onsdag 26 augusti 2009

Proggiga barnböcker del 34: Med Charlotta och farbror Knut på ålderdomshemmet.

När jag var liten var det vanligt med fotoböcker. På svartvita bilder fick man följa nåt barn som man ytligt sett kunde relatera till - oftast hade de också hår och armar och ben - när han eller hon storögt besökte en tandborstfabrik eller blev klämd på pungen av en läkare. Ibland var det ett blint eller utvecklingsstört barn.

Det var böcker med pedagogiska ambitioner. Vi skulle få veta hur tandborstar blev till eller hur det var att inte se. Och har man nåt så Viktigt att lära ut behöver man naturligtvis inte sänka sej till underhållningens eller spänningens låga nivåer.

Ofta fanns ett slags folkhemskramande agenda: titta hur perfekt sjukvården fungerar! Titta vilken valuta du får för dina föräldrars skattepengar!

Boken "Med Charlotta och farbror Knut på ålderdomshemmet" (1975) visar fram två saker:

1) hur mysig och människovänlig den svenska åldringsvården är,

2) hur självklart en femårig flicka umgås med en gammal farbror som inte är en släkting utan att nån tycker att det är suspekt.

Allting är trevligt och roligt på ålderdomshemmet. En femåring skräms inte av den kliniska lukten av död utan jublar när hon får stanna där hela dan:


Den osaltade och söndermosade maten "mumsar" man och "smaskar" man i sej:

Och gymnastiken är så rolig och skojig och festlig:


Och detta är väl inget att tycka nåt om. Måhända att verklighetsförankringen är noll, men Charlottas oförställda glädje över att hänga med sjukt gamla människor kan väl ses som ett föredöme. Och kanske var det trevligare på ålderdomshem just på sjuttitalet (böckerna om Lotta i Hallonby påstår motsatsen), även om det ibland antyds en viss tristess:

Intressantast 2009 är egentligen att ingen ifrågasätter Knuts agenda. Varför vill han hänga med en femåring? Vad har han för lömska baktankar?

Såna frågor hade folk absolut ställt sej idag. 2009 har jag svårt att se att man hade publicerat bilder där en gammal man och en liten flicka helt chosefritt sover bredvid varann:

Författarna hade nog varit avsevärt mer vaksamma på allt som kan associera till fula gubbar:

Jag är ärligt talat inte säker på om man hade använt ett ord som låter så likt ett annat, mycket fult:

Den här bilden och bildtexten är jag helt övertygad om att man hade haft betänkligheter inför:
Men det där är relativt hypotetiskt. Idag skulle nog ingen bemöda sej att försöka sälja in den här bokidén - en flicka hänger med en gammal gubbe en hel dag! allt på hemmet beskrivs som mysigt! allt är i svartvitt! - till ett förlag.

21 kommentarer:

30+ sa...

Alltså är det något jag tycker är tragiskt med samtiden så är det grejen att barn inte kan umgås med främmande vuxna utan att man omedelbart misstänker övergrepp någonstans. Hade Astrid Lindgren gått upp med Rasmus på Luffen till förlaget hade hon åkt ut på arslet.

30+ sa...

Med främmande vuxna menar jag andra vuxna än föräldrar och nära släktingar. För övrigt den grupp som är mest överrepresenterad när det gäller övergrepp mot barn.

Oh, the irony.

Mårten sa...

Hade femåringar verkligen sådana kläder på sjuttiotalet?

Ulf sa...

Varför stavas "med" i titeln med gement m? Fanns det någon tanke bakom eller är det bara en hejdlöst dålig korrekturläsare?

Hon hjälpte honom att "sandpappra sin köttyxa", fantastiskt. Så där i efterhand kanske det hade varit bättre om flickans trosor inte synts i bild...

Anonym sa...

Mycket intressant, men vilket är förlaget? "Tisdag"? Ett bokförlag eller någon sorts bilaga till en tidning, typ kvällstidningarnas nutida på köpet-böcker? Vore bra med lite skingring av dimman härvidlag.

Caroline sa...

Åh, herregud! Ja, nä, nu får jag sånt där panikskratt igen.

