Populärkulturens galna vetenskapsmän - Frankenstein, Blofeld, Emil Örn - är inte bara ett resultat av författares sjuka hjärnor. De är i hög grad inspirerade av verklighetens sjuka hjärnor.
Eller rättare sagt: med hundratio års distans och facit i hand ter sej ofta vid tiden banbrytande och nödvändiga experiment spritt språngande toktossiga.
1899 höll August Bier, överläkare i Kiel, på att experimentera fram en ny sorts bedövning. Han hade insett - helt korrekt - att ryggmärgen var ett perfekt ställe att injicera bedövningsmedel. Han hade insett - helt korrekt - att kokainlösning hade bedövande effekt. Han valde - mindre korrekt - att utföra experimenten på sej själv.
Ganska snart hade han tappat så mycket ryggmärgsvätska att experimenten behövde skjutas upp. Då erbjöd sej hans assistent, August Hildebrandt, att hoppa in som försökskanin istället. Exakt vad som drev honom står skrivet i stjärnorna. Kanske ville han skriva in sej i historien. Kanske var han bara sjukligt nyfiken.
Hursomhelst: en tysk vetenskapsman med mustasch sprutade alltså in en halv centiliter enprocentig kokainlösning i en annan tysk (gissningsvis mustachoid) vetenskapsmans ryggmärg. Därefter var det dags för det riktigt intressanta provet: att se exakt hur stryktålig Hildebrandt blev. Och hur kollar man om nån är stryktålig? Genom att ge honom stryk!
Det fina med vetenskapsmän (förutom att de gett oss medicinerna och DDT:n) är att de protokollför allt de gör. Sålunda kan vi än idag läsa att
* efter 10 minuter kunde Bier köra en "tjock nål med skaft" in till Hildebrandts lårben utan smärtförnimmelse
* efter 13 minuter kunde Bier hålla en brinnande cigarr mot Hildebrandts ben utan att annat kändes än värme
* efter 20 minuter kunde Bier rycka loss könshår från Hildebrandt så att det bara kändes som "lyft av ett hudveck" - lossryckning av brösthår gav däremot "livlig smärta". "Onaturlig bakåtböjning av tårna är inte obehaglig."
* efter 23 minuter är ett hårt slag med järnhammare mot skenbenet inte smärtsamt
* efter 25 minuter kunde Bier rycka och dra Hildebrandt hårt i testiklarna utan smärta (alltså varken hos Bier eller Hildebrandt).
Så då visste de det och kunde få varsin not i medicinalhistorien. Exakt hur det hela gick till och hur Bier la fram sina idéer till Hildebrandt kan vi bara fantisera om. Vi kan också förutsätta att Bier testade att rycka, slå, bränna och slita några gånger innan bedövningen tagit sin verkan. Och att Hildebrandt vid dessa tillfällen faktist fick en smärtförnimmelse.
Och ja - efter experimentet blev Hildebrandt liggande i nio dagar med extrem huvudvärk, illamående och blåmärken. Om nån nu trodde nåt annat.
Källa: "De galna experimentens bok" (Reto U. Schneider)
tisdag 29 september 2009
Den könshårsfina gränsen mellan galenskap och vetenskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
16 kommentarer:
Eli Roth vill köpa filmrättigheterna till det här blogginlägget.
Ett inlägg helt i min smak!
Min favoritvetenskapsman är annars Vladimir Demikhov. Gissningsvis var inte "djurens rätt" så starka och organiserade i 50-talets Ryssland..
@ Maria
Människorätten var väl inte heller direkt grundmurad i sovjetstaten under de sjuttiotvå år som experimentet varade. Men Du bör nog prata med tågmästare Ohly om den saken - han vill ju repetera experimentet i Sverige utan hänsyn till att det sket sig så grundligt förut. Hans fasta tro att det skall lyckas den här gången är för den analytiskt lagde helt oförklarlig.
Här kan vi tala om reflexer! Att styra om en kommentar om sovjetiska vetenskapsmän till en våldsam käpphästritt kräver en viss talang. Eller, ja, talang är väl kanske ett väl starkt ord.
Vilket experiment vill han repetera? Pratar vi om Demikhov här? Det var honom jag syftade på med djurens rätt..
Jag kan åtminstone själv tänka mig att äga en sån där medelstor hund, med en liten hunds överkropp fastopererad på ryggen, om det är det experimentet han tänker på. Bara den överlever mer än några dagar, som den gjorde då, så kommer den göra succé, det är jag övertygad om!
En röst på Arbetarpartiet är en röst på Moskva, och en röst på Moskva är en röst på kyniska frankensteinmonstrositeter. It all makes so much sense now.
Menvafan! Vill Lasse Ohly operera fast små hundar på medelstora hundar??? Det hade jag totalt missat. Har vänsterpartiets kongress verkligen godkänt det?
Tur att det finns anonyma bloggkomentatorer som kan upplysa mig om sådant här.
Alla kommunister vill ha en tvåhövdad hund.
Det är ett vallöfte. "Alla har rätt till en medelstor hund med en liten hund fastopererad på ryggen!"
Nu tror jag iofs inte Ohly själv har kunskapen att just operera om hundar. Men får han bara med sig resten av partiet finns det säkert nån med anlag för hemma-köks-kirurgi. Och säkert nån med hund.
Ah, det är klart att kommunister vill ha tvåhövdade hundar, det måste vara någon perverterad jämlikhetstanke som ligger bakom detta... Varför är media så tysta om detta? Ständigt denna politiska korrekthet! Tur som sagt att det finns anonyma contra-prenumeranter som kan upplysa folk i bloggkommentarer.
Jag hade tänkt skriva en kommentar om mitt favoritexperiment, det mytomsusade som kommit fram till att själen väger 21 gram, men efter att ha skummat igenom kommentarerna har jag beslutat för att istället citera en låttext av den geniale Roky Ericson:
"Two-headed dog, two-headed dog,
I've been workin' in the Kremlin
with a two-headed dog."
Jag är förvisso en vänsterman. Men vill inte donera min lilla hund till att opereras fast på en stor hund. Är det sådana borgerliga avvikelser man blir sänd till Sibirien för?
Min mamma var väldigt vänster under min uppväxt. Givetvis kryllade vårt hem av medelstora hundar,vid vilkas ryggar mamma fäste små hundar som sprang lösa på bygden, och kopplade sedan dessa på den medelstora hundens blodomlopp. Allt i kommunismens namn.
Simon, det är naturligtvis "frivilligt" att donera sin lilla hund..
Jag har bara små hundar, ingen medelstor hund. Det är därför jag övergivit vänsterpartiet för miljöpartiet.
trodde inte att det var någon som kände till Emil Örn. Han har onekligen fått för lite uppmärksamhet genom historien.
nu har han ju visserligen varit omnämnd i världens största serietidning ett otal gånger, men ändå.
Släktleden mellan denne plågade Hildebrant och vårt nutidsgissel Staffan Hildebrand borde utredas.
Dessa experiment får mig osökt att tänka på Eddie Izzards orerande angående Doktor Heimlichs experimenterande för att komma fram till sin berömda manöver.
Skicka en kommentar