torsdag 14 maj 2009

Genrer Gud glömde 1: strejkrock.

1970 svepte en våg av vilda strejker över Sverige. Arbetarklassen gick spontant till kamp för högre lön och bättre arbetsvillkor.

Med detta stycke text, skuret ur en bit fnöske, inleds semilegendariska "Lär av historien" med göteborgsstalinisterna Knutna Nävar. De där svepande strejkerna trängde sej gärna in i samtidens poplyrik. Åtminstone hos de proggkonstellationer som stod socialistpartierna nära.

NJA-gruppen, som omsider blev Fria Pro-teatern och hade många kopplingar till SKP, drog upp till Norrland i slutet av sextitalet för att studera järnverksstrejk på plats.

Socialexkursionen resulterade bl.a. i pjäsen "Nils Johan Andersson m.fl." (mest känd som NJA-pjäsen), "Pjäsen om Norrbotten" och en något daterad barnbok.

På plattan "Hör upp allt folk" (1970) samlas sångerna från de pjäserna med sången "Strejken på Saab":

Klockan 9 onsdag morgon
skulle avtalet vara klart
De finska väntade spänt på resultatet
och bandet var färdigt för start
Men förhandlingsdelegationen
som inte förhandlat för dom
meddelade kort: "Det avtal som gäller för er
är samma som förut"

Då tog de eld i de finska leden
och ett vilt slagsmål bröt fram
Det blev allmänt tumult i salen
där rörtänger yrde som damm
Där flög en skiftnyckel stolt genom lokalen
och hamnade prydligt till slut
i huvet på verkstadsklubbens ledamot
som störtade ut med ett tjut


Genremarkörer vi kan notera: 1) ord som "förhandlingsdelegation" betraktas inte - till skillnad från i alla andra genrer och alla andra mänskliga sammanhang - som ett tråkigt ord, 2) att någon får en skiftnyckel i huvet - vilket rimligen skulle krossa ett kranium - betraktas som festligt så länge det är en LO-lierad som får den.

Nynningen hette ett argt bluesbaserat rockband från Göteborg, i likhet med alla andra arga bluesbaserade människor i den stan på den tiden anstruket av KPML(r). Ryktet säjer att Nynningen avslutade sina konserter med uppsträckta armar och talkören "Med raka rör mot socialismen!" En lika säker fittöppnare då som det hade känts Jerry Williams nu.

1974 gav Nynningen ut låten "Vilda strejker lönar sig" - popmusikens svar på knäckebröd med frigolit:

Vi förhandlade för alla
Vad vann vi egentligen på det?

Kör: ingenting-ting, ingenting-ting

Hela fackföreningsapparaten
har blivit en del av borgarstaten
Att det är arbetarnas vapen
det borde va en självklar grej


Här kan vi bocka av typiska genrehållningar som "det finns ingenting man inte kan göra arg bluesbaserad rock om" och "det finns inga ord som är för träiga för en arg bluesbaserad rocktext".Ännu mer (r)-iga Knutna Nävar - återigen - gjorde "Strejken på Arendal", som är en partsinlaga i en konkret, politiskt mycket infekterad strejksituation.

Arendal var ett båtvarv med femtusen anställda. Ledningen ville gå över från veckolön till månadslön, som skulle sänka den faktiska lönen. Ett hundratal (r)-organiserade arbetare strejkade vilt i fem dagar och räknade med att få med sej alla jobbarna. De hade dock mäktiga fiender: "de köpta socialfascisterna", dvs de socialdemokratiska fackombudsmännen, tydligt namngivna i låten (Bengt Tengroth, Metall-ordförande).

Resultatet av strejken blev att elva kommunistiska arbetare sparkades, men också - enligt låten - till att en tanke planterades i alla arbetarna.

Som många andra Knutna Nävar-låtar är melodin lånad direkt av fienden, dvs en amerikan, låt vara den politiskt ganska korrekta amerikanen Woody Guthrie. Låten svänger ganska bra och är argare än Stefan Jarl en dålig dag, men mitt favoritparti är så klart det gravallvarliga talpartiet i mitten:

Det var den dan då strejken bröt ut som vi verkligen fattade vad som hänt
Månadslönen var en bluff
Stressen och hetsen som ackorden drar med sej skulle finnas kvar
Vi skulle ju bli "meritvärderade" gubevars
men det som gjorde oss mest förbannade
det var att de sänkt lönen för oss

Det var sant som våra jobbarkompisar hade sagt
De hade hade delat ut flygblad om detta flera gånger
och nu gick vi med dem
Vi valde in flera nya kamrater i strejkkommittén också

