partysammanhang.


1998 ställde han på Nationalmuseum ut affischer och skivomslag han samlat på sej, med sedvanliga halsbrytande kopplingar mellan gamla häxmålningar och hårdrock. Några år dessförinnan skrek han sej hes om det ockulta materialet i rollspel typ Kult.

I tjugosex år har han hållit på att samla tygmärken, poptidningar och klotterbilder. Hela tiden låst vid samma ur luften gripna tankegång: att drogen är orsaken och att uttrycket är drogskadat och att drogskadad kultur per definition är osanitär.

Jag säjer som Peter Wahlbeck brukade säja om Jan Guillou:

Tänk att kunna så jävla mycket och fatta så jävla lite.

28 kommentarer:

jacobsteel sa...

jösses jävlar... hahahaha... :D

Pseudonaja sa...

Vad är nyhinduism?
Vore det nyhinduismfacket som jag skulle hamna i om jag konverterade?

Var det framför nyhinduismaltaret som Beatles (läs George Harrison) föll på knä inför under sitt besök i Indien?
Det är å andra sidan drygt 40 år sedan så det kanske är en äldre form av nyhinduism...

dr. no sa...

Strålande artikelserie! Allan Rubin är min nya idol!

Nyhinduism är antagligen den vedervärdiga form av hinduism som gjort avkall på Vedaskrifternas allöverskuggande visdom, eller något...

teo sa...

hatten som fetishmannen har är mycket vacker

Jonas sa...

Här kom äntligen svaret, i alla fall nästan, på varför du ägnat så oändligt mycket tid åt att bevisa det som stod klart väldigt tidigt, att han är en pajas.
Om jag får komma med en önskning så är det att du i framtiden kommer lite snabbare fram till det här med varför de nästan lyteskomiska tillbakablickarna är relevanta för nutiden.

Kalle Lind sa...

Jonas: det här är min blogg. Där skriver jag om saker som fascinerar mej. Dom har oftast väldigt lite med nutiden att göra. Dom handlar inte sällan om numera döda gubbar som sprattlade till i rampljuset en gång, söp ner sej och försvann.

Ingen är tvingad att läsa. Tycker man det är tråkigt att läsa om Allan Rubins tossigheter så får man lov att surfa in nån annanstans. Själv tycker jag det är fantastiskt underhållande.

Norrbagge sa...

Tack før en oerhørt vælskriven och rolig artikelserie.

Erik E sa...

en puritanism som präglat hela sjuttitalistgenerationen och fått en jävla massa människor omkring en att motreagera i empatilös nyliberalism

Var det inte du som påstod att det var nyliberalismen som stod för puritanism och sexualfientlighet för ett tag sedan?

Lennart Nilsson sa...

Nej, hjälp, är serien slut nu?
Vad ska jag då göra? Allan är ju min idol, hur ska vi se till att han får utrymme också i nutiden?

Kalle Lind sa...

Erik E: det var ju fanken vilka uppmärksamma människor det finns därute. Det är ju flera månader sen jag råkade skriva nåt om "sexualfientlig nyliberalism", syftande på nåt som korrektare kanske skulle rubriceras värdekonservatism. Jag valde att inte ändra den formuleringen fast att jag erkänt den vara olycklig, eftersom initierade läsares synpunkter i kommentarfältet då skulle bli obegripliga.

Men rent generellt är nog nyliberalism för mej vad kollektivt ägande är för nyliberalerna: roten till allt ont.

Andreas sa...

"Men rent generellt är nog nyliberalism för mej vad kollektivt ägande är för nyliberalerna: roten till allt ont."

Eh, fast nyliberaler har ju inget emot kollektivt ägande...

Kalle Lind sa...

Andreas: förlåt? Varför är dom då så satans angelägna att sälja ut all offentlig egendom?

Anonym sa...

För att dom är mot tvång.

Kalle Lind sa...

Anonym: vad "tvång" innebär och vem det är som tvingas till vad (är det höginkomstintgararen som tvingas att dela med sej eller låginkomsttagaren som tvingas att betala hutlöst mycket för sjukvård och skola?) kan diskuteras i andra forum. Men oavsett vilket så utesluter ju inte det ena det andra: den nyliberala idén är emot såväl tvång (en ungefär lika djärv ståndpunkt som att vara emot krig eller att bli sparkad på pungen) som kollektivt ägande. Det kan det väl ändå inte råda nån begreppsförvirring kring?

Anonym sa...

Mjae, nyliberalerna har inget emot att kollektiv äger saker, så länge det är frivilligt att vara del av kollektivet och att kollektivet inte använt tvång får att komma över egendomen. Om man menar att kollektivt ägande är det samma som statligt ägande är det man själv som står för begreppsförvirringen.

Kalle Lind sa...

