onsdag 11 november 2009

Dina harpors buller del 3: Boy Georges reklamkontrakt med kosmetikaföretaget.

Snabb recap: "Dina harpors buller" är skriven av en mycket mycket kristen man och utgiven år 1991. Mannen heter Thomas Arnroth och blev frälst på åttitalet. Han håller Satan som ansvarig för mycket av det otäcka som sker inom musiken - och världen:

Satan kan inte få tusentals svenska barn att bli aktiva satanister, men han kan få tusentals av de att lära sig sånger om satanism utantill.

Han kan få hundratusentals svenskar att lära sig de grundläggade New Age-doktrinerna utantill genom en sång som John Lennons fredssång "Imagine".

Dessutom är dagens moderna musik intimt sammankopplad med klädmode och design.


Det sista gissar jag betyder att Satan har ett finger med också i tidens "vida, slappa jeans och för stora tröjor". Arnroth utvecklar inte just det resonemanget, eftersom det tydligen talar för sej själv.

Ett kapitel heter "Sex & lusta" och handlar ganska mycket om Madonna:

En artist måste inte vara shaman eller avancerad ockultist för att kunna samarbeta med onda andar och sprida dem och deras läror. När en människa, som Madonna, medvetet spränger moraliska gränser som Gud lagt ner i oss människor som ett beskydd, så öppnas den människans sinne för djävulen.

Ett resonemang man som vanl... sekulär människa inte riktigt vill ta som den oomkullrunkeliga sanning det läggs fram som. Arnroth fortsätter med sina franka konstateranden:

Synd "smittar" nämligen. Onda andar "smittar".

Hur tror du att en publik på 55.000 (för så många besökte Madonnas konsert i Göteborg 1990) reagerar när Madonna sätter igång och simulerar samlag, eller stönar sig igenom en masturbationsscen?

Många fylls av lusta; och därmed öppnar de också upp sina sinnen för demoner av lusta. Att de har kommit till konserten och står där och "diggar" är detsamma som att ge klarsignal till onda andar.


Den som upplever Arnroth som en smula konservativ - han är alltså inte fyllda tretti när han sätter "diggar" inom citattecken - och rentav tror att han kallar Madonna-publiken besatt av djävulen, kan dock ta det lugnt:

Jag säger inte att alla som går på en Madonna-konsert blir besatta. Men jag säger att risken för att öppna sitt sinne för onda andar är stor på hennes konserter.

Men det finns faktiskt ännu värre problem än skökan Madonnas spridande av onda andar. Trots att det står klart och tydligt på ett ställe i Bibeln att män inte ska ligga hos män som män ligger hos kvinnor, så finns det artister som gör just detta!

På 70-talet hade gruppen Village People flera jättehits på världens discon. Då var det få som visste att denna San Fransisco-grupp var helgay. (Är det inte märkligt att samma San Fransisco som såg hippierörelsens genombrott i USA också har USA:s ledande satanistkyrka och är en av världens stora gay-städer?)Village People är inte ensamma: andra bisexuella som räknas upp är Queen, David Bowie, Mick Jagger, Marc Bolan, Elton John och "landets 'hetaste' musikalartist, Richard Carlsson".

Värst i sin ogudaktiga androgynitet går nog ändå Boy George - som till och med höll "på att få ett reklamkontrakt med ett världsledande märke inom kosmetika".Men - menar då Arnroth att homosexuella inte får öppna sin mun, eller vad?

Menar jag att homosexuella inte får öppna sin mun, eller vad?

Nejdå, det menar jag inte. Jag bara konstaterar att bibeln kallar homosexualitet för en styggelse.


Problemet är inte, som så ofta inom kristligheten, att folk bögar med varandra utan att de inte skäms för att de är så jävla äckliga när de bögar med varandra. Arnroth har inga andra synpunkter på bögeriet än att det är vederstyggligt och onaturligt och mot bibeln och att den där fördömda rockkulturen ger "homosexualitet en godkännande-stämpel":

Det är okej att vara gay, är budskapet. Alltså raka motsatsen mot bibelordet.