Ja vad sossarna hade lyckats med det såg vi ju
De hade varit med och sänkt lönerna för oss
Nä det enda som kan få kapitalisterna att gå med på nåt
det är att man slutar att jobba så att de inte få nån vinst
Det var väl därför borgarna och sossarna och vpk hetsade som galningar mot oss

Och inne på varvet började sossarna ge löften till höger och vänster
det var många som lyssnade på dem
och det hade vi inte räknat med
Därför gjorde vi ett misstag


Misstaget var naturligtvis att gå runt i tron att man visste bäst och att föra folkets talan utan att tala med folket, men det kan vi diskutera på annan plats än här. Här nöjer vi oss med att bocka av genremarkörer som långa talade stycken, hopklumpning av sossar och borgare (och vpk-are!) samt ord som "strejkkommitté".Det gjordes naturligtvis än mer strejkrock under det där sjuttitalet som aldrig upphör att fascinera mej. Ofta apropå en specifik strejk nånstans; Björn Afzelius gav ut solidaritetssingeln "Kamrater, Bodenarbetare" som är precis så självrättfärdigt patosfylld som titeln skvallrar om.

Och Dan Berglund - jepp, (r)-are även han - sjöng mer allmänt om vilda strejker och di där förbaskade såssefackrepresentanterna som alltid gick i förtryckarnas ledband:

Men när missnöjet började svälla, kom en rödmosig fackombudsman
"Vi förhandlar som bäst så var snälla att ge er till tåls lite grann"
Men till strejk gick man redo att strida, eniga som en man
och facket det valde genast sida och lyste strejken i bann


2009 handlar ytterst få låtar om strejker, varken vilda eller tillåtna. Ingen försöker i visans form förklara vilka rackare de köpta rövslickande fackpamparna är och ingen försöker pedagogiskt förklara varför strejker är viktiga och historiskt nödvändiga.

Det kan bero på att strejker var sexigare på Björn Afzelius tid. Det kan bero på att folk faktiskt hade några jobb att strejka från dåförtiden.

Komplement: Röda kapellet (vpk-associerat!) gjorde Strejkvisa och Nationalteatern gjorde "jag lärde mej att fajtas"-klassikern "Hanna från Arlöv", som av (r)-falangen inom Nationalteatern nästan betraktades som "en sosse-låt eftersom den inte handlade om folkets revolution" - "det här med att hon protesterade mot fläktar, var inte det lite borgerligt revisionistiskt?"

21 kommentarer:

Åke Forsmark sa...

Jag såg Nynningen när de reste runt med Majakovski-konserten (som var mycket bra) men jag kan inte påminna mej något "raka rör mot socialismen" men å andra sidan skulle jag knappast ha reagerat på de som något konstigt vid den tiden.

Urban sa...

Det är sant. I synnerhet sista meningen.
Själv har jag länge varit fascinerad över Nationalteaterns "Hanna från Arlöv", vilken ju berättas av en tonåring som sommarjobbar på ett tvätteri där en strejk utbryter. Tonåringen gillar det och Hanna från Arlöv och konstaterar att strejken inte blir den framgång man hoppats "men jag lärde mig att fajtas".

Grejen är att jag själv inte kan tänka mig situationen på något av mina egna sommarjobb. Att det skulle utbryta vild strejk är (den strekkasseoanknutne) sommarjobbarens värsta mardröm. Det ligger i hans/hennes intresse att vilja få folket att bita ihop och kämpa på för själv räknar han/hon bara dagar och timmar tills kontraktet löpt ut och har ingen nytta av långsiktiga förbättringar.

Jag vill gärna tro att det där är en generationsfråga och att låten faktiskt var realistisk när den kom ut. Men säker är jag inte. (Sedan ska man väl i analysen inte underskatta att Hanna verkar ha varit en mycket karismatisk person också.)
Jag vill hursomhelst gärna tro att arbetarna var bättre förr. Någon här som var strejkande sommarjobbare på sjuttiotalet som vet?

U.J.

Anders Sparring sa...

Jag tycker det var bra texter. Det tyckte jag då, det tycker jag nu.

Vi hade NJA-gruppens skivor (a?) hemma, och lyssnade om och om igen på Balladen om Olsson. Vacker versmelodi och catchy refräng:

"Befälet kom fram och kastade Olsson i golvet

Dom tryckte ner han i skiten för Olsson börja’ bli farlig

När dom inte kan ta en grabb på ett annat sätt

Så försöker dom ta hans stolthet



Tempot är hårt uppdrivet
Till vila finns ingen tid
Man är som en urkramad trasa när skiftet är över



Så en dag blir det stopp i maskinen
Grabbarna tar en paus
Dom fikar lite och snackar medan dom väntar



Då kommer befälet med order
Att dom måste skingra sig
Men Olsson blir kvar vid sitt kaffe
Ingenjör’n säger



