Den kommande kioskvältaren "Människor det varit synd om" (skriven av en man med en blogg) lades inledningsvis ut på remiss till ett antal betrodda vänner och nördkollegor. Tanken var att sålla lite bland texterna och se om någon hade mindre berättigande än andra.
Samtliga uppsvenskar tyckte t.ex. att jag kunde stryka texten om dansbandskungen Thorleif Torstensson, eftersom de inte såg humorn i att han kallas "Tolle" (som på skånska betyder nåt brunt och korvformat).
Kapten Stofil-redaktören Martin Kristenson reagerade också på att jag ägnar så mycket tid åt att Lennart Hylands fru och son hette Tuss och Per-Otto (dessutom med betoningen Per-Ótto) och ställer den försynta frågan om det finns ett samband mellan namnet Per-Otto och Tuss dokumenterade förlossningspsykos. Martin menade att det gränsade till mobbing att håna folk för deras namn.
Eftersom jag minns allt jag läst - och särskilt om det gäller namn - kunde jag snart kontra: Martin ägnar själv ett lång stycke i sin bok "Partyt är ett faktum" (beställ här) åt just nöjespersonligheter med knasiga namn!De svenska skådespelare som han lyfter fram är Kotti Chave, Sagnrid Nerf och Ittla Frodi. Smaka på dem. Smaka länge på dem. Sällan har tilltalsnamn befunnit sej så nära psykosen.
Kotti. Sagnrid. Ittla.
Chave. Nerf. Frodi.
Kotti Chave var sammetsögd flickidol i ett gäng trettitalsfilmer och anställd vid Dramaten. Ursrungligen född Björn Julius Haraldsson Chave, tog han sej själv namnet Kotti - antagligen med motiveringen att "varför bara ha ett prilligt namn när man kan ha två?" eller "får jag inte uppmärksamhet på nåt annat sätt så". Enligt SCB finns det två idag levande män som heter Kotti. Rimligen är det Chave som haft detta dåliga inflytande.
Sagnrid Nerf hade ett namn som låter som om det är stavat baklänges, men Dirngas Fren är faktiskt marginellt konstigare. Old girl Sagnrid var revyaktris och upptäcktes av Povel Ramel. Sin sista insats på film gjorde hon i knullkomedin "Som hon bäddar får han ligga", en av ganska få filmer som handlar om en tysk sociolog som ska undersöka den svenska synden handgripligen. Och veterligt den enda film som lanserats som "stjärnspäckad, snurrig sexkomedi med Sune Mangs och Jarl Borssén!"
Det finns f.ö. inga kvinnor (eller män) med förnamnet Sagnrid 2009. Sangrid blev m.a.o. aldrig lika stor som Kotti. Ittla Frodi föddes som Ingvor Frodi, men tyckte tydligen inte att det namnet stack ut ordentligt. Mest känd är kanske Ittla för rollen som Tant Brun i de bisarra Elsa Beskow-filmatiseringarna från sextitalet, där regissören valde att låtsas som att filmdialog inte var uppfunnen utan istället använde berättarröst. För dej som undrar - ja, det känns lågbudget.
Det finns f.ö. inga som heter Ittla i förnamn eller efternamn 2009. Däremot finns det ett gäng som heter både Barbro och Berit, dvs. samma som Ittlas något mindre häcklade systrar.Men vad Martin Kristenson glömmer är att det nästan konstigaste av alla namn finns strax utanför nöjesvärlden: medan Carl-Gustaf Lindstedt stod och spelade "Fly mej en greve", "Vicke Nys" eller "Spanska flugan" satt hustru Tullü hemma och väntade. Tullü? Tullü! Carl-Gustafs hustru - och Pierres (samt Pias och Peggys) mamma - hette Tullü. T-U-L-L-TYSKT Y.
Det finns ingen logik i det namnet. Ska det uttalas "Tully" eller med markerat tyskt ljud? För inte katten ska det väl säjas "Tullu"? Jag förmodar dock att "Tullu" är vad hon i praktiken kallades, eftersom alla gamla jag nånsin känt sagt "mussli". Och "Tullu" är fan inte mindre konstigt än "Tullü".
Plötsligt blir det liksom inte lika knäppt att Carl-Gustaf själv av sina vänner kallades "Kluttas".
måndag 16 februari 2009
Tullü!
Etiketter:
gubbar,
lustiga namn,
tanter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
15 kommentarer:
Dirfngas Fren
Sangrid hette väl vår goda Nerf, inte Sangfrid?
