Apropå Ville, Valle & Viktor så medverkade de så klart på den s.k. alternativfestivalen 1975.
Alternativfestivalen är en av de där proggiga grejorna som det är lätt att göra sej lustig över. Var schlager-SM verkligen så jävla mycket att bråka om? Var det så himla farligt att Agnetha Fältskog hade badmössa? Och ärligt talat: var Slim Notini, Adolf Fredriks flickkör och Anton Swedbergs swängjäng så himla mycket festligare?
Tydligen tyckte tillräckligt många människor så för att SVT faktiskt skulle ställa in Melodifestivalen året därpå. Och tydligen var det så angeläget för folk att protestera mot kommersialiseringen av musiken att de bänkade sej för att titta på isländsk jazzrock och grönländska Sume som sjöng en låt om alkoholism.
Intressantast att notera på skivomslaget - proggbolaget MNW förevigade naturligtvis spektaklet på en dubbelplatta - är Arja Saijonmaas medverkan. Tio år senare visade hon sitt förakt för Melodifestivalen genom att infiltrera hela arrangemanget, förläggas av Bert Karlsson och bekämpa otäckheterna inifrån.
Ville, Valle & Viktor framför sin "Ljugvisa" (med originaltexten "alla har allt de behöver var dag/ allting är rättvist och allting är bra") med ny text. Den handlar om Hemming Sten. I försnacket refererar de till Inge & Sten. Det är giftig satir som troligen går några meter över huvet på de flesta idag levande.
Hemming Sten var en arrogant teverecensent på Expressen, som naturligtvis ondgjort sej över att diverse hippiekommunister ville ta Fältskogs röv ifrån honom och eventuellt fabricerat en insändarstorm själv. Inge & Sten var två kedjerökande danska sexualrådgivare.
Dialogen mellan Ville och Valle drar ner påfallande stora skratt (efter principen att bara det är taskigt mot nån jag inte gillar så är det roligt fast det är tråkigt):
Valle: Har du hört att Expressen har slutat med Inge & Sten?
Ville: Det var ju synd, de var ju bra. Vad har de istället?
Valle: De har fått inge istället. Inge särskilt. Men de har ju Hemming Steen.
Ville: Skriver han likadant?
Valle: Nä, han skriver tvärtom. Skit.
Och så sjunger de en hel visa "tillägnad denna stora man":
Hemming han skriver så pennan blir blå
Allt som han skriver det litar vi på
EM i schlager är bara musik
På det blir Stikkan Andersson alls inte rik
(Tal: - Det där var ju ljug!
- Jo, men det är bergis. Han får inte ett öre!
- Vem får pengarna då?
- Hans bolag!)
Alternativ festival det är trist
- ordnas av bonntjyvar och terrorist
Ljug mer! Ljug mer! Ljug mer! Ljug mer!
Åh huru ljuvligt att ljuga!
Ljug mer! Ljug mer! Ljug mer! Ljug mer!
Åh huru ljuvligt med ljug!
Alternativfestivalen hölls i Stockholm i SEX DAGAR mars 1975. Några månader senare föddes jag. Plötsligt känns det som att jag har varit med ohyggligt länge.
torsdag 19 februari 2009
Alternativ Festival.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
14 kommentarer:
Nationalteaterns frontman Ulf Dageby, som jag ser har signerat omslaget, förklarade i en intervju 15 år senare att han ångrade påhoppet på ABBA i låten Doin' the omoralisk festival.
"Dom var ju ganska häftiga."
Det är f.ö. Ulf Dageby som står till vänster på omslaget, iförd trenchcoat och keps, föreställande Sillstryparn. En frispråkig göteborgskaraktär som lär ha gjort stor lycka i Nationalteaterns revyer på sjuttitalet och förebådade Kurt Olsson och Ronny Jönsson.
Det är i rollen som Sillstryparn Dageby framför Alternativ festivals mest minnesvärda opus, "Doin´ the omoralisk schlagerfestival".
Att han ångrar påhoppet har jag också läst. Det var ett skämt, och som sådant roligt, men jobbigt när det i så hög grad fick symbolisera en motrörelse.
Även Lasse Tennander har ödmjukt uttryckt ånger för påhoppen på just ABBA, och dessutom kungjort vad en utomstående redan visste: att Benny Andersson naturligtvis gjort mycket mer för svensk musik och folkmusik än någon inom musikrörelsen.