Då kom befälet fram och kastade Olsson i golvet
Dom tryckte ner han i skiten för Olsson börja’ bli farlig
För när dom inte kan ta en grabb på ett annat sätt
Så försöker dom ta hans stolthet



Enligt reglementet är det förbjudet
Att dricka kaffe i grupp
Det är förbjudet att sitta och dricka
Ni måste stå upp



Dom gick på honom med reglementet
Men Olsson han sa till slut
Far åt helvete med era regler
Ha



Men Olsson var inte rädd
Han gick inte att knäcka
Inget kunde ta ’från han hans värdighet
Så han drog upp sin kniv och sa till ingenjör’n



Jag ska skära strupen av dig din djävel
Jag ska släppa luften ur dig din fan
Nej Olsson var inte rädd
Honom kunde dom aldrig knäcka"


Jag minns att jag spelade den för farmor också. "usch vilket språk" sa hon. Jag tänkte att "synd, men henne skjuter de när revolutionen kommer".

Kalle Lind sa...

Urban: lustigt att jag glömde Hanna från Arlöv, genrens kanske mest kända exempel.

Anders Sparring: själv räknar jag NJA och Fria Pro till mina guilty pleasures. Jag har ägnat orimligt mycket tid och orimligt mycket bloggtext åt att resonera kring vad jag EGENTLIGEN tycker.

Å ena sidan säjer ju min grundironiska grundskeptiska hållning att det är förkastligt med texter som ger så lite åt lyssnaren att tänka själv kring.

Å andra sidan diggar jag det. Kanske för att jag kan ta till mej det med hjärtat samtidigt som jag hånar det med hjärnan.

Just NJA-gruppen gjorde bara en platta. Senare skivor var under namnet Fria Pro-teatern.

Mårten sa...

Den som läst sin Andreas Malm vet att sjuttiotalets början var en topp i uttagna strejkdagar över hela världen.

Anders Sparring sa...

Det kan ju vara så att NJA/Fria Pro hade snäppet bättre låtskrivare än sina konkurrenter, att de lurade i oss budskapet med hjälp av väloljad pop.
Detsamma måste man väl säga om Afzelius och Wiehe.

Annars är en antifavorit - och nu lämnar vi strejkrocken och glider ut under det större paraplyet: progg - Blå Tågets "i miljonärskvarteren", med falsk pratsång av Carl Johan DeGeer.
Hur tänkte de då?

Tack för bra blogg för övrigt. Måste verkligen säga det.

dr. No sa...

Strejken på Arendal är ju en riktig hit, som kan få vem som helst att bli järnhård kommunist på tre minuter. Tyvärr kanske man gör sig ovän med väl många när man buntar ihop "borgarna, sossarna och vpk"...

Annars vittnar väl, som en liten parentes, textrader som "våra huvudstäder, det är Peking, och Tirana: Där vajar den röda fanan..." på att Knutna Nävar var precis lika mycket Maoister som övriga KPML(r):are, och inte Stalinister. På sjuttiotalet var det ju viss skillnad, även om det kanske inte verkar spela roll längre.

Kalle Lind sa...

Dr No: det där är mer komplicerat än så. KPML(r) skärmade sej ju från maoismen, så som den formulerades av SKP (som KFML från början bröt sej loss ifrån). Visst pratar Knutna Nävar om fanor i Albanien och Kina, men de sjunger ju också om Stalin som skivans grande finale.

Har jag fattat saken rätt, och detta är en djungel av uppfattningar att bana väg genom, så var KPML(r) tämligen ryssvänliga, dock inte på samma sätt som VPK. KPML(r) tyckte det var bättre i Sovjet på Lenins och Stalins tid. Nåt gick snett med Krusse.

Men i slutändan byggde nog de flesta splittringar inom extremvänstern på personliga motsättningar snarare än ideologiska.

dr. No sa...

Jovisst, och jag borde ju veta bättre än att ge mig in på det här området; det har du visat många gånger att du bemästrar till fullo.

Som jag ser det verkar Knutna Nävar hylla de hårda kommunisterna lite till mans.

Men nog är det komprometterande att de nämner just Tirana; i inga andra sammanhang än just Maoistiska lär ju Albanien varit ett föregångsland ens bland kommunister. Efter vad jag förstår det var Albanien det enda europeiska landet som blev öppet maoistiskt, mycket på grund av att de svältande albanerna fick det ris som de svältande kineserna, efter att de odlat det, förvägrats av ledningen med motiveringen att de inte varit produktiva nog...

Daniel sa...

Som tur är har det ju även gjorts strejkmusik som är bra på riktigt.

