Jerry Williams memoarer, skrivna på solnaslang, är som poesi för en skåning född på sjuttitalet. Ofta förstår jag bara innebörden, inte dom enskilda orden. Ibland - som när det handlar om motorcyklar och brukshundar (och det gör det hela tiden) - förstår jag inte ens innebörden.
Men jag förstår inte heller exakt vad Dylan menar med rader som "the sun is not yellow, it´s chicken" eller "they're painting the passports brown" eller "the empty-handed painter from your streets/ is drawing crazy patterns on your sheets". Dom är bra ändå. Tror jag.
När jag läser Jerry är det första jag associerar till Anthony Burgess framtidsslang - "gulliver", "tolchok" - i A Clockwork Orange. Det andra är fantasy. När Jerka berättar om Stockholms raggare i femtitalets slut förs jag inte bara bakåt i tiden, jag går genom garderoben in i en annan dimension. Raggare är lika mytiska för mej som fauner. "Cupan" kan precis lika gärna vara Mordor. Har detta hänt på riktigt?
Jag fick plocka med mig min gamla kvarpa och ibland blev det både Wild Cat Blues och Klarinettpolka med shufflestuk. (---)
Men det var rockband vi ville vara. Och det var vi för raggarna.
Dom största raggargängen i Stockholm var Road Devils, Car Angels och Teddy Boys. Med tunga jänkare var dom ute på raggen genom stan. Kungsgatan upp och ner, hänga utanför Cupan eller Corso eller dra upp till Östermalms IP och tjacka slang. Dom som hade göka på gång kunde dra ut på Djurgården.
Road Devils hade en övergiven kåk mitt ute i Farstaskogen. Där funkade vi som deras husband en kväll i veckan, när dom partajade. (---)
Här var det bara rocklåtar som gällde, Elvis, Richard, Jerry Lee, lite Eddie Cochran. Jag slapp Wild Cat Blues och Klarinettpolkan och när bandet lirade instrumentallåtar som Walk Don´t Run eller Guitar Boogie så kunde man hinn med en vända ut i ett baksäte med nån majsa. (---)
Här behövde ingen smussla med borsten, det var mera röj och nästan alltid var det nåt kurr på gång.
En äldre snubbe, som var en riktig prakt-ivar, hade hamnat helt snett ute hos raggarna. Där sprang han runt och viftade md en kniv. När han tryckte upp en liten fjunig kis mot väggen och hotade honom så fick alla panik och ropade på Willy. När snubben hörde att Willy var på väg så dumpade han kniven och försökte dra. Willy spände jacken i honom: "Kör du med kniv, din jävel?"
När snubben nekade tog Willy fram sin lilla fällkniv, tryckte den i handen på honom: "Nu har du kniv, din jävel!", slog två snabba vänsterkrokar och en stenhård rak höger. Snubben var utslagen i flera timmar, kröp därifrån i gruset och kom aldrig mer tillbaka.
Ni som själva använder begrepp som "kvarpa" och "prakt-ivar" får gärna höra av er. Helst inte till mej dock. Men Svenne & Lotta behöver säkert sällskap.
1 kommentar:
-Jaså --- din lilla mullsork --- slåss du med falukorv!!
Skicka en kommentar