I kommentarfältet under Megakillen fördes en mindre - alltså verkligen mindre - debatt apropå att Marvel-figurerna nuförtiden heter samma på svenska som på engelska. För er som inte läst Marvel-tidningar på nåt decennium: Smältmannen heter nu Molten Man, Gamen Vulture, Gröna trollet Green Gobblin, Gula trollet Hobgoblin och Straffaren Punisher. Herr Fantastisk eller Långfinger heter numera Mister Fantastic, Flamman heter Human Torch, Osynliga Sue heter Invisible Woman och Bamsen Big Ben. Och Hulk heter inte längre Bjässen.
Och ja, givetvis är alla ovan uppräknade namn autentiska översättningar från olika perioder.
Jag är själv en förespråkare av att originalnamn ska behållas. Jag tycker egentligen aldrig att Brita af Geijerstam hade mandat att döpa om Winnie-the-Pooh till Nalle Puh. Han hette ju Winnie. Vad hade Brita själv sagt om hon plötsligt började heta Julie i franska upplagor?
Just i seriesammanhang har översättare alltid tagit sej märkligt stora friheter. Varför heter Tryphon Tournesol plötsligt Karl Kalkyl? Visst, jag köper allitterationen och att en professor får ett efternamn från matematikvärlden, men inte är väl Karl ett vanligt belgiskt namn? Och Tintin utspelar sej väl ändå i Belgien?
För att inte tala om hur knasigt det blir med Serafim Svensson.
I våra bokhyllor står Stora Bilderboken, en amerikansk barnbok från sjuttitalet med prislappen "5" kvar från nån loppis. I den har översättarna varit väldigt kreativa:
Och Halloween stöps helt enkelt om till en maskerad vilken som helst:
Jag förstår verkligen hur man har resonerat här, men tycker för min del att resultatet mer än något annat är märkligt. Det är som om översättarna försöker skapa en alldeles ny kultur, ett nytt land, med lika delar amerikanska och svenska inslag. Slutresultatet blir att ingen känner igen sej.
fredag 15 maj 2009
Brännbollsmästare och höstmaskerad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
34 kommentarer:
Ja, just det!
Och vad är grejjen med svensköversättningen av Disneys figurer. Kalle Anka. Det är ju inte ens en äkta alliteration.
Och ännu kontigare: Musse Pigg. Alliterationen helt borta, Musse är inget riktigt namn och vad f-n menar man med Pigg? Och varför inte Micke Mus om man nu ska översätta?
Jag vill bara påpeka att "Big Ben" inte är originalnamnet på den brandgula steniga medlemmen i Fantastiska Fyran, utan faktiskt en "översättning." Originalnamnet är ju, som alla insatta vet, "The Thing."
Under en period med början i slutet av 80-talet tog Satellitförlaget (som jag vill minnas då gav ut Marvelserier på svenska) beslutet att låta samtliga originalnamn vara kvar förutom två, som de ansåg så pass inarbetade i Sverige att det skulle vara dumt att ta bort dem. Dessa var Spindelmannen och Big Ben. Så de som inte fullt når upp till min nördkvot må vara förlåtna för att de kan tro att Big Ben var originalnamnet.
Ett annat exempel på alternativbra översättning av superhjältenamn är f ö översättningen Atlantic använde av The Wasp: Get-Inga.
Staffan: tack för klarläggande. Jag har nog gått omkring och trott att både The Thing och Big Ben var Benjamin Grimms smeknamn på originalspråk. Är Big Ben alltså en helt igenom svensk konstruktion? Det blir på något vis ännu roligare.
För att inte tala om alla tuffa, hårda och machoartade 50-talsfilmer från USA som på svenska fick klämkäcka Åsa-Nisse-titlar likt "Kul på hoj" och annat trams.
Något som är verkligt störande är när översättaren flyttar hela sammanhanget. Nemi är just inte någon vidare bra serie, men den blir kanppast bättre av att översättaren flyttar henne från Oslo till Stockholm.
Det är lika illa där, i norska tidningar bor Rocky i Oslo.
Riktigt förvirrande blev det när Horst Schröder flyttade Ralf Königs berlinbögar till Stockholm och Sveavägen.
Big Ben tycker jag faktiskt är ett fall där det svenska namnet är bättre än originalet. (Även om en del som tänker lite väl mycket på klockan kanske tycker att det är lite löjligt.) Där har en ovanligt lyckad spexare lyckats få till det - och dessutom med en figur som heter Ben i original!
