onsdag 18 augusti 2010

Sju skämt som chockade Sverige. Del 4: Fälldin på hispan.

Senaste numret av Aluma - de skånska hemlösas tidning - har tema humor. Jag medverkar som gästredaktör, vilket är liktydigt med att jag breder ut mej själv så mycket jag kan. Den här artikelserien tar upp lustigheter som på olika vis gått för långt för svenska folkets bästa.1978: Rolf Börjlind skriver att en statsminister är schizofren
Påföljd: stämning från statsministern


1978 publicerade Aftonbladets ambitiösa söndagsbilaga Magasinet en text av Rolf Börjlind, då en vänstersatiriker ur det kulturella avantgardet, idag mest känd för manusen till Jönssonligan och Beck, Wallander och Graven, uppföljaren Morden och faktiskt all skit du sett de senaste åren i tron att det i alla fall ska vara okej underhållning för stunden.

När det begav sej gav han ut löjligt smala och svårtillgängliga tidskrifter som ingen ville läsa och såg för egen del alldeles förskräckligt cool ut.Texten var en fingerad intervju med landets dåvarande statsminister, Centerpartiets Thorbjörn Fälldin, gjord inne på dårhus. Börjlind menade att Fälldins offentliga image som sävlig norrlandsbonde gick stick i stäv med den verklige Fälldin, professionell politiker sedan tjugoårsåldern. I texten drog han tesen till sin spets och stämplade honom som schizofren.

Texten kryllar av hänvisningar till Fälldins då välkända privatliv, där den trogna hustrun Solveig och bondgården i ångermanländska Ramvik var viktiga stenar i imagebygget. Börjlind beskriver hur man på psyket har ”låtit bygga en exakt kopia av gården hemma i Ramvik. På helgerna klär personalen ut sig till Solveig och grannarna och Thorbjörn sitter framför plexigallret i fantasin, brummar och skäller”.

Klinikens överläkare säger bekymrat att ”hans släkt härstammar från 1000-talet, och samtliga har gift sig och levt inom två mils radie i Ramvik – inavel och degenerering ger mycket märkliga utslag på en människas psyke”.

Ramaskriet lät inte vänta på sig. Fälldin kallade så sent som 2004 satiren ”det värsta påhopp jag någonsin varit med om under min tid som politiker”. Som enda sittande statsminister någonsin gick han till doms och stämde Aftonbladet för förtal. Skadeståndet var symboliskt: en krona. Tryckfrihetsjuryn friade, men händelsen rörde upp samma slags diskussioner som Vilks rondellhundar trettio år senare: okej för att man får skriva vad som helst, men bör man?

Aftonbladets chefredaktörer Gösta Sandberg och Gunnar Fredriksson lät publicera en ursäkt direkt till statsministern – texten ”byggde på ett antal smaklösheter, som vi betraktar som oförsvarliga” – och ganska snart lades den tunga satsningen Magasinet ner.

Då hade man redan hunnit stoppa en annan text av Rolf Börjlind: en fejkintervju med Transportarbetarförbundets kontroversielle ordförande Hasse "Hoffa" Ericson, gjord på en transbar på Reeperbahn.

7 kommentarer:

-= Steamboat Willie =- sa...

När man läser om Mangadomen i Uppsala nyligen och debatten efteråt.. så inser man att vi snart gått från "Visst får man göra vissa saker, men bör man" till "får inte tänka". :-(

Inte samma sak? Nej.. det är ju olika art på kränkningar... men grundfrågan är ju till syvende och sist densamma. Skall vi förbjuda saker för att vi inte tycker om dem? För att vi upprörs av dem?

Den debatten är viktig, vare sig det rör satir, rondellhundar eller mangabilder.

Tapiren sa...

Varför är det med en recension av "Människor det varit synd om" i DAGENS Lokaltidningen Malmö Söder?

Förklara!

För övrigt en utmärkt bok!

Kalle Lind sa...

Tapiren: jag är lessen, men jag har ingen bra förklaring. Hade jag varit ansvarig för Lokaltidningen Malmö Söder hade den naturligtvis varit recenserad för längesen. Själv har jag Lokaltidningen Malmö Öster så recensionen har gått mej spårlöst förbi.

Honky sa...

En stilla undring om Kalle Lind läst Hasse "Hoffa" Ericsons memoarer, "Mitt liv med Transport"?

Kalle Lind sa...

Honky: nja, jag har bläddrat i dem en gång. Jag var då dåligt insatt i vad han var för en figur och hur bilden av honom såg ut, så den gjorde inget intryck på mej då. Minns jag rätt så är hela boken oerhört defensiv: han försvarar sej mot nån sorts anklagelse, men som jag minns är det inte semesterresan utan nåt inomfackligt. Minns jag rätt?

Honky sa...

Har självt inte läst den, bara googlade hans namn och såg att han skrivit en bok. Och om nån läst den borde det varit du. Men du hade i alla fall bläddrat i den och det känns nära nog.

Feedback66 sa...

Såg att Hasses bok var skriven redan 1980, vilket var synd, för jag hade hoppats på att den eventuellt skulle ta upp hans freakshow-turné med palmehataren Alf Enerström och Eurpeiska Arbetarpartiet sommaren 1984. Det råkar inte vara någon här som vet något mer om den turnén?