fredag 30 november 2007

H som i Hildebrand.

1930-talets mest utskällda regissör hette Weyler Hildebrand. Han regisserade den sällsamt populäre Fridolf Rhudin i ett gäng militärfarser om bonnpermis och underbett.

1980-talets mest utskällda regissör hette Staffan Hildebrand. Det slog mej först nu att dom kanske är släkt? Det är i så fall ett fascinerande släktträd. Vi får tålmodigt vänta in dom framtida skotten.

Min generations Hildebrand, Staffan, gjorde på bara fem år några av dom viktigaste filmerna för en på populärkultur svältfödd och därmed okritisk generation sexti-sjuttitalister: "G - som i gemenskap" (83), "Stockholmsnatt" (87) och "Ingen kan älska som vi" (88).

Filmer i vilka han lanserade så skilda personer och fenomen som Abbe i Madicken fast med långt hår, Niclas Wahlgren, Reeperbahn (bandet), Niels Jensen, Ewa Fröhling i våfflat hår, nymoralism, fascistisk rock, värstingresor, Paolo Roberto, Quincy Jones jr, horsekicks, Izabella Scorupco, EPA-traktorer och bandet Grace med sångaren Chris Lancelot.

I historieskrivningen glömmer man bland dessa episka magnum opus bort hans lilla novellfilm "On the loose", som han hann klämma in nånstans i mitten (premiär 1985).
Detta trots en spektakulär rollista bestående av bl.a. Joey Tempest i rollen som Joey Tempest och Jerry Williams i rollen som skyddsombud.

Jerry W – som t.o.m. låtit skriva sina memoarer på solnaslang (exempel här och här) – har ju också en cameo i G, där han pratar lite om sin båge ihop med mackföreståndaren Lasse Strömstedt ("varenda rödljus ser ju ut som en häst som står och sparkar en i rövven... det är ju nästan så att madame kommer i andra hand... och så är den snygg! Tanken och så ner soffan så här...")

Jag anar att Jerry och Staffan fann varann, två levande anakronismer i begynnande medelålder men med benet kvar i nåt förment ungdomligt (för Jerry rock, för Staffan en osund fixering vid ungdomar i allmänhet).

Att On the loose gärna glöms bort kan bero på att den aldrig riktigt hade nån biodistrubition. Den är en halvtimme lång och gjord för LO-pengar, vilket innebär att den inte bara består av rockbandet Europe och av ung kärlek – utan också av långa sekvenser från tung verkstadsindustri i Katrineholm.

Det är i denna spännande och lite romantiska miljö som Jerry Williams glider omkring i blåställ, lystrar till namnet Frasse och lär den unge förvirrade Peter (Tomas Fryk – han med pojkståndet i Barnens ö) hur viktigt det är med fackförbund.

Hildebrand har aldrig haft problem att anpassa handling eller nåt annat efter sina sponsorer eller medarbetare. Han fick Televerket att pytsa in en hink stålar i Stockholmsnatt, och följaktligen slår Paolo Roberto sönder en telefonkiosk i filmen.

Och vi som sett G och förvånats över den bisarrt dekadenta efterfesten i Bergsjö med kokain, sadomasochism och konstiga frisyrer – anledningen att Olle Ljungström plötsligt sjunger Venus in Furs akustiskt, är att han ville. Och när ungdomar vill, säjer Staffan ja, oavsett det konstnärliga resultatet.

Hildebrand har alltid levt efter devisen "hellre en film än en bra film".

Åter till den rafflande intrigen i On the loose: Peter har kärleksbekymmer. Han är svartsjuk på att hans flickvän blir uppvaktad av Joey Tempest, som är i Katrineholm för att uppträda i sporthallen.

Men han är också osäker på sig själv och vad han vill med livet. Vill han stanna kvar i Katrineholm och svetsa – eller vill han åka till en oljeplattform vid Stavanger och svetsa?

Kring denna spännande intrig fogas ett antal dokumentära bilder av svetsloppor och en Europe-konsert.

"On the loose" är en typisk Staffan Hildebrand-film, man kan rentav säja ett koncentrat av de teman och återkommande motiv som finns hos Hildebrand.

Vi har den unga heta rockmusiken, som vid filmens tillkomst råkade vara Europe. Det råkade också vara dom som var tillgängliga.

Vi har den dryge äldre mannen som lär den unge killen hur livet fungerar (jfr Lasse Strömstedts klassiska Hem&skola-gubbe i G, han vars moral är "mycket gammal").

Vi har den unga kärleken, filtrerad genom en betydligt äldre mans dialogmanus.

Och vi har repliker som inte ens en utbildad skådespelare hade kunnat blåsa nåt slags realism i:

Tänk dej – 2000 pers i vår lilla sporthall. Det är våran musik. Vilket drag!