Jag har aldrig träffat en människa som Thomas Arnroth. Han är säkert snäll och han har garanterat inte öppnat upp sej för onda andar. Han kommer säkert till himmelen när han dör. Ändå känner jag ingen vidare lust att bli hans kompis.

Vilket jag skäms lite för, för han har säkert inte så många kompisar som det är.

23 kommentarer:

Jacob Hjort sa...

Det är inte samma Arnroth som recenserar tv-spel idag?

Anonym sa...

Du lyckades få in mitt favoritord "oomkullrunkeliga" i texten! Under studietiden var min generalplan att i varje uppsats eller paper ha med "oomkullrunkelig" minst en gång.

Ska nog ta tag i den traditionen igen.

blippie sa...

Kom på att jag nästan glömt Rickard Carlsohn och ville googla lite, då visade det sig att han stavar sitt efternamn enligt följande: Carlsohn. Kan vara bra att veta :)

Pidde sa...

...Här skulle jag precis till att skriva "Vad hände med Rickard Carlsohn?", en man jag glömt bort, men så kom Noa före...

Nemo sa...

@ Exelsis - det ÄR samme Arnroth.

Bara transformeringen från extrem popkultur hatare till TV-spelsonanist - ja hela den resan skulle jag vilja se eller höra om.(säger kankse en del om mina böjelser)

Det är ett enastående kliv ett kulturellt och andligt lappkast som förtjänsar en längre bloggpost - frågan är vem som skriver den

Dvärghundspossen sa...

Vore skoj om han skrev likadant om TV-spel som han en gång skrev om musik... *ASG*

Simon F. sa...

Arnroth tycks även ha skrivit en hyllningsbok till rasist- och terrorstaten Israel. Mycket talar för att den boken är minst lika galen som "Dina harpors buller" om än på ett lite annat sätt. Men den är nog kanske inte lika rolig.

babylemonade sa...

Så det är verkligen samma Arnroth? Böghat, Israel och sedan TV-spel. Spikrak karriär rakt mot förvirring. Han är provocerande dålig som TV-spelsrecensent, även om jag som aktiv spelare kanske inte direkt är målgruppen för hans moralistiska, oftast underliga betyg.

paraflax sa...

Jag spenderade ett par decennium bland Arnroth med vänner (eller var det mer ytliga bekanta?). Jag delade åsikter och livsstil. Åsikten att andra gjorde fel och jag gjorde rätt. Livsstilen i att jag förtryckte mig själv och andra så mycket jag kunde och lyckades väl så där halvbra. När jag läser din blogg är det möjligen det mest terapeutiska jag gjort sedan jag kom ut tror jag. Det är smått ljuvligt att läsa hur absurt resonemanget är. Jag som på allvar var orolig över att jag skulle bli besatt av att jag köpte ett oranget överdrag till min klippansoffa eftersom jag visste att homosexualitetens demon var orange. Men det var ju så fint... Så är jag iofs ute som bög nu. Det kanske var soffan som gjorde det...

Tack för distansen!

Anonym sa...

"Är det inte märkligt att samma San Fransisco som såg hippierörelsens genombrott i USA också har USA:s ledande satanistkyrka och är en av världens stora gay-städer?"

Kan nog hålla med Arnroth om att det är lite märkligt, eller åtminstone lite intressant.

Björn Jakobsson sa...

Är inte TV-spels-Arnroth lite för ung för att ha skrivit ovan nämnda bok som kom ut för nästan 20 år sedan? Om inte måste han ha varit MYCKET ung när han skrev boken - vilket i och för sig inte är omöjligt. "Dina harpors buller" verkar inte innehålla några alltför mogna tankar.

dr. No sa...

Men paraflax, det är ju fullkomligt underbart att homosexualitetens demon är orange! Det ska läggas i samma minnesfack som att homosexualitetens kryptonit är rosa... (vilket väl är mer väntat med tanke på gängse gayfördomar och -kultur)

Har du mer sånhär grym insideinfo? Eller litteraturtips på var man kan lära sig om demonfärger?

