Är inte den som recenserar mina egna insatser, varken på scen eller nån annanstans (jfr Sven-Bertils sorg över att inte längre vara en god älskare). "Hej livet (och döden)!" spelades fyra gånger förra veckan, och många av numren var roliga.
Mest nytänkande var nog det Westesson-signerade numret om dom två obsyra malmökändisarna Tony Kaplan (världens sämste nöjesjournalist, skriver i Kvällsposten) och Britt Bass (Sven Tumbas och Lasse Holmqvists ex, Kaplans nuvarande).
Roligast att göra var Rat Pack-numret "Minnenas boulevard", där vi gick igenom vårt åttital: stora politiska händelser (Valle), teveprogram (jag) och hur man en gång fastnade med snoppen i blixtlåset (Ola - obs! påhittat!)
Men störst personligt ögonblick var att få gå ut och möta publiken, sjungande till struttigt Jules Sylvain-plock på piano, om olika halvaktuella fenomen - dvs sjunga en Kuplett.
Numret inleddes med några foton på storbildsduk som visar hur mina scenkollegor sitter på mej när jag ber att få sjunga en kuplett. Sen kom själva sången.
Melodin är den gamla trettitalsschlagern "Nu ska vi opp, opp, opp". Texten, för den som undrar, lyder:
Mina kollegor har bönat och bett
tjatat och insisterat
på att jag ska sjunga en liten kuplett
som jag själv formulerat
Skriva kupletter det kräver dock stil!
Och själv är jag helt debil
Ja, jag är dum, dum, dum
dum som ett soffbord i ett vardagrum, rum, rum
Dum, dum, dum
dum som en lutfisk i akvarium, jum, jum
Nya Filmkrönikan e
en själslig utmaning för mej att se, se, se
och så e'
Hans Wiklunds "krönikor" i Café, fé, fé
Jag tror att Arn är på sant
liksom Wallander och Pellefant
och att irländsk maltwhisky
faktiskt är intressant
Jag är stupid, pid, pid
En gibbon på zoo gjorde mamma gravid, vid, vid
Dum, dum,
så dum att jag tror att Kay Pollack har hajat ett hum, hum, hum
tisdag 13 november 2007
Rapport från en föreställning: en kuplett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
6 kommentarer:
Det är tydligt att sångaren är så dum att han inte ens kan melodin till "Nu ska vi opp" (Jag tappar bort mig på stället där urtexten går "Visst är du kär kär kär" - det måste väl ha bort bli något i stil med "Filmkrönikan, -kan, kan / vara för svår att begripa iblann' blann' blann'"), men fumlandet med melodin, gissar jag, är en del av poängen med numret.
Det låter roligt, och verkar fungera alldeles utmärkt som ett slags anti-kuplett. Och ett bevis för att det inte går att komma med en kuplett i dag, om man ställer sig på scen med pretention att underhålla.
När Povel Ramel skrev en kuplett blev det också en anti-kuplett:
"Om Karl Gerhard ännu hade funnits
torde han ha ställt upp till kamp
kvick och elegant
men jag min dillettant
jag får bara avsmakskramp"
Refrängen som följer handlar om omstridda typer som då (1989) alla hette Carlsson. Men Ramel sjöng i stället om att han vägrade vara satirisk:
"Smuggelgubben Ebbe får också gå fri.
Han lockar knappast till nån poesi."
Vilket skulle bevisa tesen: Kupletten är en död och omöjlig konstform. Kanske för att det från början var en konstlad sångform. Det som låter mest konstigt är alla dessa tvära kast mellan allt möjligt: jättedamen Ellen, Harry Truman, svenska skattefuskare och ungdomar som knullar själva när de inte får se barnförbjudna filmer - allt exempel på folk som tjänar in på gungorna vad de förlorar på karusellen.
Den sista riktiga svenska kupletten - var det när Magnus Härenstam sjöng "Då får vi väl dra åt på svångremmen" på Börsen/Berns 1979? Jag tror till och med han låg på Svensktoppen med den, en vecka eller två.
Men parodi på kuplett kan man göra. Och versmakeriet i sig kräver förstås sin skicklighet.
Tacka vet jag gubben far
Just på raden "Nya filmkrönikan e" får man sjunga ni-kan-e på samma melodi som annars dum-dum-dum. Jag lovar, då funkar den.
Aha - så det ska kanske vara "Nya Filmkröö - nii - kan eee"? Det kan jag gå med på. Också innehållsligt.
Nils-Petter i djup saknad.
Den funkade. Mycket bra! Håller med, det var en av höjdpunkterna. Ola i röda tights på plats två. På plats tre det komiska i att beskåda alltihopa från grodperspektiv på rad ett. Hurra för hej livet, nu väntar vi spänt på uppföljaren!
