Sveriges Pensionärers Inaktualitetsparti. Eller: Intressepartiet antecknar.

Eftersom min bil inställt sej på Death Row och ska få sin slutgiltiga lethal injection om en månad har jag okynneskört lite i dagarna, och har på kuppen hittat en ny favoritkanal: Sveriges Pensionärers Intresseparti (SPI).

Alla ni som satt likhetstecken mellan "gammal" och "konservativ, reaktionär, omodern" - gratulerar! Ni har vunnit ett paket vuxenblöjor och ett liggsårsomslag!

Igår satt jag och avnjöt en paneldebatt om två aktuella fenomen som dom debatterande just gjorts medvetna om: mobiltelefoner och uppkoppling. Ingen av dom tre ägde en mobil eller ett internet-abonnemang. Och det står ju var och en fritt att välja bort nåt, men det fascinerande var deras verklighetsuppfattning.

Läste nån gång om en science fiction-film från sjutti-åttitalet där människorna i framtiden kör runt i flygande bilar men fortfarande måste leta upp en telefonkiosk för att ringa (kan det vara Bladerunner? Jag är pinsamt dåligt insatt i sci-fi). Ungefär där befann sej bordslöparmaffian i närradion.

Riktigt komiskt blev det när programledaren - f.ö. Ragnar Landerholm, som vi en gång hade med i Hej domstol där han sjöng en kuplett om Tage Erlander (mel. Skånska slott och herresäten) - frågade hur det skulle bli med telefonkatalogerna i framtiden. För där kan ju inte alla mobilnummer få plats, antog han lite ogenomtänkt.

En gammeltacka visste besked: då får man lösa det genom att alla människor har visitkort med sina telefonnummer som man får ge till varann, varpå var och en sen får föra in det i sin egen mobils telefonbok (det sista ett fenomen som hon förvånansvärt nog kände till).

Programledaren suckade. Han som just vant sej av med gengas. Skulle han nu vara tvungen att trycka upp visitkort också? Då måste han ju lära sej manövrera en stencilapparat!

Det sista var inte direktcitat, men jag är ganska bra på att läsa mellan raderna.