torsdag 10 januari 2008

Det ointelligenta arslet.

Titta noga till vänster på bilden och se hur en riktigt enfaldig sätesmuskulatur ser ut.

1968 kom "Jag är nyfiken - blå". Regissören Vilgot Sjöman ville spränga sina egna puritanska tabun och tyckte gott att Lena Nyman kunde få spränga dem åt honom.

Det var antagligen inte särskilt lätt att vara Lena Nyman under de där åren. Hon exponerades i filmen under eget namn som en karikatyr av sej själv, Vilgot Sjöman och en jobbig ung människa med samhällsförändrarambitioner. Folk valde gärna att uppfatta materialet som dokumentärt.

Och eftersom Nyman var naken på bild tog sej folk rätten att ringa upp henne och upplysa att hon var prostituerad.

Nåt slags kulmen vad gäller bristande skam och heder uppstod när Artur Lundkvist (vid tillfället 62), välsedd akademiiiiledamot och författare, och Nils Beyer (65), kritiker på Arbetet, var för sej valde att recensera Lena Nymans 22-åriga kropp.

Artur Lundkvist skrev i Se bl.a. att "hon är bättre med kläderna på. Man får nästan avsmak för henne när hon är naken".

... den här texten har en fortsättning. Läs mer i boken "Människor det varit synd om".

4 kommentarer:

elli sa...

Din blogg har på kort tid kavalat in bland mina favoriter, ajlajk. Men hur fasen har du tid att gräva fram all skön kuriosa?

Hade det inte varit för min brist på testosteron hade jag också odlat skägg.

Gustaf Erikson sa...

Jag har alltid haft lite svårt för Lena Nyman, men efter att ha läst kommentererna så har jag fått mer sympati för henne. Stackars tjej.

Keep 'em coming, Kalle!

Anonym sa...

Lysande!

Anonym sa...

Hamnade här av en slump, men kommer garanterat att återvända. Ofta. Intressant, initierat, välformulerat. En extra loge för allt du skriver om Sjöwall-Wahlöö...