Jacob Hjort sa...

Jag känner mig nödgad att rekommendera Olof Edsingers bok Musikens Makt (han hette något annat i efternamn då), som måste vara samtida med Arnroth(s). Jag såg den på en loppis för ett tag sedan men köpte den tyvärr inte.

Kalle Lind sa...

Excelsis: tack för tips. Har den.

Johan Persson sa...

Alltså, jag var ju inte med då det begav sig. Men har det verkligen funnits en tid då folk inte fattade att Village People var "helgay"? Eller var det bara Arnroth som plötsligt upptäckte att han av misstag "diggat" ett "helgay" band?

Faraoh Gidlund sa...

"Är det inte märkligt att samma San Fransisco som såg hippierörelsens genombrott i USA också har USA:s ledande satanistkyrka och är en av världens stora gay-städer?)"

Svar: Jag skulle påstå att det är ganska symptomatiskt att det ur hippierörelsens anti-konformism och anti-auktoritet och sexuella revolution också fanns plats för en framväxande gayrörelse och hedoistiska anti-kristna, som ju satanismen är, en sorts supernyliberal ideologi i grun och botten.

J-h:n sa...

Johan P: Jag gick på mellanstadiet i en liten bruksort när Village Paople slog igenom, och nog tisslades och tasslades det på skolgården om att Village People var "helgay", även om vi förstås inte kände igen koderna. Det var nog bara Arnroth.

Anonym sa...

"Alltså, jag var ju inte med då det begav sig. Men har det verkligen funnits en tid då folk inte fattade att Village People var "helgay"? Eller var det bara Arnroth som plötsligt upptäckte att han av misstag "diggat" ett "helgay" band?"

Johan Persson: Detta var även vid samma tid som ingen fattade sångaren i Judas Priest och Freddie Mercury var helgay

Anonym sa...

Efter att ha googlat nyfiket är vad jag förstår TV-spels Arnroth faktisk identisk med "Dina harpors buller"-Arnroth.

Det senare skrev han som tonåring, därav den misstänkt unga åldern. Om han fortfarande står för sin ungdoms åsikter vet jag däremot inte.

För övrigt tycker jag han är en utmärkt datorspelsrescensent.

Anonym sa...

Den där bilden visar ju inte originaluppsättningen av Village People. Den tunne, mustaschprydde cowboyen och den store, svartmuskige läderbögen lyser med sin frånvaro. Jag vet, för min storasyrra hade posters på gänget på insidan av sin klädgarderobsdörr.

Jag hade med mig ett band med Village People till sångstunden på dagis, och när det var min tur att välja favoritsång chockade jag mina jämnåriga knattar genom att inte välja "Blinka lilla stjärna" eller "Mors lilla Olle" utan spelade upp en låt från bandet. De flesta tyckte det lät bra.

Men det var tur att Thomas Arnroth inte fick nys om det, då hade han väl anklagat mig (som typ 4-åring) för att vara Satans hantlangare som försökte göra en hel generation gay.

/Paul W

SS sa...

Vad menas med "helgay"? Village People var kanske helgay till sättet, men bara indianen och cowboyen var verkligen gay. Gruppen var alltså bara gay till en tredjedel. Som Bowie ungefär, kan tänka.

Anonym sa...

"Detta var även vid samma tid som ingen fattade sångaren i Judas Priest och Freddie Mercury var helgay"

Jag blev jätteförvånad när Rob Halford kom ut, jag trodde det var allmänt känt att han var homosexuell.

Anonym sa...

Om man läser bibeln så är det faktiskt så att det står att homosexualitet är en styggelse. Vad som däremot inte är en styggelse är mansgriseri, rasism, dödsstraff, förföljelse av oliktänkande, etnisk rensning och att begå hedersmord på prästdöttrar. Läs den själva så får ni se!