Det här är så fascinerande.
Boken är utgiven april 1994, då Wibble fortfarande var finansminister. Ingen sittande minister idag skulle posera med två fimpar på bokomslaget.
Här har skett ett paradigmskifte helt i paritet med hur den allmänna hållningen till homosexualitet och jämställdhet faktiskt har svängt.
Visst knackas det fortfarande bög och visst pratas det om böglobbies och visst has det synpunkter på hur Pride-paraden excellerar i påfågelfjädrar ("man får vara hur annorlunda som helst så länge man inte skiljer sej från mängden").
Visst belönas ohederliga reportage om kvinnojourers påstådda manshat även nu ("jag är för jämställdhet så länge det inte blir så överdrivet jämställt att det blir alldeles jämställt").
Och visst, bor man i Malmö ser man fortfarande stolt cancerogena föräldrar dra barnvagn och halsbloss samtidigt.
Men det är ju inte som förr.
Mina barn kommer ju att tro att jag är uppvuxen på digerdödstiden när jag berättar att fortfarande när jag var nitton år kunde en minister sätta sej lite snett framför en avflagnad dörrkarm i ett vitbrutet konferensrum, låtsasläsa i en pappersbunte, lägga två sura fimpar i ett glasaskfat och på så vis låta avbilda sej för evigheten.
Jag är tacksam för att Wibble satte höganäskoppen på ett underlägg så inga fula ringar uppstod på bordfanéret. Det hade säkert kostat tre spänn att ersätta.
I övrigt säjer både titeln och omslaget nåt om den folkpartistiska anspråklösheten. Anna-Greta Leijon (s) döpte sina memoarer till "Alla rosor ska inte tuktas", Thage G (s) sina till "Resan mot Mars" och Bildt (m) var inte modestare än att han kallade sin rapport från helikoptertrippen ner till Balkan för "Uppdrag fred".
Wibble nöjde sej med det lilla. En tjock bok om Keynes teorier, en proposition om sänkt marginalskatt, ett avspänt rundabordssamtal med Peter Örn och Lars Leijonborg, två cigg och en kopp kaffe - där har du det wibbleska receptet på en lyckad fredagskväll.
Det är inte Anne Wibbles fel att historien sprang ifrån henne. Att det som skulle signalera Folklighet fjorton år senare bara skriker Ohälsa.
torsdag 14 augusti 2008
Så väl som en Anne.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
12 kommentarer:
Hon dog i bröstcancer.
Det var utan tvekan den bästa titel på en politikerbiografi någonsin.
Och nu när jag slutat knacka bög, vallfärdat till marknadsliberalismens tempel, glatt konstaterat att alla andras tillkortakommanden kommer sig av olyckliga barndomar och börjat leva efter devisen "såsom du vill att mänskorna ska behandla dig, så ska du behandla dem" är mitt liv i det närmsta fullkomligt.
Förutom att varenda gång jag ska till att tända en cigg kommer någon anal jävel och tjafsar om att det faktiskt är dåligt för mig och att jag borde sluta.
Det är svårt att vara Zen då, vettu.
Anonym: inte enligt Wikipedia. Men det behöver naturligtvis inte vara korrekt för det.
Dr No: jag fattar inte riktigt vad du menar, men det verkar vara en problematisk situation.
:D
Det är hårt.
Hon dog inte i lungcancer...
Anonyma: jag har dubbelkollat på nätet och det verkar som om det finns skilda uppfattningar om hur Wibble dog. Wikipedia hävdar lungcancer, övriga källor bröstcancer. För att inte plocka (alltför) billiga poäng på en människas för tidiga bortgång, har jag tagit bort hänvisningen i texten.
Precis likadana koppar som kag har (med underlägg) måste vara en fp-grej... Och, jo, det är auperbra titel på en självbiografi av en politiker, jag tror inte att Anders Borgs kommer att het anånting i närheten av det.
Lungcancer eller bröstcancer, it's the same shit!! Hon dog i cancer that's it!!
Wibble kanske är underskattad, hon är ju bara ihågkommen för det idiotiska uttalandet att var och en borde ha en årslön på banken som en buffert.
Mycket träffande två stycken om Prideparaden och Jämställdhet! *S*
:-)
Hur dum i huvudet kan man bli ??
"Visst belönas ohederliga reportage om kvinnojourers påstådda manshat även nu"
Påstådda manshat ?. Man behöver ju inte vara raketforskare för att se att tex organisationen ROKS är militanta, rabiata feminister.
Kulörten: tja, rent teoretiskt finns väl ingen gräns för hur dum i huvet man kan bli. Man kan bli både prinsessgemål och riksdagsledamot med bristande förståndsgåvor.
Jag har noterat att du kommenterat diverse inlägg, och om du ursäktar så svarar jag på dem allihop här i en klump. Du avslöjar att jag är en "vänstertomte" som hämtar mina åsikter ur "partiboken". Du förklarar också, vilket jag är särskilt tacksam för, att jag ibland använder mej av begreppet "ironi".
Du skriver i en kommentar att du tror att satir härrör ur satirikerns neuroser, vilket är en intressant tankegång. Det kan också härröra ur satirikerns livsåskådning, omvärldsanalys och vilja att underhålla. Men det där är olika.
Du förklarar också - vilket verkligen kommer som nyheter för mej - att porrbranschen och prostitutionen inte alls är uttryck för en patriarkal världsordning. Du lägger också fram ROKS påstådda "manshat" som ett faktum på samma vis som andra avslöjar den judiska världskonspirationen.
Själv tycker jag inte det är märkligt att människor som dagligen träffar kvinnor som misshandlats, våldtagits och utnyttjats av män kan bli en smula skeptiska till en viss typ av män. Jag tycker det är lika mänskligt begripligt som att poliser blir desillusionerade.
Hursomhelst är jag glad över att du tog dej tid att berätta olika sanningar om mej och världen. Jag ska verkligen ta dem i beaktande. Eventuellt slutar jag hämta mina åsikter ur partiboken (jag är för övrigt glad om du kan säja vilket partis bok det är jag tar mina åsikter ifrån om jag nu ska sluta göra det) och börjar inse att alla horor är lyckliga över att få hyra ut sina slidor till tredje klassens människor.
Har jag en dag eoner av tid över förklarar jag gärna begreppen "ironi" och "sarkasm" för dej.
Vänligen.
Skicka en kommentar