Ibland funderar jag på döden och vad som skulle hända om jag rycktes bort. Svaret blir så klart: inte så mycket. Mina söner hade fått vänja sej vid att inte bli morrade åt över frukosten och min fiancé hade fått bära samtliga mina kläder i en bolagspåse till Emmaus. Dystert begrundar jag faktum.
Så slår det mej att det faktiskt finns en nisch som skulle påverkas. För om jag försvann: vem i helvete ska då köpa alla såna här böcker?
fredag 29 maj 2009
Alf beror på mej.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
8 kommentarer:
Ja, kundkretsen skulle om inte halveras så i alla fall decimeras...bokstavligen. :)
Börje Lundberg hade en katt som hette Pölet. Vilket alla med Myggans Nöjeslexikon förstås lagt på minnet.
Fint skrivet - nästan som Hundar, ungar och hembryggt äppelvin!
... och en Povelreferens!
Pseudonaja: det finns ett antal skäl att jag fortsätter offra familj och karriär för att skriva dagliga banaliteter. Det främsta skälet är att den digitala vägen möta vakna, intelligenta, pålästa människor.
"Alf beror på mej" är Povellåten med ett nödrim som heter duga:
Du sa: Stäng teven och dölj den!
Elsa och Pompe blev följden
Som liten begrep jag inte varför teven skulle döljas (jag begrep inte heller själva poängen med låten, som är att sångens jag har en pilsk madame och att han själv bara tagit initiativet till barnet Alf). Som vuxen begriper jag att det beror på att genier kan tillåta sej vilka nödlösningar som helst.
Det där rimmet är nästan Karl Gerhardskt. Att förädla ett nödrim på det viset är en konstart i sig.
"Jag gav'na sjuttan
och gick till Kerstin Bernaduttan..."
Povel var ett geni.
Nja Kalle, vi är några stycken. Men speciellt många är vi nog inte. Bara män med skägg födda i början eller mitten av sjuttitalet.
Kanske är kundkretsen större än man tror: Jag har precis varit på marknad i Borås där Monica Robertson satt och sålde den och Alf Robertsons sista skiva. Hur bra det gick vet jag inte. För den som vill passa på tror jag att marknaden pågår i morgon också.
U.J.
Skicka en kommentar