Och hur ska det då gå när man sätter nån lokal Weird Al-kopia med ett stycke kalvsylta i munnen att säja den?

Men framför allt har vi Tomas Erdmann, Europes manager i rollen som sej själv. En halvfigur i skinnpaj och boots som man hade trott varit en parodi om inte alla pilar pekat mot att karln i själva verket fick tonas ner.

Nej förresten, framför allt har vi en av dom märkligaste filmscener LO nånsin sponsrat: skyddsombudet Jerry Williams sitter i blåställ i fikarummet och snackar solnaslang och under tiden sitter Peter och är "deppad" för att han råkat svetsa Jerry lite på handen tidigare. Och rätt vad det är släcks ljuset och en ensam spotlight landar på Jerry, som plötsligt tittar rakt in i kameran och börjar sjunga.

"Working Class Hero", förstås. I en ovanligt förstoppad tappning.

Och detta är filmens enda musikalscen! Sen tänds ljuset och Jerry säjer "Jaha, det var den fikarasten" och sen fortsätter filmen bara.

Ni som inte vill veta hur det slutar får sluta läsa här, men jo, tro det eller ej, men det ordnar se faktiskt. Det som aldrig blivit nån dramatisk frågeställnig får geschwindt sitt svar. Peters tjej sitter visserligen och snackar med Joey Tempest hela natten, men hon pratar bara om Peter. Och såret på Jerry Williams hand läker. Peter ger upp den orealistiska drömmen om att jobba i Stavanger och inser att lyckan kan finnas i den tunga industrin i Katrineholm.

Som ungdomar antagligen säjer i Staffan Hildebrands värld: vilken sjusablars flax sörru!

4 kommentarer:

Ördög sa...

My Gooood! Jag minns att jag såg "On the loose" på finsk TV nån gång i mitten av 80-talet och att handlingen omfattade Europe, svartsjuka och knegarjobb. Trevligt att ta del av din resumé - just så där var det ju det gick till!

Sen gjorde jag för skojs skull en sökning på Youtube och gissa vad jag hittade?

http://hk.youtube.com/watch?v=wYQ4faiN9So&feature=related
http://hk.youtube.com/watch?v=WyYkhRrGqjA&feature=related
http://hk.youtube.com/watch?v=xS6FGmWZrNM&feature=related

Hälsningar från Helsingfors än en gång!
/Ördög

Ördög sa...

Kolla även hur Okej försökte göra PR för historien i nummer 9/85! "En ny rockfilm med ett viktigt budskap i botten"

http://www.jkkonsult.se/nostalgi/tv/Hildebrand.html

Anonym sa...

Det här tror jag du gillar:

"Vi var inte särskilt stolta över att vara med i filmen då för den kändes för dum. Jag tillhörde väl inte målgruppen om man säger så. Hildebrand hade en tanke om oss som ett kommersiellt nazistband vilket måste vara någon form av svenskt världsrekord i naivitet. Det otäcka är att han kanske var mer framsynt än vad vi då kunde fatta. Jag hade ett förslag på en scen i filmen där… Ja, Sebastian Håkanssons karaktär (Alexander, red anm.) kom till en punkt där han var tvungen att välja mellan det här dumpopbandet från den löjliga förorten och det coola, kommersiella nazistbandet. Jag hade ju valt nazibandet direkt men Hildebrand var sådär EQ-mässigt politiskt korrekt så han tyckte Sebastian skulle välja dumpopbandet. Egentligen passade han inte alls in med oss för han var skatekille medan vi tog oss själva på något slags New Order-allvar, men jag föreslog i alla fall för Hildebrand att medan Sebastian övervägde om han ville gå med i vår ytliga materiella värld så skulle det komma en drömsekvens där vi kom springande nakna över ett fält med inoljade kroppar. Som Backstreet Boys fast mer nazi om du förstår? Vi skulle komma springande i slow motion och vinka till honom och han skulle vända sig om och se det här härliga träskogänget och förstå att vi bara var yta. Jag ville att vi skulle ha erigerade kön också, men det var de andra i bandet lite tveksamma till. Hildebrand tyckte det var en toppenidé men producenten blev oerhört upprörd och sa ‘ni får inte säga sånt till honom, ni vet ju att han kommer göra det’ och till slut blev det tyvärr aldrig av."

Intervju med Olle Ljungström, ex Reeperbahn, på http://www.monotoni.se/bass/2005/02/det-forsta-forsoket-blev-det-basta/

sexleksaker intimleksaker.com sa...

Tips på BILLIGA sexleksaker intimleksaker.com
Har köpt en anal dildo på intimleksaker.com
Köpt Kamagra från www.intimleksaker.com
Rekommenderar intimleksaker.se och sextoyonlinestore.com