torsdag 26 augusti 2010

Kulturkrock.

Torsdag 26 augusti 2010 möttes två världar som nog inte var menade att mötas. Inte i denna dimensionen och absolut inte i samma tevestudio. Resultatet: Stor Komik/Tragik.

I ena hörnet: Liv Strömquist, serietecknare som just nedkommit med sitt nya album "Prins Charles känsla". Liv - som jag har äran att känna - jobbar med de tre byggstenarna Genomtänkt Samhällsåskådning, Grundlig Research och Humor. Utan att tulla på underhållningsfaktorn blottlägger hon strukturer, påvisar historiska samband, dekonstruerar myter. Kanske är hon den uppskattade satiriker som mest förtjänar det.

I andra hörnet: Steffo Törnquist, livsnjutare som just nedkommit med ännu en tweet om dyr whisky, hickoryklubbor eller gubblues. Steffo - som jag är ärligt rädd för att träffa - jobbar med de tre byggstenarna Lättja, Slapphet och Inbillad Charm. Utan att tulla på sin egenkärlek blottlägger han sitt ointresse för andra människor och allt det som han och hans kår vill att vi ska förknippa med journalistik. Kanske är han den höginkomsttagare som minst förtjänar det.

Allt sker i TV4:s morgonsoffa.

"Intervjun" tar drygt sju minuter. Steffos partner, Jenny Östergren, driver samtalet framåt. Steffo själv har typ tre inpass. Vart och ett av dem antyder a) att han mest har tittat på teckningarna i det album vars skapare han lyfter pengar för att intervjua och b) att han inte ens begrep dem. Man kan också notera Steffos häpenhet när han förstår att Liv faktiskt researchar innan hon tecknar serien.

"Samtalets" komiska höjdpunkt uppstår när Steffo vill driva in samtalet på nåt som han och Lennart Ekdahl säkert brukar utbyta tankar om i golfklubbens bastu: hur "det gåtfulla" spelet mellan Mannen och Kvinnan är en, underförstått upphetsande, drivkraft hos mänskligheten.

Utan att ha hunnit läsa albumet anar jag att Liv Strömquist har andra ambitioner än att skriva gubbsnusk. Kanske är hennes tanke snarare att visa hur könsrollerna begränsar oss och hur de tvivelsutan har uppstått för att det ena könet är intresserat av att dominera det andra.

Livs svar på Steffos "fråga" går rakt in i min personliga klassikerkanon: "Öhh ... mmm ... Absolut".

Nästan lika festligt är det när Jenny Östergren vill ta upp en serie som ytligt sett handlar om Gry Forssell, men som egentligen diskuterar normer för otrohet och där Forssell figurerar i egenskap av "normal". Steffos kommentar: "Hon går på krogen va?"

Han vill liksom visa att han också noterat den där serien under sin "research" (Steffo-svenska för att hastigt bläddra igenom nåt medan man blir sminkad och tänker på den rökiga whiskyn man smäckte i sej kvällen innan). Han minns till och med vad som händer i en ruta.

(UPPDATERING: jag har nu läst den aktuella serien. Forssell går inte på krogen.)

För att undvika alla missförstånd: jag påstår inte att Steffo Törnquist skiter frankt i människan han intervjuar, hennes ambitioner eller för den delen alla tittare. Jag antar bara att han är totalt ointresserad av människan han intervjuar, hennes ambitioner och för den delen alla tittare.

12 kommentarer:

Sweex sa...

haha, kan säkert stämma, å andra sidan kan jag roas mycket av steffos smackande självgodhet. Det finns nästan ingen kvar förutom steffo som erkänner på allvar ( och som tar det på allvar) att dom är livsnjutare på heltid. Är det egentligen så bedrövligt och skamligt att vara det?

På samma sätt som Guillou oftast beskrivs som en kvinnofientlig buffel så njuter jag även av hans utläggningar om det ena och det andra.

båda tillhör på gott och ont ett utdöende släkte men åtminstone jag kommer sakna dom när dom en gång är borta. Det är ju roligt med mångfald :)

Kalle Lind sa...

Sweex: livsnjutare kan jag väl motvilligt gå med på att man har rätt att vara (även om jag har svårt att se gränsen mellan livsnjutare och pompös besserwisser), men att inte orka läsa ett seriealbum innan man ska intervjua tecknaren är väl mer ett tecken på oförskämdhet än på livsnjutande.

Sweex sa...

ja i det givna fallet så håller jag definitivt med dig.

m sa...

Jenny Östergren: Jag har skrattat hela morgon. Jag ääälskar den!
Steffo Törnquist: Haha ja det gör vi båda två! Och då tänkte vi: hur snurrar det i ditt huvud, tänkte vi. Bzzzzzz.

Obetalbart, så kallat.

Nonsensakuten sa...

Var inte Steffo ändå lite vass en gång i tiden...på 80-talet..som skrivande journalist. Eller har jag drömt det?

Niklas sa...

Nonsensakuten:

Du har drömt det.


Grejen är ju att det här inte är någon engångsföreteelse. Steffo är alltid dåligt påläst, avbryter alltid och säger alltid konstiga saker. Extra tydligt och konstigt blir det dock när det är kvinnliga gäster.

Petter sa...

En liten smårolig grej: nu när TV4 dammar av gamla program om gamla skidåkare, småväxta och spindlar vill inte SVT vara sämre - de ska satsa på en "Minns du sången"-likande programserie i höst - med Nils Börge Gårdh som programledare! Jag kommer sitta klistrad framför TV:n då. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=222655

Magnus sa...

Ett av världens bästa bloginlägg någonsin. Tack Kalle.

Fritte Fritzson sa...

Kalle

Jag kanske har missat nån slags stilistisk poäng här, men varför kallar du Jenny Östergren för "det kvinnliga ankaret". Om jag inte läst texten hade jag nästan kunnat uppfatta det som dålig research eller rent av lite gubbigt.

Kalle Lind sa...

Fritte: poäng noterad. Jag kom inte ihåg hennes namn när jag skrev texten (trots att jag själv intervjuats av henne och dessutom kände mej bekväm i situationen) och orkade inte researcha just där och då. Men - jag skrev faktiskt inte "det kvinnliga ankaret". Jag skrev "Steffos kvinnliga partner" respektive "det andra ankaret". Stilistisk poäng? Nja, jag hade nog en idé att tona ner hennes medverkan, absolut inte för att den var dålig (det var den inte), utan för att göra kontrasterna större.

Men jag köper invändningen rakt av och har ändrat. Dessutom förekommer jag övriga felfinnare och ser till att stava rätt till Gry Forssell.

Tommy H sa...

Jag har alltid tyckt att Mr Steffo är en snubbe som är aktivt ointresserad av sådant som han själv inte är intresserad av. Därför har jag också alltid tyckt att det är märkligt att han får vara morgonvärd på TV och intervjua folk. Det här är ytterligare ett exempel i raden.
Vilka lökiga inpass han gör!

Gubben Far sa...

Ja visst är Steffo dum. Jag minns när han intervjuade Nobelpristagaren i litteratur 1994, Kenzaburo Oe, som är från Japan. Då sade han: "Nu vill jag fråga något som jag vet att många tv-tittare underar över: Sysslar du med någon kampsport?"