Men "Långfinger" har väl aldrig varit något riktigt namn? Är inte det något som Ben kallar Reed i den där slängiga marvel-stilen? Alltså med samma smeknamnslogik som att Spidde även i hyfsat välöversatta delar kan kallas "väggkryparen" och liknande.
Musse Pigg heter faktiskt Micke Mus i en del utgåvor, framförallt halvsidesstrippar i veckotidningar.
Långben lär ha hetat Jan Rissel från början, tills utgivaren fick ett surt brev från en Ingenjör Rissel med en son som hette Jan...
U.J.
Och har the Thing någonsin kallats Bamsen annat än som "smeknamn"? Det låter som något för Rune Andreasson-fansen att gå i taket över.
U.J.
Big Ben är ju seriöst ett mycket bättre namn än The Thing, som ju bara får en att tänka på den där handen i Familjen Addams.
Jag är ungefär 99% säker på att Grimm aldrig kallats "Big Ben" på engelska annat än möjligtvis som ett smeknamn någon gång (i stil med det nämnda "väggkryparen").
Namnet "Thing" kommer av Grimms reaktion på hur den kosmiska strålningen påverkade honom - de andra tre fick coola förmågor medan han själv förvandlades till nån monstruös "sak". Ursprungligen såg Thing ännu hemskare ut - hela stengrejen ser ju i alla fall lite tuff ut, medan han i början mest såg "smält" ut.
Aha! Lite efterforskning hittade sekvensen där han börjar reagera på strålarna
Jag kan iochförsig instämma i att "Thing" tar bättre vara på Bens skräck-artade uppenbarelse. (Lee hade väl jobbat en del med skräck innan vill jag minnas och i synnerhet de första numren av Fantastic four känns skräckinspirerade.) Däremot känns "Big Ben" väldigt passande till stenhögen i Byrnes Fantastic Four och mer matchande till "Det är dunkardags!" (Vilket för den delen inte förlorar svärtan. Marvelfigurer är som bekant aldrig lyckliga.)
Vet inte om han ens kallats "Big Ben" som smeknamn på engelska. Då tror jag att "you big ape" är vanligare förekommande.
Annat favvosmeknamn på vägkryparen är nätskallen.
hm... nu har serienördarna kidnappat en i sig smånördig diskussion om översättningar. Livet är bra otacksamt.
U.J.
Märkligt att man inte översatt Tchang Tchong Yen.
Det skulle kunna skrivas en hel serie avhandlingar om de svenska tolkningarna av Disney-serier, och hur översättarna under skilda tider sökt "anpassa" eller "förklara" de yttringar av amerikansk kultur som ständigt dyker upp dem. Från min egen mest aktiva tid som Kalle Anka-läsare under sent 70- och tidigt 80-tal minns jag att ungarna i Ankeborg emellanåt klädde ut sej till spöken, monster och häxor eftersom de firade "fastlag" eller "påsk" eller bara för att det ordnades "maskerad". Ett annat kapitel var ortnamnen. Duckburg må heta Ankeborg på svenska - så påtagligt amerikansk kändes stadsmiljön inte. Men otaliga episoder utspelades utan tvekan i USA, nämligen i Vilda Västern. Trots alla cowboys, indianer, sheriffer och diligenser hette de dammiga småstäderna sånt som Kaktusboda och Gulleboda, Koby och Tjurby, Måndalen och Djävulsdalen, Sandåsa och Laglösa ...
Kanske skulle de orterna existera i sinnevärlden också, om våra förfäder tagit kolonisationen av Vinland på allvar? Eller om drottning Kristinas förmyndarregering valt att satsa på att utvidga kolonin i Delaware, i stället för det evinnerliga krigandet mot papister och jutar?
Kalle! Du borde gå in på 365 saker du kan göra och skriva ett inlägg om superhjältar. "Hitta på din egen superkraft" till exempel.
En pinne till på brasan: Dilbert hette vid sin entré i svenska seriekosmos "Herbert", Dogbert hette "Hundbert". Detta skedde i Larson och de behöll namnen i åtminstone ett par år innan redaktionen anammade originalnamnen, med (om jag minns rätt) en hänvisning till internet och gamla Dilbert Zone som fanns just där.
Herbert/Hundbert kontra Dilbert/Dogbert visar ju åtminstone att det legat en tanke bakom, till skillnad från ex.vis Musse Pigg. Men å andra sidan blir ju avsteget från originalen (kanske just på grund av tanken som fanns) så litet att man faktiskt borde ryckt i nödbromsen och skitit i allt vad namnbyte heter.
