En man med ett skägg firar folkfestvecka! Del 4: Dragspelsstämman i Hjo.

Det är så klart skott mot sittande mål att insinuera att det mest är gamla som gillar dragspel, men det är ju inte klokt hur gamla de är som gillar dragspel! Och de var ju ohyggligt gamla redan 1984 - när boken är ifrån - och måste alltså vara urgamla nu! Mina damer och herrar, ni betraktar kanske i detta nu världens äldsta män! Medicinska mirakel!Damerna som står och diggar inför några jämnåriga alfahannar med varsitt bälgaspel sänker snittåldern med flera tusen år. De verkar ha så kul. Den ena klappar till och med händerna.

Och allt försiggår i Hjo. Som om det inte räckte med att festivalen bjur på polkor, polskor, mazurkor, gavotter, kadriljer och annat som doftar vadmal och Raskens och inkissade drängkammare - det hela försiggår i Hjo! Sveriges kanske osexigaste kommun!

Det här är det Sverige min generation så hjälplöst försöker skaka av sej. Vi flyr till New York och skaffar fräscha vindsvåningar och namndroppar amerikanska sextitalssitcoms som vi aldrig har sett - allt för att ingen ska se att vår morfar stått med en bandspelare på magen och fångat upp ljudet av gamla gånglåtar.

Det är ett Sverige som vi medelklassmänniskor i storstan helt frankt förutsätter har försvunnit. Men svänger man av från allfarsleden den andra helgen i augusti så hör man åter det diskantrika ljudet från de gamla bälgarna. Polskorna traderas än. Någon upprätthåller traditioner. Det gamla Sverige lever jämsides med det nya. Och jag är inte alldeles säker på att det är det nya som skulle vinna i en tvekamp.