Vill bara skjuta in att det i princip är möjligt att skriva kupletter även i en modern kontext. Ronny Eriksson och hans Euskfeurat gjorde "Nya gungor och karuseller" i början av 90-talet. Visst, då är det en uppdaterad variant av gammal text, men samtidigt finns ingen postmodernistisk lek med strukturen, utan det är bara just innehållet som förnyats. Mest för att fylla ut kommentatorspåret kommer texten in extenso:
Jag är väl som dom flesta
en rätt hederlig person
Jag gör mina små avdrag
på min självdeklaration
Men det är ju bara småslantar
som det rör sig om
i synnerhet om man jämför med dom
som har lyckats klättra
mycket högre upp i skattetabellen
för dom tjänar in på gungorna
vad dom förlorar på karusellen
Har man ett eget företag
kan den personliga konsumtionen
skrivas på firman
för att sen dras av på deklarationen
Alla så styrs vi av Svea Rikas lag
och det är därför
som somliga kan köra kring
i allra luxuösaste bilmodellen
eller kanske vräka i sig
på de fashionablaste näringsställen
eller förlusta sig
några veckor på fjällhotellen
För dom tjänar in på gungorna
vad dom förlorar på karusellen
Visst får jag igen
lite grann utav min skatt
i form av diverse bidrag
men ni ska veta att
jag har minsann betalat
vart öre som jag får
o dessutom dom pengar som går
till det svenska näringslivet
för att trygga arbetstillfällen
för dom tjänar in på gungorna
vad dom förlorar på karusellen
Staten den är så generös
o delar ut sina millioner
i form utav lokaliseringspengar
o diverse andra subventioner
För pengarna köps det sen nya maskiner
o den gamla maskinparken
den skickas upp till Norrland
eller några andra avfolkningsställen
Dom öppnar en fabrik på morronen
o slår igen den redan innan kvällen
så dom har nog ingenting emot den
blandekonomiska modellen
För dom tjänar in på gungorna
vad dom förlorar på karusellen
O ta naturvårdsverket
det är vår tids Don Quixote
när dom fastställer sina gränsvärden
säger kapitalet blott So What
för har man bara pengar
kan man alltid köpa sig fri
o förresten så skiter dom väl i
om det råkar komma
lite tungmetaller i kantarellen
för dom tjänar in på gungorna
vad dom förlorar på karusellen
o bötesbeloppen
är växelpengar i deras ficka
o vatten är det väl för katten
ändå inte nån som har lust att dricka
o vad gör väl det ifall skogarna dör
o fåglarna tystnar
o vad spelar det för roll
om det blir genförändringar i sädescellen
så att människan blir luden
ända från huvut ner till fotabjällen
Nä då kan kapitalet
alltid sälja lite botemedel emot mjällen
för dom tjänar in på gungorna
vad dom förlorar på karusellen
Nåväl. Kanske inte alldeles modern i sitt perspektiv, men väl i sina ämnesval.
Point taken. And mental note: Köp Ronny Eriksson.
Det är mest det där med "tiillämpningsrefrängen", som Povel Ramel döpte det till, tvära kast med varje ny strof, som inte känns riktigt sångmässigt. Eriksson har ändå klagomål på kapitalister som genomgående tema i sin mästerliga kuplett.
Inte så mästerlig är följande, som jag klämmer in apropå Gungorna och karusellen, och för att det påminde mig om att man gjorde parodi på den gerhardska kuplettstilen redan 1975. På samma melodi gjorde Lasse O'Månsson ett nummer till sin s.k. show "Bad Old Days" 1975 (på skiva FLOP 1), för vilken han samlade en grupp av de mest gräsliga amatörsångare han kunde uppleta. En av herrarna var Erik Fjong (som egentligen lär ha hetat Emry Paulsson) som kom fram med följande Karl Gerhard-parafras. Någon jämförelse i övrigt, mellan Kalles kuplett och denna idé, att göra amatörism och dålig Gerhardimitation till en del av poängen, vill jag inte göra:
Nu ska vi börja spara på Sveriges Radio
Vi snålar in uppå programmen, programfolk likaså
Det enda vi kan sända är Sveriges Magasin
Där Gunnar Arvidsson säger att
vad gör väl det att Magasinet är på vägen att tappa stilen
för jag tjänar in på Drutten vad jag förlorar på Krokodilen
På grund av för lite pengar har vi sumpat något utav profilen
men vi tjänar in på Drutten vad vi förlorar på Krokodilen
Staten vill ej höja anslagen mer
för dom säger bara att
det är detsamma som att kasta alla stålarna uti Nilen
Och tilläggsanslaget är så litet så det ramlar genom silen
Pengarna vi har kvar dom räcker inte ens till att tanka bilen
Det enda vi kan sända då det är blott Drutten och Krokodilen
Skicka en kommentar