torsdag 3 januari 2008

SVT tar sitt ansvar!

Jag låter för det mesta bli att skriva om saker som berör nutid, samtid och sånt som går att relatera till, men idag gör jag så klart ett undantag. För den gubbparad SVT ger sina licensbetalare denna torsdag i januari - på nåt som känns som en kollektiv födelsedag - trotsar alla motstycken.

Först en repris på På parkett från 1970. Lasse Holmqvist i ett helt osannlikt hårburr (den vita fläcken lär ha kommit från en fotboll, den stora magen lär ha kommit från stora kvantiteter starksprit) intervjuar Ingmar Bergman, som är hur folklig som helst i sina neuroser. Som sina gäster har han valt Povel Ramel, betydligt blygare och obekvämare än Demonregissören som koketterade med sin blygsel, och lite inkvoterat Elisabeth Söderström. Janne Tollarparn Ericsson spelar Beatles med sin jazzkvartett och allt är så fascinerande gemytligt icke-edgy.

Sen, med en kvart för nån snabbrätt från Familjen Dafgård, kontrar tvåan med en repris på ett av dom fem Skäggen-programmen. Beppe Wolgers, Yngve Gamlin, Edvard Matz, Jan-Öjvind Swahn (innan glasögonen delade sej), Lasse O´Månsson och Åke Söderqvist lyckades 1963 vända opinionen mot sej genom att prata med mat i munnen och säja att Gustaf II Adolf var feg. Efteråt intervjuar Arne Weise producenten Kalle Haskel (vars fru Mona var Hasseåtages sekreterare) som läser valda bitar av hatbreven.

Och som nyfabricerat grädde på moset: reprisen av en timme Janne Malmsjö som jag gissar kämpar lika tappert som i första avsnittet med att få ALL uppmärksamhet. Tittar ingen på honom, skriker han rakt ut i luften på finlandssvenska och slår ut med armarna så att andras ansikten kommer i vägen.

Jag föreställer mej att landets alla krogar och gator ekar folktomma en högtidskväll som denna.

2 kommentarer:

Nihonshu sa...

Ah, jag visste inte att det fanns en tid då Öjvind hade odelat glas!

schibbye sa...

Jag hade aldrig förr faktiskt sett de omtalade skäggen förrän igår. Det var inte så man gjorde i byxorna direkt, men en och annan poäng lyckades trots allt ta sig igenom 45 år av TV-historia. Dessutom kunde man ana var Erik Blix m.fl. fått viss inspiration ifrån, framförallt kanske dialekthumorn. Vilket osökt för mig in på kvällens alternativ till avdankade flintskallar i På Spåret, nämligen K-special om programmet Public Service. Förväntar mig en genomgripande analys av detta ... ;)