Jan Lööf har utkommit med bilderboken "Pelle och Frasse" och det känns som om en cirkel har slutits. 1973 spelade Lööf Janos i teveserien "Tårtan". Då bar han peruk och löständer och kallade sej Åke Zickus för att slippa bli förknippad med serien (Krister Broberg som Frasse hette Allan Fröding och Mats G. Bengtsson Bengt Padda).
Men serien tog fäste - inte bara hos de barn som var den avsedda målgruppen. Kanske till och med minst av allt hos barnen. Vuxna däremot gillade den. Inte alla vuxna. Bara såna vuxna som kunde ta till sej en serie utan tydliga skämt, tydliga budskap eller tydlig handling men med bisarra kopplingar till tråkiga konstprogram och gamla superhjältefilmer. Egentligen var det nog inte så många alls som gillade den - men de som gillade den dyrkade den.
Så småningom verkar också Jan Lööf ha tagit serien till sej (Mats G. Bengtsson lär däremot aldrig ha känt sej bekväm med att identifieras som Hilding och såg ytterst ogärna om serien).
I bilderboken "Skrot-Nisse" från 1976 ritar Lööf för första gången in de tre bagarbröderna:
Teveserien "skrevs" som bekant av Carl Johan De Geer (och hans partner in crime Håkan Alexandersson). De Geer har jag f.ö. skrivit sjukt mycket text om här och här.
Alexandersson-De Geer kände Lööf m.fl. från Konstfack. 1977 ritar Lööf in sin vän som rymdvarelse i den bisarra serieföljetongen "Ville" (där som bekant även kungen och Palme dyker upp som sej själva):
1991 samarbetar Lööf och De Geer för första gången om ett bokprojekt. De Geer skrev och Lööf ritade "Örnis bilar" om De Geers son Ernst och hans drömmar om omnipotens. Givetvis syns de tre bagarbröderna komma gående nerför Hornsgatspuckeln - där f.ö. också det riktiga bageriet som förekom i serien låg.
Och nu nedkommer Lööf alltså med en bok där hans egen figur Pelle - som tidigare mött riddare, djungler och ånglok - trillar in i den svartvita teveserien och möter den degälskande Frasse. I slutet av boken - OBS! Spoilervarning! - sadlar Frasse om till korvgubbe och kallar sej Farbror Fläskkorv.
Farbror Fläskkorv är också vad Krister Broberg, som alltså en gång spelade Frasse, kallar sej när han gör musikpedagogiska föreställningar för barn. I verkligheten alltså.
Allt hör ihop och allt är förvirrat.
Det som gör mej glad och rörd när jag funderar kring saken, är dessa äldre mäns uppenbara vänskap och kärlek till varandra. De Geer är 71. Lööf 69. Broberg 68. De har hängt i decennier och spridit sina abstrakta fantasibejakande bildberusade musikaliska budskap till den som varit intresserad. De har spisat jazz och försjunkit i sin barndom och påmint varann om den där knäppa teveserien om bagare och apor de gjorde för snart fyrti år sen - men också varit ständigt produktiva, nyfikna, i rörelse.
Egentligen borde man sucka och gäspa. Män födda på fyrtitalet som gillar män födda på fyrtitalet - been there, heard that, bought the T-shirt (bokstavligen). Men det finns nåt i De Geers och Lööfs försiktigt tassande tonfall, resonerandet och betoningen på deras misslyckanden hellre än framgångar som inspirerar.
Jag har läst De Geers memoarer och med tanke på hans uppväxt vill jag inte vara Carl Johan De Geer. Men Jan Lööf verkar vara ett sjysst alternativ till Kalle Lind. Om jag nu haft chansen att välja.
(Teamet från Tårtan avbildat av Lööf. De Geer är mannen i apdräkt.)
torsdag 17 september 2009
Socker, grädde, nötter och mandelflarn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
14 kommentarer:
Tack för ytterligare ett utmärkt inlägg! Jag och min son har flera gånger hamnat i diskussion om vilken av de två likadana runda kioskerna på Mariatorget som eldhärjades i "Örnis bilar". Kan du bringa klarhet? I boken finns det bara en..
Kristoffer: jag är av naturliga skäl inte så kunnig i stockholmiana. Men jag såg en teveintervju med Lööf en gång som var ganska belysande: han visade hur hans till synes realistiska teckningar inte alls återspeglar verkligheten utan är en förenkling och förhöjning. Han tecknar allt snett uppifrån så att detaljer friläggs som man egentligen inte har en chans att se samtidigt i verkligheten (hans till synes snillrika kugghjulsbeströdda uppfinningar skulle aldrig fungera på riktigt). Gissningsvis valde han helt kallt bort en kiosk för att framhäva den andra. Vilken han valde bort och vilken han framhävde får nog appelquistarna fortsätta strida om.
1973 var jag rädd för TÅRTAN. Just det, RÄDD! Jag tyckte det var så jävla fult och äckligt. DR KRALL var ännu otäckare.