Sen är det naturligtvis fortfarande roligt att Sillstryparn sjunger att ABBA är "lika döda som sillkonserver" och att de "svänger på fascistkärringkjolen".
Kalle du har ingen mer info om inställandet av Melodifestivalen 1975. Vem var ansvarig och fanns det verkligen en majoritet för det bland folket?
Var inte det stora flertalet vanliga svenssons som lyssnade på svensktoppen, hade stora polisonger, bar skrikiga kläder osv.
Jag föddes 1977, och har alltid förundrats över vad som hände med Festivalen 75. När Svt blickar tillbaka med Festival-nostalgi så raskar dom snabbt över 1975 utan att ens ge någon förklaring. Är detta en av Svt´s mörka hemligheter?
Snälla Kalle upplys oss du som har en fot in i Svt, gräv fram den ansvarige.
/Stofilus
Det här är ju nåt vi verkligen skulle behöva idag, när melodifestivalen pågår halva vintern och när till och med gruppspelsmatcherna drar tre miljoner tittare. Ett års detox från Måns Zelmerlöv-musiken! Det schlager- och tacogratängsälskande folket får ju vad de vill ha i alldeles för stor utsträckning nuförtiden. Mumsmumskartongen står ständigt öppen men ingen tar ansvar för att gottegrisarna också får lite nyttig kruska i sig. Fy fan. In med den skäggiga isländska jazzrocken och tvinga Sillstryparn att göra avbön från avbönen!
Jag tror man har underskattat den stora roll som inställandet av och klankandet på schlagerfestivalen hade på proggens totala marginalisering. Den (ytterst) grunda förankring som proggrörelsen ev. hade i folkdjupet försvann förstås, men än värre var att likgiltigheten för "stollarnas" upptåg vändes till ilska. Jag är född på 50-talet och kommer mycket väl ihåg de sanslöst ilskna reaktioner det väckte bl.a. hos min i vanliga fall mycket timida mor.
Man skulle ha kunnat hoppas att det berodde på ett ökat medvetande om det vansinniga att hylla förtryck i Kina eller folkmord i Kambodja, men det här var ju ett direkt angrepp på och faktiskt förakt för vanliga människors smak och inte något som rörde folk i "långtbortistan".
Dessutom, även om jag själv är svårartat allergisk mot ABBA:s maskinmusik, så sopade de ju rent musikaliskt banan med så gott som allt som kom från proggen.
Jag kan bara instämma i att det är på tok för få motfestivaler nu för tiden.
Just den här alternativfestivalen sändes i TV (och klipptes sedan ihop till långfilmsformat), och som dåtida elvaochetthalvtåring tyckte jag nog att den mesta musiken var ganska tråkig eller rent av olyssningsbar. En av de få jag tyckte om var just Sillstryparn. Och si - framträdandet finns på youtube! Med intro av VV&V! Oj!
http://www.youtube.com/watch?v=ylzX73rskiE
Dessutom mindes jag Kevin Coyne som rätt häftig. Jag hade inte helt fel:
http://www.youtube.com/watch?v=9DMcCvIFBrY
För övrigt vill jag påpeka att 1975 års schlagerfestival inte alls ställdes in, det var ju det året Sverige skickade Lasse Berghagen att tävla därute i mässhallarna i Älvsjö. Det var 1976 som Sverige valde att inte delta.
Och det var HÄR ordet "alternativ" fick en annan laddning i svenska språket. Från att ha betecknat just ett annat alternativ - utan värdering - blev "alternativ" nästansynonymt med vänster/miljö/gör-det-självanda.
Det roliga är, att idag kan man bjuda in till alternativfestival, alternativ - vad du vill, UTAN att det finns något att vara alternativ till... Ordet "alternativ" har liksom blivit en beteckning/flagga för att visa den tilltänkta publiken vad de kan vänta sig.
Det tänkte de inte på, Sillstryparn å di andere...
Jag har läst att SVT valde att inte delta eftersom ESC i Stockholm 1975 hade kostat så mycket, så att om Sverige skulle vinna på nytt 1976 skulle bolaget gå i konkurs. Rädslan var stor, liksom förmätenheten. Men Alternativfestivalen duger ju bra som alternativförklaring.