Beror det inte på översättarens vilja att vara författare? Varför heter Tom Riddle (skurken i Harry Potter) Tom Dolder på svenska? Det är fortfarande lika osvenskt och lägger inte till något annat. Dessutom har bokstäverna i hans namn en funktion i andra boken.
Tintin är ju ett mysterium för sig. Man har valt att ha kvar placeringen i ett franskspråkigt land (tror inte jag någonsin lagt märke till om det verkligen ÄR Belgien) och kallar till och med dupondtarna för deras riktiga namn, komplett med lustifikationen att deras namn låter likadant på franska fast de stavar olika.
Men ändå heter professorn Karl Kalkyl. Och försäljaren Svensson.
Det kunde så klart vara värre - The Thompson Twins, anyone? Genom att göra dupondtarna till tvillingar tar man ju bort hela gaydimensionen kring deras relation, och som alla vet blir det inte riktigt Tintin utan DET gay-innuendo som omger huvudpersonerna.
Joakim von Anka är väl egentligen morbror, och knattarna Kalles systersöner och inte brorsöner. Fast det är ju en förståelig miss - engelskan gör ingen skillnad och släktträdet blev känt långt efter översättningarna var gjorda.
Fast jag säger fortfarande rullbräda istället för skateboard.
/Paul W
Att blanda ihop rugby och amerikansk fotboll är dock oförsvarligt. Det är ju som att blanda ihop tennis och badminton bara för att båda kräver nät och racket. Dessutom är både rugby och amerikansk fotboll tämligen exotiska sporter i Sverige, så jag ser inte vinsten i att ta sig översätterliga (nytt ord) friheter.
/Paul W
Det finns en Big Ben i Marvel-universat: http://www.marvunapp.com/Appendix2/donovanbigben.htm .
Han är svart advokat.
Dock hittar jag en referens till att Marvel försökte skaffa rättigheterna till namnet Big Ben genom att lansera en serietidning i Storbritanien som handlade om "Ben Grimm" dvs The Thing [wikipedia].
Ni tycker alltså att det används för lite amerikanska namn och uttryck i Sverige? Svenskar vet för lite om Amerikanska traditioner eftersom de onda översättarna förfalskat Halloween och Football. Sverige är med andra ord för Svenskt och inte tillräckligt Amerikanskt?
I en bok som huvudsakligen vänder sig till barn ska en björn heta Winnie the Pooh i stället för Nalle Puh.
Ni påminner om en galen tant jag såg på TV som startat en skola i Sverige, för Svenska barn, där all undervisning var på Engelska...
Thomas E: jag vet inte varför du kallar mej "ni". Sist jag tittade var jag en.
Om du läser noggrannare så handlar det inte om svenska kontra anglosaxiska. Det handlar om att saker från början är skrivna på ett språk och att översättarens uppgift bör vara att så varsamt som möjligt göra det begripligt.
Det lär finnas en tysk Asterix-översättning där man förvandlat de tappra gallerna till goter. Det är just sånt jag tycker man ska undvika. Och det gör man genom att hålla sej så nära originalet det är möjligt.
"Kalle Anka" är t.ex. en befängd översättning, gjord av en idiot. Där finns absolut inget av klangen i originalnamnet bevarat. Ska man tvungetvis översätta - vilket jag alltså ställer mej skeptisk till när det gäller namn - så får man antingen bevara allitterationen eller namnet Donald. "Kalle Anka" är en översättare med hybris och dåligt omdöme.
"Jag tycker egentligen aldrig att Brita af Geijerstam hade mandat att döpa om Winnie-the-Pooh till Nalle Puh" Jag tycker nog att det handlar om Svenska kontra anglosaxiska. Svenska barn, utom de som går i engelskspråkig förskola, ska bli förvirrade över vilka sorts djur Nalle och Nasse är eftersom Engelska är ett så mycket finare språk än svenska.
Thomas E: om du läser innantill så ser du att bloggposten även resonerar kring Tintin (belgisk). Att engelska skulle vara finare än svenska är en värdering du tillskriver texten, dessutom på väldigt lösa grunder.
Återigen - den som skrev om Winnie-the-Pooh hette A.A. Milne. Han och ingen annan har bestämt vad björnen ska heta. Visst kan man tänka sej en försiktig transkribering av en text till ett annat språk, men det är inte alls nån självklarhet. Och när drar vi gränsen? Ska Rasmus springa runt i Brott & straff och döda pantlånerskor? Ska Artur, Pontus och Arvid säja "en för alla - alla för en"?
