fredag 24 oktober 2008

Avdelningen för märkliga monumentala män: Fleming Broman.

Jag vet inte riktigt hur välbekant Fleming Broman nånsin varit för allmänheten. Antagligen hyfsat namnkunnig för den som följde det sena sjuttitalets skandalpress.

1982 bestämde han sej i alla fall för att släppa en oerhört öppenhjärtlig skildring av sitt och stockholmskriminalitetens sjuttital. Han valde att ge boken titeln "Ursäkta, mitt namn är Broman", som syftar på den gamla Ernst Rolf-kupletten "Ursäkta, mitt namn är Boman", som Hasse Alfredson refererar till i sin monolog "Gamle man", vilket ger ungefär hundratusen miljarder stofilpoäng efter min skala.

Fleming Broman var dock ingen stofil på det sättet. Han var mer av en fifflare. Han drev den ärevördiga krogen på Sandhamn, där wallenbergarna och deras kumpaner i Kungliga Svenska Segelsällskapet höll hov om somrarna (Karl Gerhard: "I KSSS kommer inte en katt in bland hermelinerna! Ty segling och klasskillnad hör ihop!")

När han inte serverade kaviar till potentaterna, kokte Fleming Broman amfetamin i källaren. Sen gick han på horhus och umgicks med tidens bordellmamma Doris Hopp (där han troligtvis umgicks med landets f.d. justititeminister). Han lyckades vid ett tillfälle driva Stockholms mest etablerade konstnärskrog Prinsen till konkurs och utskänkningsförbud.

I sina memoarer vill den gode Fleming noggrant redogöra för sin bana. Efter hundra sidors läsning har Fleming inte begått andra brott än bolagsfiffel och skattetrix. Han startar nån oerhört framgångsrik arkitektfirma som han tömmer på tillgångar (och har en fru med MS som han lämnar för att hon är "för jobbig").

Sen är det lite enarmade banditer och lite luftfakturor och lite annat sjuttitalsfiffel (jfr Bert Karlsson), uppblandade med Fleming Bromans lätt kontroversiella åsikter: bl.a. hävdar han "liksom de flesta amerikaner som faktiskt har negrerna på hemmaplan, att de är lata".

Men det riktigt intressanta med den här boken är dock Fleming Bromans sätt att lämna ut sina gamla kumpaner. På försättsbladet står:

Med risk för sin egen personliga säkerhet har Fleming Broman valt att så långt det varit möjligt avslöja alla med sina riktiga namn.

Den principen drar han in absurdum. Alla hängs ut och namnges. Varenda kommungubbe som Fleming betalt under bordet, varenda småskojare i Stockholms svartspritsvärld, varenda bartender som skickat folk vidare till Flemings svartklubbar och svarta lägenhetskontrakt. Kumpaner, pälshandlare, "riksbekanta skojare", kollegor i spel- och byggbranschen och inte minst Snoddas gamle manager Torsten Adenby, som verkar ha varit spindeln i Stockholms svarta lägenhetsnät.

Och de flesta får så klart också en liten extra armbågsstöt på vägen:

Jag fick ta upp ett lån på huset i Kälvesta på 50 000 kronor och skjuta in i företaget med löftet att få tillbaka halva den summan av Christer. Jag har ännu inte sett röken av dessa pengar.

Förutom de som verkligen hudflängs:

Själv kallade han sig "mannen med guldkuken", vilket kanske krävdes för att han skulle lyckas vinna kvinnornas ynnest. Han var totalt charmlös, slafsigt klädd och ständigt försedd med en präktig prilla under överläppen.

Han är väldigt frank också mot sej själv - han kallar uttryckligen ett av sina bolag "mitt gamla mutbolag" - och konflikträdda jag läser med en konstant orosklump i magen. Vad mycket spö han måste ha fått efter att boken publicerats! Givetvis är den mestadels skriven inne på kåken, och där kan man begära isolering för sin egen säkerhet, men sen då? Vågade han sticka snoken utanför dörren? Eller hade han redan ordnat ett inkognitoliv på spanska solkusten?

Jag googlar "Fleming Broman". Spåren tar slut strax efter den här bokens utgivning. Han kanske upplöste en identitet och antog en annan. Det låter inte riktigt som en narcissists agerande, men även såna kan ju ha en pyttesmula överlevnadsinstinkt.

22 kommentarer:

Anonym sa...

Jag måste säga att jag är oerhört förvånad över att ett inlägg med titeln "Avdelningen för Märkliga Monumentala Män" och handlar om en man som heter Broman inte handlar om Sten Broman. Ännu märkligare är möjligen att denne gigant inte dykt upp på bloggen hittils.

