En man med ett skägg firar folkfestvecka! Del 1: Lövmarknaden i Karlskrona.

Åke Mokvist heter en begåvad och humanistisk fotograf som bl.a. gett ut den oväntade bästsäljaren "De ovanliga". 1984 gav han ut boken "Svenska folkfester" som fascinerar och förbryllar mej. Den öppnar dörren till en värld jag bara trodde fanns i Galenskaparna-sketcher. Begrepp som "nyår" och "Lucia" och till och med "ålagille" känner jag igen - men "sikfesten i Kukkola" och "täckatinget på Fårö" var mej obekanta tills nu.

Liksom "John Ericsson-dagen i Filipstad". Liksom "slåttergillet i Råshult". Och liksom "Knutsmasso i Gimo". (Ja? Knutsmasso? Det är väl inget konstigt ord! Och inte Gimo heller för den delen! Det är väl ord vi alla använder dagligen?!?)

Jag hoppas inte att Mokvist misstycker att jag använder några av hans omsorgsfullt och respektfullt tagna bilder för att göra mej lustig över andra. Det verkar ske typ i juni. Det verkar handla om att fira sommarens ankomst. Jag är inte säker på om man måste ha en konstigt mönstrad blus för att få vara med, men uppenbarligen är det inget hinder.

Vi talar om Lövmarknaden i Karlskrona - enligt boken "en stor och annorlunda folkfest i ett landskap som fått det vackra namnet Sveriges trädgård" (vilket väl ändå är ett sakfel? För visst har landskapet i fråga fått namnet Blekinge och inget annat?)

Jag vet inte riktigt vad den här dagen går ut på. Av namnet Lövmarknaden att döma går dagen ut på att sälja löv. Av bilden att döma går den ut på att sy i blommor. Av bildtexten att döma handlar det om "hantverksskickliga kransbinderskor" som upprätthåller "en gammal tradition" om att hylla sommaren.

Jag är fortfarande inte helt med på exakt hur själva folkfesten yttrar sej. Men jag förutsätter att det är flower power för hela slanten.

Jag förutsätter också att arrangörerna undanber sej just den typen av billiga vitsar. Liksom låtönskningar som "Löv me do" och "Näver ending story" och "Kransing queen". Löv är inget att skämta om.