Risken att nåt barn skulle bli förvirrad kring Winnies och Piglets arttillhörighet bedömer jag som minimal. Det skulle i så fall vara illustratörens fel.
@Kantarellkungen: Anledningen till att man skrivit om "Tom Riddle" till "Tom Dolder" i den svenska upplagan av Harry Potter är väl just ordleken i Chamber of Secrets. "Tom Marvolo Riddle" är ett anagram av "I am Lord Voldemort", liksom "Tom Gus Mervolo Dolder" är ett anagram av "Ego Sum Lord Voldemort".
Jag måste säga att jag har en viss förståelse för att översätta namn i barnböcker, framför allt om namnet har en betydelse utöver att identifiera bäraren. Kalle Anka är ett exempel på en dålig översättning - då är danskans Anders And bättre. Nasse är dock en bra översättning, eftersom det liksom Piglet rör sig om en liten gris. Winnie the Pooh är jag mer tveksam till - där skulle jag nog personligen dragit till med Winnie Puh eller något sådant.
Och angående översättare som tar sig på tok för stora friheter så står väl Åke Ohlmarks översättning av Sagan om Ringen i en klass för sig, med översättningar som Vattnadal (från Rivendell, där "riven" betyder "klyven" och inte har något med floder eller vatten att göra) och där många andra termer översätts olika från gång till gång (Prancing Pony blir t ex både till Stegrande och Dansande Ponnyn). Ohlmarks översättning fick Tolkien att gå i taket så till den milda grad att han sedan skrev ihop en instruktion till andra översättare som förklarade vilket sammanhang olika namn kom från, så att de sedan kunde göra en korrekt översättning efter sina förhållanden.
Fast i det sammanhanget bör nämnas att Lord of the Rings ska föreställa att vara en översättning till att börja med, baserad på texterna i Röda Boken - så det är aldrig någon som påstått att Frodo Baggins faktiskt heter Baggins. I stället heter han något på hobspråk/väströna som har något med säckar att göra, varpå den engelska översättningen av hans namn blir Baggins och den nya svenska blir Secker.
Tycker nog att Nalle Puh är en försvarbar översättning. Däremot är norrmännens "Ole Brumm" helt åt fanders.
Märkligast är de fall då ett anglosaxiskt namn byts ut mot ett annat anglosaxiskt namn. Ta till exempel barnboksfiguren Molly som på engelska heter Maisy. Dessutom är alla djurnamnen i dessa böcker allitterationer typ "Emil Ekorre" och "Konny Krokodil", utom ankan "Bella" som i originalet heter Tallulah.
Ett annat fall när det kan vara OK att översätta namn är om namnet ger helt andra associationer på "målspråket". Ett exempel är Pippi Långstrump som heter Fifi Brindacier på franska. Anledningen till att hon fick byta namn till är att "faire pipi" på franska betyder "kissa".
Ett annat exempel är i Elenium-serien av David Eddings (jag var ung och hade inte så bra koll på fantasyutbudet, OK?), där det finns en bifigur som är en ung riddare vid namn Berit. Eftersom Berit är ett kvinnonamn på svenska så fick han i stället heta Beril.
I stället för att hacka på Brita af Geijerstam borde du framhäva hennes utmärkta Nalle Puh-översättning. Frasen ”Hipy papy bthuthdth thuthda bthuthdy” blev till den kongeniala "Hätila ragulpr på Fåtskliaben". Här gick för övrigt norrmännen bet. Barnboksförfattaren Thorbjørn Egner (Folk och rövare i Kamomilla stad) lyckades med konststycket att "översätta" det till "Jærtelig til lykke me dagen" och hela poängen gick förlorad.
Det är något med norrmännen. Den tyska filmen "Christiane F – Wir kinder vom Bahnhof Zoo" som på de flesta språk lanserades i olika varianter där "Christiane" ingick plus diverse anspelningar på prostitution, droger och hennes ringa ålder (särskilt Grekland och Frankrike) blev i norsk tappning till (hör och häpna!) "Å være ung er for jævli", vilket får filmen i fråga att låta som en snäll familjefilm producerad av Hem och skola.
Och Nalle Puh igen. Winnie the Pooh utspelar sig ju egentligen inte i någon typisk engelsk kontext, jämfört med exempelvis Paddington som ju också fick behålla sitt namn.
Jag tycker nog likt många andra kommentatorer att det är helt försvarbart, rätt beskedligt egentligen, och till och med att föredra när utländska barnboksfigurer får försvenskade namn (eller förfranskade, anglifierade etc.). Men jag gissar nog ändå att förlagen gör det främst av kommersiella skäl faktiskt. Värre är när förlagen, som i Kadefors fall (Sandor slash Ida) censurerar långa stycken och förlägger hela handlingen till ett annat land (USA).