Nu kommer jag följa din blogg på riktigt, helt allvarligt talat hela internets bästa!

Fotobokstips är ju klassikern Morfar Ginko.

Och minstingen kunde inte sova för alla rökande lejon! och zebror på köksbordet. Eller var det för hans panikskrattande mamma?

Kalle Lind sa...

Anonym: förlaget heter Stegelands. På baksidan annonseras att det även finns en bok där man kan följa Charlotta på onsdag. Måndag verkar lysa med sin frånvaro.

Claes Gustavsson sa...

Alltså, den sista bildtexten. Fantastiskt.

petter sa...

Heter farbror Knut Knut i efternamn, eller heter farbror Lorenstam Lorenstam i förnamn?

Jag älskar meningen med köttyxan...kombinationen av sandpappra, köttyxa och terapin är fantastisk. Påminner i sin absurdism om Yael Dayans (Moshes dotter) skildring av stabsofficeren Chaim i sin bok om sexdagarskriget: "Han sov föga, åt massor av lök och drack konjak ur sin lilla plunta".

Den ömhet du är värd sa...

Fantastiskt. Du upphör aldrig att bidra med trivia om det viktiga i livet.

//
Erik

Redaktör'n sa...

Storartat! Den svenska modellen i sitt esse.

För övrigt verkar det som att 'vardagsserien' trots allt är komplett: http://libris.kb.se/hitlist?q=ceder%2C+rune&r=;pers:(Ceder%20Rune%201936);pers:(Hellner+Katarina+1941)&p=1&f=simp&g=&s=r&t=v&m=10&d=libris

Kalle Lind sa...

Redaktör'n: jag kollade också upp det där och blev förstås glad som en speleman när jag insåg att Charlottas äventyr varar hela veckan. Det verkar som om jag måste tvinga bibliotekarierna att ta på pannlampa igen.

Petter B sa...

Ja, nu har man skrattat så man grät igen. Tack Kalle. Om du tittar förbi nån pappaledig dag vore det trevligt. Vi kanske kan göra en svartvit barnbok om två pappor som möts för en fika. Helt utan onödig dramaturgi eller spänning.

Katt sa...

Roflmjao!!!

Speachless. Bland det roligaste jag läst, både originalen och dina kommentarer till. Hur kommer du över allt det här?

OT: Såg precis Björn Ranelid i något inslag på svt. Om jag inte misstar mig helt så hade karln en tavla på sig själv i det stora rummet han intervjuades i. Jag ska också ha det när jag blir stor

Feedback66 sa...

Det här var faktiskt lite fint. Den där gubben var ju jättesöt.

Anonym sa...

Det där med sandpappra en köttyxa var lite kul.

Jag kom att tänka på fenomenet "ord som mycket gamla män använder". Då är "runkar" ett sådant ord. "Jag runkade på spettet fram och åter men stenen rörde sej ej ur fläcken!" (John Farao Bylund, 150 år gammal)

Martin sa...

Snälla, referera de andra veckodagarna också!

sugarcane sa...

Re: Mårten
Ja, vi stackars småflickor hade så korta klänningar på 60- och 70-talet! Jag var 5 år 1968 och häpnar själv när jag bläddrar i gamla familjealbum över denna "kjollängdsnorm", som gärna gavs en extra piff genom att man hade underbyxor med rysch och pysch i ändalykten när man skulle vara riktigt fin.

Anonym sa...

Först "sandpappra hans köttyxa" och så den bilden, det är ju så sexuellt laddat att det borde lyst en varningslampa redan på 70-talet!

/Paul W

redbanner sa...

När jag var barn på 70-talet fick jag ibland följa med mormor till "terapin" på ålderdomshemmet brevid hennes hus. Där handarbetade tanterna och sen var det gymnastik av samma sort som i boken om Knut. Jag tyckte det var mysigt och kul och jag fick en massa uppmärksamhet.

Redaktör'n sa...

Jag ögnade just igenom måndagsepisoden av vardagsserien på mitt bibliotek. Det jag noterade främst var en pipa rök.