Det är naturligtvis i den oheliga alliansen mellan frimickleri, marknadsvarieté och klassiskt nasande man finner en figur med smeknamnet Målle. Son till romska knallar, enligt sej själv född på en resa mellan småländska marknader och lagd i en sillåda, en sextitalets fusion av Bert Karlsson, Brinkenstjärna och Ulf Ekman. En man vars högsta dröm i livet var att bli teleevangelist, men som fick nöja sej med att introducera "hålligång-möten" på den svenska frikyrkoarenan.
Driven av lika delar gudstro och exhibitionism började han köra extatiska tältshower med kristet tema 1964. Folk rabblade i tungor och svimmade av Målle Lindbergs handpåläggning. Damer kastade sina behåar på scenen i en särskilt kristen kåthet. Målle dansade twist, döpte folk i ett badkar och drog femtusen människor om dan i sex veckor till ett dragigt tält utanför Målilla. Även om vi vet att underhållningskonkurrensen vid tillfället bestod av Hylands hörna (i teve) och Hylands hörna (i radio) är det så klart en bedrift.
Han gjorde Kiviks marknad och drog fler människorna än stripporna och fakiren som körde en virknål genom kuken. Irritationen från övriga krämare blev så stor att dom rev Målles tält.
Kärt barn fick många namn: Pop-Målle, Kravall-Målle, Surrogat-Jesus och till slut Helikopter-Målle när han lät sej sänkas ner till dom väntade små gudslammen i Örnsköldsvik (vilket genast sänker glamourfaktorn med tusen punkter) i helikopter. Över ett decennium innan Abbas Arrival. Målle hade vit overall med Målle i guldskrift - innan Elvis hamnade i Las Vegas. På scen väntade sexton elgitarrister.
Målle samarbetade med Maranata, den tidens tokkristna med den fullkomligt vansinnige Arne Imsen i toppen. Maranata vrålade om det sedliga förfallet och pekade ut bögar och propagerade för barnaga redan på sextitalet - trots att det inte fanns några officiella homosexuella och folk ändå slog sina barn.
Tro det eller ej: Målle och Maranata var inte bara gudfruktiga små änglar. En och annan krona – enligt Skattemyndigheten tio miljoner, enligt Målle själv bara typ två till fem miljoner – passerade tältöppningen utan att rapporteras in till staten. Fogdarna vädrade byte, tidningarna hakade på, Målle fick ett nervöst sammanbrott och ett stabilt rykte etablerades att han hängt sej i Växjö domkyrka.
Men Målle levde. Och lever alltjämt. Han har kobojsarhatt och guldbågade glasögon och grått hår till axlarna och en hemsida där man både kan googla bibelverser, mejla sina bästa böner och handla. Mest fascinerad blir jag av länksidan där webbmastern skryter med att dom lagt in över sexti länkar. Exakt varför man länkar till Hugo Boss solglasögon, ett engelskt lexikon och en sajt som tillhandahåller "passande mattor för hem och bostad, billiga smslån och mobillån, vackra smycken och roliga anekdoter", blir jag dock inte helt klok på.
Antagligen av samma anledning som Hans Lundgren bytte namn till Dolph: för att det gick.
måndag 18 februari 2008
Målle är ingenting - vägen är allt.
Etiketter:
frikyrkligt,
människor på kanten,
vanvett
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Vilken personlig erfarenhet har du av Maranata?
Nej, det var bara en fråga.
Själv har jag mångårig personlig erfarenhet och uppskattar Maranata.
Då ber jag om ursäkt för min misstänksamhet, jag är bara lite trött på en viss sorts diskussioner där människor med en religiös livsåskådning anser att ingen ska ha rätt att driva med dem, skoja med dem eller ens tycka nåt om dem. Var och en blir salig på sin fason och jag lyckönskar den som hittat glädje och mening.
Salig blir man bara genom Jesus och det är märkligt att det alltid är just kristna det ska skämtas om.
Men tack för lyckönskningen.
Om du skulle möta Jesus som jag gjorde för snart 33 år sedan så skulle du se på kristendomen på ett nytt sätt.
Jag var ateist innan. Punkare och kommunist tillika.
Nej, salig kan man bli på tusende sätt och det är alls inte bara kristna det skämtas med. Enbart på den här bloggen kan du hitta raljanta kommentarer om folkpartister, folkparksartister, adelsmän, kommunister, såssar, barnboksförfattare, teveprogramledare, stjärnadvokater, teaterbögar och Lill-Babs.
Till himlen kommer man endast genom Jesus. Någon verklig salighet utöver eller vid sidan av frälsningsvissheten existerar inte.
Nu menar jag inte bara din blogg utan generellt.
Lill-Babs? LOL!
Jag tror att du kan hitta en överväldigande mängd skämt som inte rör kristna även om du vidgar dig till världen utanför min blogg.
Att hävda att det bara finns en absolut väg till salighet och att man själv ensam sitter inne på sanningen låter lätt arrogant. Ska man inte ödmjuka sig inför Herren?
Varför lol på Lill-Babs? Skulle det vara mer ok att skämta om henne än om kristna? Hon är väl mer utsatt än ni? Hon är en - ni är två miljarder.
Om Jesus sade man: "Det är ett hårt tal. Vem står ut med att höra på Honom?" Och så var det många som lämnade Jesus. Detta kan man läsa om i Johannesevangeliets 6:e kapitel.
Så om jag betraktas som arrogant är jag med andra ord i gott sällskap.
Dessutom är det inte bara jag som tror på Jesus (Han som Själv sade att Han är Vägen, Sanningen och Livet). Vi äro tusenden och åter tusenden, ja, miljoner. Bara i Kina strömmar massor till varje dag.
Men nu är det inte mängd och massa och "Vi är många, vi är starka" som är det primära. Sådant får politikerna syssla med. Politiken har jag totalt vänt ryggen. Jag röstar inte ens.
Vad detta handlar om är kvalitet, inte kvantitet.
Jag struntar fullständigt i Lill-Babs, annat än som frälsningskandidat.
Ska inte DU ödmjuka dig inför Herren och är det DU som oomvänd som ska diktera för mig vad ödmjukhet är?
I så fall upphör denna dialog med omedelbar verkan.
Vad vet du förresten om att vara utsatt?
Nej, det skulle aldrig falla mig in att diktera något för någon. Jag tror att det är det som skiljer din och min hållning åt här.
Vem av oss som är självgod överlåter jag åt andra att avgöra.
Detta blir mitt avslutande inlägg.
Skicka en kommentar