För övrigt anser jag att filmen "The Reader" gott kunde ha fått heta "Högläsaren" när den gick upp på svenska biografer.
Matti (m.fl.): jag hackar faktiskt inte på Brita af Geijerstam. Att hennes översättning är outstanding har andra än jag konstaterat förut - jag tog henne som exempel därför att hon är en av väldigt få översättare jag öht kan namnet på (John Eje Thelin undantagen).
Jag använde henne som drastiskt exempel för att belysa en poäng. Särskilt när det gäller barnböcker och serier tycker sej översättare gärna ha rätt att översätta namn m.m. till lite vad som helst. Jag tycker inte att det är självklart.
Sen tycker jag nog att Nalle Puh (liksom Det susar i säven) visst det har en anglosaxisk dimension som är knepig att transkribera, oaktat att inga autentiska platser nämns. Där tycker jag att den goda Brita kunde ha funderat några varv till innan hon hittade på diverse svenska namn.
Men hallå, Kalle!
Du får faktiskt anlägga ett historiskt perspektiv här: Böckerna om Nalle Puh publicerades 1930 i Sverige! Det vimlade förmodligen av nallar och björnar på den svenska barnboksmarknaden då och det gällde därför att stå sig väl i konkurrensen. På den tiden var inte engelskan det världsspråk det är idag och förlagen hade nog andra intressen än att tillgodose diverse sofistikerade språksnobbars kräsna smak. "Nalle Puh" ligger faktiskt mycket bra i munnen, det ger de rätta associationerna. "Winnie Pooh? Vad är en 'pooh', mamma?" och: "Varför heter grisen Piglet, mamma?" År 1930 var det nog inte säkert att mamma kunde svara på det.
Kommersiella skäl, tradition och en övertygelse om att de inhemska barnen bättre kunde relatera till inhemska namn, således.
Det finns större anledning att uppröras över Disneys skamlösa exploatering av sagda björn.
Matti: jaaaaa! Jag hör dej! Som jag tycker mej ha skrivit flera gånger: Nalle Puh var ett drastiskt exempel - just för att de flesta är överens om den formidabla övrsättningen! Ett klassiskt retoriskt grepp om ni frågar mej.
Sen är jag inte så gräsligt säker på att barn hade frågat varför nån heter som han heter. Inga barn frågar väl varför I-or heter I-or? Och gjorde de det skulle väl inga föräldrar kunna svara?
;-)
För att åsnor säger: Iiiiii-a?
さあ、今夏も新たな出会いを経験してみませんか？当サイトは円助交際の逆、つまり女性が男性を円助する『逆円助交際』を提供します。逆円交際を未経験の方でも気軽に遊べる大人のマッチングシステムです。年齢上限・容姿・経験一切問いません。男性の方は無料で登録して頂けます。貴方も新たな出会いを経験してみませんか
みんなの精神年齢を測定できる、メンタル年齢チェッカーで秘められた年齢がズバリわかっちゃう！かわいいあの子も実は精神年齢オバサンということも…合コンや話のネタに一度チャレンジしてみよう
Vissa översättningar av namn är ju helt galna. Ovan nämnda Tom Dolder finns det ju en poäng med. Men vad är Gyllenroy Lockman för snabla namn!?! Och hur blev Nacy Drew till Kitty? Och vem fick för sig att man skulle översätta Green Arrow till Röda Pilen?? Nalle Puh är som sagt inte heller någon bra översättning. Originalnamnet berättar ju inte att han är en nalle. Då ska väl inte översättningen heller göra det...
Fast många översättare är så lata nu, så det ofta går åt överdrift åt andra håller. Jag skaffade mig första numret av serietidningen World of Warcraft. Usch! "Lo'gosh. Det betyder ghost wolf."
Översättningar av namn finns det faktiskt poäng med ibland. Ibland blir det roligast så. Och vissa namn är ju egentligen beskrivningar. Det är möjligt att Peter Parker heter Spiderman, men han är Spindelmannen.
Oavsett vilket, så leder geografiska förflyttningar via översättning nästan alltid bara till besvär. Ett underligt exempel såg jag i en tecknad film här om dagen. Översättaren lät ortsnamnet New York vara oöversatt, men den japanska flickan ursäktade sig ändå för att hon inte pratade så bra svenska.
Skicka en kommentar