Förresten, var det inte så att TÅRTAN spelades in 1969 eller så, men fick ligga och jäsa på en hylla några år?
Pidde: du verkar ha varit ett mycket ängsligt barn.
Jag tror inte serien las på is, däremot spelades ett avsnitt in som aldrig sändes. I det lär Janos och Hildning ha bestraffat Frasse genom att slå honom med brödkavlar på hans stora ända och funnit en viss njutning i handlingen.
Jag såg Tårtan som liten pilt och älskade den redan då. 20 år senare köpte jag den på VHS till mina vänner barn (då 4 och 6 år) som jag besökte i Stockholm. De älskade den redan när de såg omslaget och satt och såg de 8 första delarna rakt av och protesterade högljutt när de blev körda i säng.
Tvärtom så tror jag att barn älskar Tårtan. Vuxna som inte anstränger så förtvivlad att vara vuxna älskar den också. Gubbarna bakom har aldrig låtit sin fantasi bli vuxen och har därför kvar den naivitet som krävs för att bryta ramar utan att det känns sökt.
Vems memoarer var det du läst eftersom du inte ville vara De Geer?
Jag har läst De Geers egna tankeböcker (typ den där fantasifulla gula som kom nu sist) och efter att ha läst dem vill jag gärna vara De Geer!
Örnis bilar..köpte den till min lille son, men det var jag som bläddrade och läste (för mig själv). Boken har kommit i ny utgåva, men då censurerad av förlaget. På en bild tecknas en typisk bilverkstadsmiljö, men typiska pinup-bilder på väggarna. De är nu i nya upplagan ersatta med oskyldiga naturmotiv. Jan Lööf själv har sagt att han gav efter för förlagets propåer, då han inte tyckte det var en alltför avgörande fråga. PK-maffian segrade alltså, även denna gång.
BTG: lite otydligt uttryckt av mej. Jag vill inte vara CHDG eftersom det förutsätter att ha haft hans barndom och den verkar inte direkt avundsvärd. Jag snitsar till formuleringen.
Kenneth: jag kom en gång i diskussion med en tysk man, inflyttad till Sverige och levande efter klassisk alternativ vänstermodell (kulturarbete, rock, barn med Skorpan-frisyrer etc). Han berättade om en fruktansvärd barnbok han stött på, med McDonalds-logga på baksidan och en pinup-brud på en teckning. Efter en stund förstod jag att han pratade om Örnis bilar, en bok jag väldigt gärna högläst för min son och som jag nog hade gillat även om jag inte läst den.
Jag försökte förklara vilken status Lööf-De Geer har, inte minst för (vänster)politiska verk, men han såg ju fortfarande vad han såg. Jag vart frustrerad men tyckte ändå diskussionen var intressant; det som för mej var en historia där man tar barns drömmar om omnipotens på allvar var för honom imperialistiskt och sexistiskt. Jag kunde inte riktigt ge honom fel även om jag tyckte att han hade det.
Han berättade f.ö. också att han slängt boken. Min enda billiga poäng fick alltså bli "du vet att det kan ge dåliga associationer när tyskar förstör böcker?"
Jag var också väldigt rädd för Tårtan när jag var liten. Men jag var i och för sig rädd för de flesta barnprogram...
Jag älskade Tårtan som barn. Den var bara larvigt rolig, och på den tiden (jag måste ha sett en repris i slutet av -70 eller början av -80 talet)var det rätt skönt, med tanke på hur pedagogisk och lärorikt allt annat skulle vara.
Tills jag läste denna krönika hade jag INGEN ANING om att Jan Lööf spelade Janos!! Jag älskade Jan Lööfs böcker med, och måste ha läst "Skrotnisse" dussintalsgånger som barn. Suddenly, it all makes sense. :)
Och nästa helg kommer Jan Lööf till bokmässan i Göteborg och blir intervjuad av Carl Johan De Geer! Yay! (Själv gjorde jag en lång, lång, lång intervju med CJDG för tjugo år sedan. Han kan prata.)
"Ville" var ju en helt underbar serie i all sin bissarritet! Helt obegripligt att Palme blev sur... men jag har för mej att kungen tyckte det hela var lite kul? Det borde han ha tyckt iaf.
I den senaste utgåvan av "Örnis bilar" (som jag bläddrade igenom i bokhandeln nyligen) är pinupbilden i bilverkstaden censurerad!!
Johan L: och inte bara det - på en bild av Örni i brandbilen har han tidigare flankerats av en brandman som ser mer än lovligt ruskig ut. Den brandmannen är numera omritad.
Lööf lär ha gått med på omritningarna efter många klagomål från föräldrar och eftersom han inte tycker det förändrar innehållet i stort. Sen kan man ha långa diskussioner om det riktiga i detta jämfört med det riktiga att ha pinup-almanackor i barnböcker.
Skicka en kommentar