Anonym sa...

Ja att Sten Broman inte dykt upp kan väl enbart betyda att ansvarige inte gör sin plikt. Avgå Kalle Lind!

(Fast på riktigt var det ett mycket underhållande inlägg - så som det ju oftast är här)

Anonym sa...

Har för mig att Sten är far till Fleming


KvV

Kalle Lind sa...

KvV: nja, du erinrar dej fel. Fleming Broman berättar - i vad mån han är att lita på - att han är född utomäktenskapligt och uppväxt hos fosterföräldrar i Värmland.

Anonym sa...

Lysande som vanligt. Jag läste boken när den kom men hade helt förträngt den tills jag såg den omnämnd i Göran Häggs läsvärda Välfärdsåren.

Anonym sa...

Kalle Lind. Du ar ett GENI!!!

Anonym sa...

Dementerar det ryktet som jag hörde för bra så länge sedan?

KvV

Anonym sa...

Mmm, Kalle Lind, det är du som erinrar dig fel. Visst stämmer det att Sten var far till Fleming.

A

Kalle Lind sa...

A: fast det är inget erinrande från mitt håll. Hade Fleming varit son till Sten hade han med all säkerhet påpekat detta, rentav på varje sida. Nu säjer han istället att han är född utomäktenskapligt och uppvuxen i Värmland. För en gångs skull måste jag nog välja att tro Fleming mer än världens bästa rykte.

Anonym sa...

Visst kan jag hålla med om att det låter som världens bästa rykte och att Fleming borde ha påpekat detta ifall det vore sant men utan att trampa någon på tårna så vet jag med 110% säkerhet att Sten Broman är Flemings pappa. Fleming blev mycket riktigt född utom äktenskapet och bortadopterad som liten till en familj. Hans biologiska pappa är Sten Broman.

A

Anonym sa...

Detta låter ju intressant..
A: Hur kan du vara så säker på att detta stämmer?

Lars L

Anonym sa...

Torsten Adenby fd journalist på Idrottsbladet och Snoddas manager sålde svarta lägenheter i Stockholm tillsammans med skådespelaren Ulf Brunnberg ... Adenby sålde en lägenhet till författaren PO Enquist ... När PO berättade det för sina leftwing kompisar ... fick han kalla fötter och anmälde Adenby som åkte fast ,,,Ulf Brunnberg lyckades klara sej .. fick ett läkarintyg att han "inte skulle klara fängelse" Adenby var jävligt förbannad på PO Enquist ....som varit höjdhoppare
"han satte fast mej .. en idrottskille "

Anonym sa...

Fleming Broman är min farfar. du vet inte ett skit och skriver saker som verkligen inte stämmer. Du har ingen jävla aning om vad du pratar om. idiot!

Kalle Lind sa...

Anonym (senast i raden): jag förstår att det känns jobbigt att en okänd pajas sitter nånstans och skriver saker om ens farfar, men jag måste ändå försvara mej. Den källa jag utgått från är trots allt Fleming Bromans memoarer (vilket torde framgå av bloggposten). Jag redogör faktiskt bara för vad Broman själv lägger fram (okej, uppgifterna om bordellmamman och Prinsen kommer nog från boken Männen, makten, mörkläggningen). Men visst, jag har ju ingen aning om hur det egentligen förhöll sej så jag förstår din upprördhet om det är så du läser det. Mvh.

Ludde sa...

Intressant, nu har Bromans verksamheter i Sandhamn förevigats i filmen "Himlen är oskyldigt blå" av Hannes Holm som nyss gick upp på bio!

Jimmy Malm ( fd Rocksén sa...

min farfar var roxen.. killen som blev skjuten i ett sopprum.

Anonym sa...

Sopprum? Gör man inget annat än kokar soppa där?

Anonym sa...

Han är numera i fastighetsbranchen och heter Peter Bucknor sedan många år tillbaka.

Anonym sa...

Frun Marie Louise verkar va en het milf enligt hennes Facebook. Snygg blondin men kortet måste va gammalt

Anonym sa...

Knut Bucknor hette han när han bodde i Östersund på 80-talet. Han drev Aspnäs Wärdshus på Frösön.

Anonym sa...

Knut Peter Bucknor för att vara helt korrekt! Fantastiskt trevlig människa måste jag säga.

Anonym sa...

Han heter Peter Bucknor och har även drivit annan verksamhet i spanien i slutet på 80 och 90 talet ihop med en partner.