Anonym: så du menar att nyliberaler inte har nåt emot kollektivt ägande som i att gå ihop med några polare om att köpa en segelbåt?

Lovisa sa...

haha, intressant diskussion i kommentarsfältet också. Det blir bara bättre!

Tänkte bara tacka för en underbart underhållande serie! Från en som även hon fick sina fruktansvärda hasch upplevelser i folkhögskolemiljö och var hårdrockare i sin ungdom =)

Anonym sa...

Mycket bra artikelserie! Men jag tycker du missar en viktig grej: Allan erkänner ju i boken att han SJÄLV rökt på en gång, för att hans jazzidoler gjorde det.

Blev han en livsbejakande hippieschaman med flygdrömmar, eller kanske ett dödslängtande terroristiskt satanistskinhead med vilt uppspärrade pupiller och dimmiga visioner av blodiga aztekritualer ur det kollektivt omedvetna? Nä, inte Allan. Han blev av någon anledning bara lite illamående.

Beträffande nyliberalism och tvång: Nyliberaler verkar märkligt fixerade vid det tvång som används vid beskattning, expropriering, nationalisering av företag osv, men diskuterar sällan det faktum att den svenska överklassen från början var särskilt framgångsrika rövarhövdingar som tvingade till sig sin egendom av det arbetande folket med vapenmakt. Om skatt är stöld så gäller det ALL skatt, även den som gett adeln dess rikedomar.

Anonym sa...

Den där Allan Rubin är en obehaglig man, men endast för att det finns människor som lyssnar på honom.

På ett rent personligt plan har han förföljt mig större delen av mitt liv.

Det började med att man som barn spelade rollspel, det dröjde inte länge före Allan var framme och fabulerade fritt.

När man lite senare i livet började lyssna på techno, vem dyker då inte upp i Tv-rutan som gubben i lådan och börjar hetsa? Jo, Allan Rubin - såklart!

Jonas sa...

En kommentar så här lååångt i efterhand: "anonym" har fel när han påstår att det är begreppsförvirrande att likställa kollektivt och statligt ägande. I den nyliberala vokabulären är det faktiskt samma sak. När en nyliberal pratar om kollektivt ägande menar han statligt ägande, inte några kompisar som köper en segelbåt ihop. Överhuvud taget ses alla former av kollektiva lösningar som någonting illasinnat som med största sannolikhet kommer att leda till förtryck och folkmord - "se bara på Sovjet!". Tyvärr, men det är faktiskt så nyliberaler resonerar. Vår högerregerings representanter aktar sig för att säga det högt, men går man ner på lite lägre nivåer inom dessa partier är det inte svårt att hitta den här sortens uttalade åsikter.

Anonym sa...

Höddedu när kommer ett inlägg om Owe Thörnqvist? Har han försvunnit ur din obskyra gubb-radar? Karl´n lever fortgfarande men har egentligen varit stenålders sedan 1960-talet efter att han slog ned en fulltratt i en folkpark. Förutom Uppsalasångerna han skrev på 50-talet kom han senare med Sverigebesöket 1981, en låt som idag spelas flitigt av SD-Jugend.

Malin sa...

Hej Kalle! Tänk att någon djupdyker i Allan Rubin :-) Har du Hasch, anarki och kaos? Skulle du i så fall kunna skanna in omslaget och lägga ut det? Jag har nämligen gjort det, det vill säga åstadkommit det avbildade klottret ... och det blev aldrig av att be om ett friex :-)

Om det finns flera upplagor: Det klotter jag syftar på är lokaliserat vid Slussen i Stockholm, utfört 1981, i form av följande text: "Lagen är inte din – följ dig själv och tänk på andra!" med ringar runt alla A:n.

Jag lägger in en prenumeration på din blogg, så ser jag förhoppningsvis om du svarar. Kul blogg även i övrigt, förresten.

Kalle Lind sa...

Malin: tyvärr. Jag har så mycket annan skit.

Kranium sa...

För några år sedan läste jag "trippen" och den roade mig nästan lika mycket som "för sverige på tiden"
Den gode rubin verkar dåligt insatt i tidig anarkopunk,Crass själva var nog alldeles för pk för att ägna sig åt något som leder tankarna bort från kampen.
Det märkliga är att han inte gett ut sina böcker själv,alltså måste det finnas någon som delar hans uppfattning.

Anonym sa...

Rubin skrev några krönikor i Metro under 90-talet på samma tema. Och rätta mig om jag har fel, men var han inte medarrangör till någon utställning där man visade på paralellerna mellan samtida hårdrocksomslag och dåtida skräckgravyrer?

Anonym sa...

Sorry, det stod visst i bloggposten. Men tydligen så hölls utställningen 1996.

Anonym sa...

"Nyliberalism"...

Du behöver verkligen en bra redaktör.

Blogger sa...

I got my first electronic cigarette kit at VaporFi, and I enjoy it a lot.