Människor som gått till överdrift: Tito Beltran.

Under våren 2008 hölls ett medialt uppmärksammat mål mot Tito Beltran i Ystad. Han stod anklagad för att ha förgripit sej på skådespelerskan Maria Lundqvists barnflicka under Robert Wells Rhapsody in Rock-turné 1999. Historien präglades av att vara bisarr, bedrövlig och integritetskränkande för alla inblandade.

Maria Lundqvist – som luktat på barnflickans trosor – fick av åklagaren frågan om hon verkligen kunde identifiera spermadoft. Tito Beltran fick sjunga ett stycke av den grabbigt hånande sång dirigenten Anders Berglund lattjat ihop under turnén: ”Du kåte chilenare” (mel. Du svarte zigenare). Carola vittnade om att hon suttit och bett tillsammans med barnflickan när det begav sej, men kunde inte riktigt minnas varför.

Och hela tiden satt Tito Beltrans fru i publiken och såg ut att hellre ha suttit nån annanstans.

Våldtäkter är nu inget att skämta om – tänk på det, Anders Berglund! – och vi lämnar därmed det ämnet.

Det finns dock mer att säja om Tito Beltran och hans kriminella förflutna. Att han har höga tankar om sej själv bekräftas bl.a. av hans uttalade bitterhet att inte tituleras ”den fjärde tenoren”, men skulle det vara straffbart hade t.ex. Kungliga Dramatiska teatern fått börja hyra in dockteaterensembler.

Beltrans specialnisch inom brottsligheten är istället fordonsrelaterade förbrytelser. Den lillstora operadivan tenderar att drabbas av s.k. road rage. Bilar är för Tito vad skynket är för tjuren och vad den som påstår att Christer Pettersson mördade Palme är för Leif GW Persson.

Den här texten har en fortsättning. Den går att läsa i boken "Människor som gått till överdrift". Den kommer i handeln i april 2010.Bilden visar Beltran, gömd under ett paraply, visande på en vägkarta hur han kört, för några mycket intresserade människor.