Beklagar misstaget. 1976 ska det naturligtvis vara, snöade in på årtalet 1975 när Kalle upprepade gånger skrev om det i bloggen.
Vad då kosta för mycket?! Svt hade väl kunnat rigga tävlingen och bara lyfta fram de uppenbart usla bidragen.
Nä kostnadsfrågan låter mer som en bortförklaring, nog spelade de politiska övervägande större roll i det gamla DDR-Sveriges mörka 70-tal ;-)
/ Stofilus
Stofilus: Med tanke på att en av de gånger Sverige vunnit var när vi skickade bröderna Herrey är det nog inte med avsiktlig uselhet man undviker seger. Nej, rätta metoden är tvärtom att göra som vi gjorde 1963, och skicka nåt som är bra på alldeles riktigt.
http://www.youtube.com/watch?v=IReJgMZ8Z6k
Anders E: Herreys uselhet är inget man behöver diskutera så här i efterhand, men ett visst kitchvärde har dom...skrämmande nog var min första livekonsert Herreys. Mitt försvar är att jag var 6 år och följde med familjen =)
Monica Z storhet behöver inte heller ifrågasättas, däremot tillhör väl inte En gång i Stockholm en av de mer odödliga klassikerna från 60-talsfestivalerna. Jämför med Lillbabs och Siw Malmkvist mer glada melodier. Enligt mina föräldrar som var med 60-talet tyckte de yngre att låten var tråkig.
Men jag håller med om att det är dags att byta metod för att hitta vinnarlåten / Stofilus
Ack, smak kan man förstås inte diskutera. Själv tycker jag En Gång I Stockholm med ett par ljusår tillgodo är fullständigt outstanding i ESC-sammanhang, och då inte bara i jämförelse med svenska bidrag utan över huvud taget. Men det är jag, det.
Min poäng, som jag dock glömde bort i hastigheten, var dock att Monica Z inte bara inte vann finalen - hon kom rentav sist.
Å andra sidan går ibland kvalitet och placering hand i hand. 1977 kom Forbes sist (fullt välförtjänt), men mitt svenska favoritbidrag nummer 2 blev tvåa 1966. Lill & Svante, och vilken låt sen! Och text! "Kors i karamellen, vilken schysst mamsell du verkar vara / Titta vilken klänning, jätteklämmig, e' re maskerad, va / Stick iväg på på stigen, du var mig en osedvanlig lurk". Sånt här görs dessvärre inte längre.
Man nu har vi allt kommit långt från ursprungsämnet. Gillar fortfarande Sillstryparn, dock.
Och i hastigheten lyckades jag glömma länken till Lill & Svante. Dumstrut på! Här, dock:
http://www.youtube.com/watch?v=IU8vhXKsmP4
"att Benny Andersson naturligtvis gjort mycket mer för svensk musik och folkmusik än någon inom musikrörelsen"
"även om jag själv är svårartat allergisk mot ABBA:s maskinmusik, så sopade de ju rent musikaliskt banan med så gott som allt som kom från proggen"
Men hallå! Är enda alternativet till att sprätta skit på ABBA att höja dem till skyarna?
Det var faktiskt "musikrörelsen" som både vitaliserade folkmusiken, dels genom rena folkmusikgrupper och dels genom att folkmusik var en stor influens på ett stort antal proggband, och ökade intresset för "gräv där du står"-musik bland publiken. Och det andra citatet säger inte mer än att den som kan skriva nåt sånt förmodligen bara hört en bråkdel av "proggen". Typ det som råkar finnas på "Absolut Progg" och dylikt. Det som uppmärksammas i den här bloggen är både roliga och autentiska exempel men de är ju avarterna, inte representativa för proggen i stort.
För övrigt ser jag ingen avgörande gränslinje mellan olika former av svensk 70-talsmusik. Den fanns kanske då i mångas medvetande, men behöver inte finnas nu. Lyssnar lika gärna på Abba som på annan bra musik från den tiden, och en övervägande del av den tidens musik som tilltalar mina öron mest gjordes inom musikrörelsen. (Däremot får man blunda för texterna ibland. Vilket man väl även får inför Abba.)
Skicka en kommentar