Anonym: du har rätt. Jag ursäktar mej med att det ändå bara verkar vara bokstäver utströdda på måfå över ett papper. Det är ändrat.
Se hit: Vi söker deltagare till vår magisteruppsats
Rubrik: Vuxnas upplevelser av skönlitteratur
Syfte: att ge en förståelse i vad vuxna män och kvinnor upplever i
mötet med skönlitteratur.
Vi söker personer som vill vara med i vår undersökning. Vi vänder oss till dig som skriver och läser bokbloggar, eftersom vi vet att du har ett stort läsintresse och är van att uttrycka dina tankar om böcker. Ditt deltagande innebär att du för läsdagbok under två månaders tid, och läser minst fyra böcker i månaden. Vi avslutar perioden med en mindre informell intervju via e-post, som handlar om din läsdagbok. Deltagandet är helt över nätet, och du väljer själv de böcker du vill läsa.
Vi som behöver din hjälp är två studenter som läser Biblioteks- och informationsvetenskap på Högskolan i Borås. Dina uppgifter och dina svar kommer att behandlas så att inga obehöriga får tillgång till dem, och i den färdiga uppsatsen kommer du självklart att vara anonym. Vill du ta tillfället i akt och bli mer medveten om din egen läsning? Tveka inte att anmäla ditt intresse!
För mer information om studien, kontakta oss på mailadress:
magisteruppsats2009@hotmail.com
Hälsningar Ingrid Lycksén och Jeanette Sandström
Högskolan Borås Institutionen för Biblioteks- och informationsvetenskap
Handledare: Kersti Nilsson
När jag läste Seriefrämjandets tidning Bild & Bubbla under tidigt 90-tal fanns där en krönikör som hette Sangrid von Zedtwitz-Liebenstein.
Namnet Tullü kan mycket väl vara estniskt.
Min gammelfarbror hette Otto, men eftersom han var från Tomelilla uttalade han det "Åttå". Kan det ha funnits liknande skäl att Per-Otto Hyland namn uttalades på det sätt det gjorde?
"565 skäl att rulla hatt" måste ju vara en 200 skäl bättre bok än "Varje dag en fest" av Hans Alfredson och Jan Boris-Möller.
Judevia är också ett märkligt namn. Jag förmodar, att detta namn är förbehållet gamla tanter.
Har vid vissa tilfällen varit hätsk i min replik och något grinig när jag kommenterat din blogg. ( Men har även "gett dig krädd". Credo!? Cred..)Men nu ska du tamigfan hyllas! Det här var något av det bästa jag läst på länge!
Snille och smak!!
Får mig att tänka på min mors gamla finske arbetskamrat i Malmö: Argo Urblepp.
Eller mitt x´s vänner; Gittan och Östen, som dessutom bodde i Kulla!!)
Nåväl, tack ånyo!
Jimmy
Fattar eg inte vad som är så roligt med just namnet Otto med vanligt tyskt uttal men det är väl för att man själv heter det.
"Som hon bäddar får han ligga" har jag sen en tio år på väggen härborta. Orginalpostern. Verkar vara en bra film, det.
Tutta Rolf är ett kul namn.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_133011.svd
Har läst din blogg i en dryg vecka. Det är en läsfest varje gång.
Fredrik: Tutta Rolf - liksom Tuss Hyland - är grundkursen i kändisfruar-med-lustiga-namn. Tullü är spetskompetensen.
Förlåt att jag dundrar in när festen är över -- jag ligger liiiite efter med läsningen. Måste bara tala om att detta är inlägg är helt ljuvligt och underbart.
Såja.
Kommentar på ett jättegammalt inlägg, jag vet. Men idag avgick Tutti Johansson Falk, kommunalråd i Landskrona. Tutti?!?
http://sydsvenskan.se/skane/article431358/Kommunalrad-avgar.html
Apropos Hylands son Per-Otto så har jag burit med mig ett lite märkligt men väldigt tydligt minne genom livet.
Nämligen det att i en del av Hylands många Hörnor i en grå forntid fanns ett återkommande inslag med en utklädd hemlig gäst som Hyland skulle gissa identiteten på, t ex en sångare, skådespelare eller annan vid tiden s k kändis.
I ett program dök det upp en utklädd och maskerad figur som Hyland gissade och gissade på, men gick bet eftersom den hemlige var ovanligt ung men också ovanligt tystlåten.
Spänningen steg som en jäsande deg, till Hyland plötsligt insåg vem den hemlige var, nämligen hans egen son.
Varvid Hyland utbrast:
"Nämen Prottas, är det du!"
Sålunda skall namnet alltså uttalas.
Skicka en kommentar