Som sagt: jag är inne i en svår Horst Tuuloskorpi-period. Mannen med ett namn som låter som en astrologs gjorde en svit barnböcker med fotografier främst från jordbruk och industri. Under vilket decennium får ni klura ut själva.
(Fast den här kom faktiskt så sent som 1981. Så hävdar också somliga historiker att sjuttitalet räckte ända fram till 1985 och ANC-galan.)
"Varför arbetar mamma?" handlar till synes om en pojke som heter Mikael och hans mamma Mari (på sjuttitalet var ju som bekant alla mödrar ensamstående). Fast mest handlar den om hammarfabriken där Mari jobbar. Och om hur all industri hänger ihop; vi får se gruvorna där järnmalmen till hammarna bryts och vi får se lyftkranarna som byggts av hammarna.
Över huvud taget får vi se väldigt mycket industri. Det fanns ganska många vänstervridna fotografer som pysslade med nåt som närmast får kallas tungindustriporr. Svetslågor, skyddshjälmar, blåställ och allra helst nån varningsskylt så man förstår hur farligt arbetet är och hur viktig fackets insats är.
Och så ett avslutande mollackord: kliniskt rent finrum, smörsångare på teven, cigarettpaket och ensamhet. Tuuloskorpi har kanske andra avsikter - han har just försökt beskriva arbetets glädje och nödvändighet och kanske ska allt uppfattas som mysigt och spännande - men jag har svårt att känna annat än vemod inför sisyfostillvaron som beskrivs: 
Det vill säja en ny dag med kortspel och blåställ.
onsdag 23 september 2009
Proggiga barnböcker del 38: Varför arbetar mamma?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
14 kommentarer:
Japp, precis sådär meningslöst känns mitt liv också ibland.
Kul! Jag har också skrivit om "Varför arbetar mamma" (och andra gamla proggbarnböcker). Hittade just hit via Sofias bloggvärldsblogg, ska bokmärka och läsa vidare.
Varför ser inte 1981 (och 1982-84) ut så som jag minns det? Jag minns hela 80-talet som färgsprakande, Drakar Noir-doftande, neonblänkande och trevligt. Men så ser jag bilder och dokumentärfilmer/reportage från decenniets första år, och allting är grått och fult och folk ser fortfarande ut som på 70-talet.
Fast det är klart, det är ju bättre än hur det är idag, när folk anammat saker som alltid varit fult och som man mobbades för förr, som toppluva och tajta träningsjackor. Och 1981 hade killar vett att dra upp böjserna så man slapp se röven på dem.
Jag minns att jag nån gång i min späda ungdom fick tag i en packe Starlet-tidningar från sent sjuttiotal. Det var ju en romantik-serietidning för unga tonårstjejer redan då förstås, men det roliga var att romanserna ofta utspelade sej mot en fond av fabriksarbete, ensamma mammor etc. Anledningen till att folk i efterhand har fått för sej att samtliga människor levde Tillsammans-liv på den tiden måste ju ha varit att Tillsammans-snubbarna uppenbarligen en helt ENORM påverkan på ALL kultur under en viss period...
Den där sista bilden var bland det mest deprimerande jag sett.
Bland annat eftersom att jag bor granne med Tuuloskorpi var detta fantastiskt underhållande. Jag måste tipsa honom om att hans livsverk fått en revival på Internet. Däremot så kallar jag honom ej för Tuuloskorpi, utan för Skorpan.
Men betänk att hon trots allt har råd med både tv, cigg och våning och inte behöver förlita sig på en karl. På så sätt har hon det säker bra.
Jag läser det du skriver om historiker som anser att sjuttiotalet slutar 1985 med ANC-galan. Om man med sjuttiotal menar proggtiden eller vänstereran kan de nog ha rätt, även om det för mig personligen tog slut tidigare.
När jag tänker tillbaka tycker jag att 1975 var en sorts peak, då vänstern stod på topp och att det sedan avtog successivt. 1975 segrade FNL i Vietnam och då försvann en stor del av bränslet i vänstervågen. Solidaritetsarbetet med andra länder var en viktig ingrediens i vänstervågen och andra befrielserörelser i tex Afrika eller Afghanistan fick aldrig samma breda engagemang som FNL.
Jag brukar tänka , då det gäller kläder och sånt, att 80-talet egentligen börjar 1984-85. 1981 Hade folk fortfarande 70-talshår.
Rent politiskt var en stor del av 80-talet proggigare än man minns det. I jämförelse med idag var sverige nästan ett litet miniDDR även på 80-talet, så den där myten om att "på 80-talet var alla fixerade vid yta och bantning och fluffiga frisyrer" stämmer inte. Snarare gäller det för sent 80-tal och 90-tal.
Glöm inte att Ulf Lundell har sagt att 60-talet slutade den 28 februari 1986.
Den sista bilden är ren poesi.
Min uppfattning är också att 70-talet varade till 1985 ungefär, nånstans mellan Madonnas genombrott och ANC-galan.
80-talet varade till räntechocken hösten 1992. Då var det slut med vackra kläder och vackert väder.
Jag såg Ebbe-Carlsson-filmen för ett tag sedan och chockades av att se att Sverige varken var neonblänkande eller färgsprakande under 80-talet. Tvärtom tycktes landet vara befolkat av fult och tråkigt klädda tjänstemän (med betoning på män) som kändes mer besläktade med 50-talets hattbeprydda herrar än dagens mediakåta och ungdomsbesatta entreprenörer.
Jag tycker bara det är tur att hon hade rast ibland.
Patrik
Skicka en kommentar