torsdag 29 november 2007

Proggiga barnböcker del 5: Max Svensson Lurifax.

Aaaah, Sven Wernström igen. Den här gången i sagoform.

"Max Svensson Lurifax" (1972) innehåller flera av sagans klassiska komponenter: ung föräldralös pojke ger sej in till stan för att söka lyckan. Tack vare sin fiffighet och finurlighet - och cynism - lyckas han hitta lyckan. Genom att exploatera de erfarenheter han gör blir han stans störste reklamare och alla kapitalisters gunstling.

Men han förlorar flickan. För flickans mamma blir fattig och flickans pappa blir arbetslös när priset höjs på varorna och varorna blir sämre på grund av Max listighet.

På väg in till stan träffar Max några barn som plockar blommor till sin mamma "för att vi tycker om vår mamma". Uppsökt av direktör Prylberg skapar Max Mors dag:

Överallt stod det:

PÅ SÖNDAG ÄR DET MORS DAG!
Alla som tycker om sin mor måste ge he henne en pryl i present!

Alla människor läste skyltarna. De kunde ju knappast låta bli, eftersom skyltarna fanns i varenda affär på varenda gata. De flesta förstod att det bara var skoj. Det kan ju inte finnas någon dag som heter Mors dag. Många förstod att det bara var direktörerna som försökte lura dem.

Men människorna kunde ju inte vara säkra på att deras mammor också förstod det. Mamma kanske skulle bli ledsen, om hon inte fick någon pryl i present. Andra mammor skulle kanske få presenter. Därför var det nog säkrast att köpa något.

Och folk köpte.

På samma vis utnyttjar Max andra iakttagelser han gör. En fattig gumma han möter lägger alltid en mandel i vattgröten så barnen ska tycka det är roligare att äta. Max tipsar direktör Flingberg att lägga en leksak i flingorna.

En liten flicka han möter kan inte låta bli att plocka smultron varje gång hon går till källan för att hämta vatten. Max tipsar direktör Matberg att ställa mjölk och bröd längst in i affären så att folk inte kan låta bli att stanna och handla.

Och så startar han sin lurifaxfirma, misstänkt likt ett reklamkontor, och köper en Jagga Super Sport.

Med avstamp i en klassisk sagovärld, förlagd till Förr-i-tiden, med gamla gummor och vattgröt och vattenkällor, förs vi in i den Stora Staden där Max skaffar fräcka moderna solglasögon och kränger tandkrämen Ajfanol.

Bilderna - av Helena Henschen, konstnär i den naivistiskt vänsterintellektuella genren - visar en värld med lika många moderna artefakter (främst cigaretter - boken är för fan från sjuttitalet!) som klassiska luffarattribut från Paradis-Oskars sorglösa dagar (fällkniv, vadmalsbyxor, knyte på en pinne).

Kapitlet om hur Max övertalar direktör Klädberg att varje år släppa en ny klädkollektion med den drastiska copywriten "Nu ska det vara röda galonjackor, andra kläder är larviga!", har för övrigt en parallell i teveserien om Ville, Valle & Viktor.

Där lurar Ville (ständigt denne Jörgen Lantz) Valle (ständigt denne Anders Linder) att köpa ett par trasiga jeans med motiveringen att de är "punk!" När det visar sej att de dessutom luktar skarpt, blir Ville ännu mer till sej och lanserar dem som "skunk-jeans".

Åter igen: det fanns barnboksförfattare förr i tiden (alltså sjuttitalet, när farfar var lastgammal) som ville upplysa barn om hur ruttet samhället fungerar.

Jag har egentligen inga invändningar mot ambitionen som sådan. Kan man lära barn om Gud och pojkars styrka och flickors söthet och annat skräp som jag faktiskt fick lära mej på lågstadiet, så kan man naturligtvis också ge dem lite nyttig samhällsinfotainment.

Och "Max Svensson Lurifax" är en ovanligt underhållande odyssé över det kapitalistiska samhällets framväxt och drivkrafter.

Lite jobbigare blir det med den obligatoriska, nässkrivna, naivt imperativa mikaelwieheska slutklämmen ("Folken ska segra/ de kan inte besegras!"). Den lämnar, som alltid, en fadd eftersmak i munnen och nån krampartad muskelförtvining i knytnäven.

Dels för att det aldrig blev nån vidare revolution, dels för att de som skulle göra det sitter och smuttar maltwhisky i sen länge betalda bostadsrätter.

Hoppsan! Vad hör jag? Tror du inte att den här sagan är sann? Jo det kan du lita på! Fråga mammor och pappor och tanter och farbröder så ska du få höra!

Fråga om inte allting blivit dyrare.

Fråga om inte luften är dålig av all rök från skorstenarna.

Fråga om inte allting bara blir sämre och sämre.

- Jodå! kommer de att säga.

De kanske inte vet
varför det har blivit så här. Men det vet ju du. Så nu kan du berätta för dom.

Tänk vad förvånade de ska bli. Kanske blir de arga också. Det kan bli riktigt spännande. Då får vi se vad som händer.

5 kommentarer:

CresceNet sa...

Oi, achei seu blog pelo google está bem interessante gostei desse post. Gostaria de falar sobre o CresceNet. O CresceNet é um provedor de internet discada que remunera seus usuários pelo tempo conectado. Exatamente isso que você leu, estão pagando para você conectar. O provedor paga 20 centavos por hora de conexão discada com ligação local para mais de 2100 cidades do Brasil. O CresceNet tem um acelerador de conexão, que deixa sua conexão até 10 vezes mais rápida. Quem utiliza banda larga pode lucrar também, basta se cadastrar no CresceNet e quando for dormir conectar por discada, é possível pagar a ADSL só com o dinheiro da discada. Nos horários de minuto único o gasto com telefone é mínimo e a remuneração do CresceNet generosa. Se você quiser linkar o Cresce.Net(www.provedorcrescenet.com) no seu blog eu ficaria agradecido, até mais e sucesso. If is possible add the CresceNet(www.provedorcrescenet.com) in your blogroll, I thank. Good bye friend.

Gisela sa...

Haha "goodbye friend" haha jaja.

Men i alla fall. Det sjuka med den här bloggen är att det är som en kavalkad av barndomsnostalgi att gå hit. Jag vet inte vem det säger mest om. Dig, mig, någon annan, tiden eller mina föräldrar.

Det finns en helt fantastisk bild på min bror någonstans, han har boken om dagiset som gjorde motstånd (vad den nu hette) i ena handen och "Pedalkraft ja tack"-tröja mitt i ett demonstrationståg för linje 3. Bilder som denna dyker upp helt osökt. Eller inte helt osökt, kanske.

Men du, här har du ett kul tips!

Hej!

Kalle Lind sa...

Crescenet: stort tack för din kommentar. Jag läste den med stort intresse. Även länkarna du lagt in har berett mej stor glädje. Jag ser plötsligt mitt liv i ett annat perspektiv. Good bye you too my friend.

Gisela: fullkomligt fantastisk länk! Ett sant paradis för nån som gillar a) kufisk populärkultur och b) hånfulla kommentarer om andra människors utseende.

Gisela sa...

Nån som du då kanske? ;)

Johan Ingerö sa...

Fantastiskt! Fritispersonalen läste den för oss, gissningvis, någon gång runt 86-87. Visste inte att det var Sven Wernström som skrivit den, trots att jag är ett stort fan av Trälarna...