torsdag 6 november 2008

Dåtidens dårar del 2.

På tjugotalet fanns inte Hibernal eller andra giftfärgade preparat. Det var en svår tid att vara psykotisk i - och en väl så svår tid att vårda psykotiska i. Det enklaste sättet att deala med ett våldsamt psykotiskt anfall var naturligtvis att binda tokstollen runt en stolpe.

Karin Neuman-Rahn var för sin tid en progressiv humanist. Hon skrev sin bok "Den psykiskt sjuka människan och hennes vård" 1924 som en handledning för "sinnessjuksköterskor", för att dessa inte skulle skrämmas av dom "abnorma" patienterna utan ge dom en god och handfast vård.

Hon ledsagar sinnesjuksköterskan in spe genom en djungel av fascinerande åkommor. Alla bilderna är kanske inte så illustrativa i sej, men kombinerade med bildtexten utlöses ett associationsregn i bästa Stenmark-stil:Varav vi drar slutsatsen att "maniker" är synonym med "bifigur i en pilsnerfilm"."...samt i badkar."Man vill så gärna veta varför dom beundrar henne. För att hon vågade vara sej själv? För att hysteri var på modet och hon var trendsättaren? Och hur hysterisk är hon egentligen på en skala? Är det ett tecken på hysteri att hon släpat med sej sin säng ut i grönskan? Är det inte snarare tecken på lättja? Är hon över huvud taget inte oerhört avslappnad för att vara hysterisk?Jag menar, här snackar vi hysteri av toppklass!Hade någon använt en kvinna med stripigt hår och spöklik blick upptryckt mot en vägg för att illustrera hallucinatoriskt sinnestillstånd i en spelfilm hade jag tyckt att det var klyschigt. Även den mest fantasifulla over-the-top-wacko-dåren trampar alltså i upplöjda fåror. Inte ens originalen får vara originella. Vi är alla kopior. Utom Ricky Bruch.Som sagt var. Vad säjer man om en megaloman i lagerkrans? Been there, done that, bought the T-shirt. Gäsp.Här är det i alla fall nån som försöker sej på en smula originalitet. Jag är egentligen mest intresserad av det där repet som han/hon har hängande runt kroppen. Dessutom får man väl ge en eloge till hans/hennes balanssinne. Samtidigt måste man kritisera det väldigt inrutade, snäva tänkandet: det finns antagligen en hel sovsal att dansa katatoniskt i, men patienten väljer ändå en löjligt smal sängsida.Exakt vad hos den här gubben som visar paranoiasymptomen förbryllar mej. Är det hans konstiga katolska ämbetsdräkt? Är det blicken mot taket? Tror han att han är förföljd av illasinnade innertaksmakter?En hjärnkittlande bild i MC Eschers anda: är det vad kvinnan ser som är en synhallucination eller är det kvinnan själv som är synhallucinationen? Är det hon eller vi som är hallucinatoriska? Och visst är symptomen på synhallucination ganska lika dom på paranoia, dvs. blick riktad mot taket?Bilden som gissningsvis la grunden till hela Roy Anderssons bildspråk, ideologi och världsuppfattning.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Jag skrattade högt åt detta, grymt roliga kommentarer!

Redaktör'n sa...

Kan du inte fixa lite större bilder?

dr. No sa...

jag vet inte om det framgick i förra kommentaren i serien, men detta är alltså fantastiskt, och du är ett geni.

Jag blev så exalterad av att "bidra" att jag missade själva poängen. Som tur är kan man alltid räkna med ett inlägg till i en serie på en man med skägg!

Anonym sa...

STORT TACK, farbrorn.

Men - fixa bättre upplösning/större format är du snäll (?)


Jag är aningen mörkrums-skumögd (etc) men det här är alldeles för små versioner av så fina foton.

Och vem var fotografen????

Donny H sa...

Böcker om medicin och sjukdomar anno förra seklets början is the shit.

Kalle Lind sa...

Maudkristina m.fl: jag kan naturligtvis inget om scanners o.dyl. men har som tur var en åttitalistbror som varit vänlig att pilla lite med storlekarna.

Någon fotograf är inte angiven.

LordParzifal sa...

Det är dom som vet att något är svårt som inte är idioter.
De som låtsas veta allt är jordens verkliga lesserpissers.

Citera den hur många gånger som helst...
Nyskriven och finns bara i den här lilla rutan
*går och dricker kaffe nöjd med sitt verk*

Dessutom är Anderz Harning artikeln hyllad och länkad (efter min Pugh Triptyk)...på Kåseri om depression a la malleus maleficarum. Välkommen till de originella titlarnas blogg!

Be well,
LordParzifal

Baronessan sa...

Den där snubben som har "hysterisk kramp" påminner ganska mycket om min make på fredagskvällen när han har snarkat in i soffhörnet (i någon makaber ställning). Däremot påminner "kataloniker med storhetsidéer" mer om mig när jag försöker få maken att gå och lägga sig i sängen. Och vad fan är kataloniker? Vad är det jag lider av?

Anonym sa...

tack igen

Anonym sa...

För en bråkdels sekund tyckte jag det stod "Katatoniker i marinerad ställning" på första badkarsbilden. Nu tycker bara jag att det borde stå så.

Anonym sa...

Kan berätta att numera är katatoniker relativt sällsynt. Har råkat ut för det en enda gång under min karriär inom psyk. Påträffade en man i en bisarr pose bakom en fåtölj och där stod han i minst tre timmar. Älskar dessa gamla bilder. På museet i Vadstena finns det härliga gamla planscher med maniska män med tidningar på huvudet och galna damer som flörtar med överläkaren.