Pete Seegers "Which Side are You On?", till exempel.

http://www.youtube.com/watch?v=5iAIM02kv0g

Billy Bragg gjorde en egen version i samband med gruvarbetarstrejken i Storbritannien:

http://www.youtube.com/watch?v=Yylvib5oW4c

Den strejken engagerade många artister, eftersom brittisk vänster förvisso var nerlusad med trotskister, men å andra sidan lockade folk som INTE spelade trökig göteborgsk bluesrock eller knätofs.

En av de tuffaste skivorna till stöd för strejken var industribandet Test Depts samarbete med The Striking Miner's Choir, "Shoulder to Shoulder".

Stenhårda tal och slamrande industri.

http://thethingonthedoorstep.blogspot.com/2008/02/test-dept-shoulder-to-shoulder.html

Beträffande det talade partiet i Strejken på Arendal är det roligaste med det killens uttal. Ska vi gissa att han aldrig satt sin fot på Hisingen i hela sitt liv?

Daniel sa...

...för att inte tala om Angelic Upstarts mäktiga "Solidarity":

http://www.youtube.com/watch?v=Xl97htBUpkE&feature=related

Sångaren Mensi blev senare talesperson för brittiska AFA, och skrev därmed in sig i historieböckerna som en odödlig hjälte.

Anonym sa...

Nu har det här i och för sig ett verk av brittisk extremvänster och åttiotal snarare än sjuttiotal, men jag kände att en revolutionsromantisk Tintin kanske kunde vara en smula intressant.

http://tintinrevolution.free.fr/

dr. No sa...

Det är uppfriskande mycket politisk medveten ungdom på den här sajten för gamla gubbar med skägg; idag AFA:s, igår SD:s kindern.

Kanske har de tagit intryck av Sone den Synskes uttalande i Röde Orm (antagligen inget för AFA-kidsen, som väl snarare plöjt Peter Weiss och fascinerats av Gunther Grass eskapader, eller gammelmannen Lenin - som ju också bar skägg!) om att ungdomen har mycket att lära, och att det bästa de kan göra är att sitta tysta och lyssna när äldre män talar.

För att citera höjdarrullen Boondock Saints:

"Kinda makes me feel like riverdancin'"

Daniel sa...

Åh, Breaking Free, en klassiker! Minns den från min ungdom, tidigt 90-tal. Nu förtjänar den förvisso en del kritik också, precis som Knutna Nävars texter är den delvis väldigt styltig i sin ambition att lära ut hur man tar en vild strejk till nästa nivå. Och eftersom den inte är gjord av stalinister utan av frihetliga kommunister ska precis ALLA förtryck avhandlas - förutom klassförtrycket även rasism, sexism, homofobi mm.

Lägg till det en del väldigt tunn fernissa av "Eastenders"-gemyt och lite kasst utförd humor, så förstår man att det inte riktigt är ett mästerverk.

Men egentligen är boken en handledning i oberoende arbetarkamp, och som sådan väl värd att studera. Och tänk om nån kunde göra en film!

Anonym sa...

Det kan bero på att strejker var sexigare på Björn Afzelius tid. Det kan bero på att folk faktiskt hade några jobb att strejka från dåförtiden.Syftar du här på den höga arbetslösheten eller på myten om den breda medelklassen (dvs att det inte finns någon arbetarklass kvar, bara för att ett fåtal medienissar INTE SER DEN från sin lattepimplande verklighet?).

Daniel sa...

Sopåkarna i Stockholm bet ifrån ganska bra i vintras tycker jag.

Anonym sa...

Trevlig helg

http://experienceno1.blogspot.com/

逆円助 sa...

さあ、今夏も新たな出会いを経験してみませんか?当サイトは円助交際の逆、つまり女性が男性を円助する『逆円助交際』を提供します。逆円交際を未経験の方でも気軽に遊べる大人のマッチングシステムです。年齢上限・容姿・経験一切問いません。男性の方は無料で登録して頂けます。貴方も新たな出会いを経験してみませんか

精神年齢 sa...

みんなの精神年齢を測定できる、メンタル年齢チェッカーで秘められた年齢がズバリわかっちゃう!かわいいあの子も実は精神年齢オバサンということも…合コンや話のネタに一度チャレンジしてみよう

Berob sa...

Apropå Hanna från Arlöv: 1973 gjorde Proletären (errarnas husorgan) en intervju från tvätteriet i Arlöv (blev sernare uppköpt av Berendsen, blev nedlagt för några år sedan) och intervjuade en Hanna som arbetade där. Det var alltså inte tu tal om någon strejksituation. Men intervjun inspirerade Nationalteatern till att skriva om Hanna från Arlöv. Skulle vara kul att läsa artikeln från Proletären, har flera släktingar som jobbade på tvätteriet innan det lades ned.

Anonym sa...

*Leadbelly, inte Woody Guthrie.