onsdag 6 maj 2009

Zarah, Tiina, fikuzahrna och diivorna.

Tiina Rosenberg har skrivit en - believe it or not! - queerteoretisk och hyperakademisk bok om Zarah Leander och hennes enorma status i homokretsar. Jag slår mej fram med machete mellan de knastertorra styckena för att vaska fram själva essensen.

Det är styckevis högintressant, även om jag nog tycker att jag själv sammanfattat saken snärtigare och begripligare här, och dessutom skrivit om det verkligt viktiga i fallet Zarah här.

Men jag inser också varför jag själv en gång fick nog och trillade ut från universitetet utan annat i bagaget än en jävla massa högskolepoäng, ännu fler studieskulder och ett avgrundsdjupt förakt mot män i rosa overall.

Teorin är så teoretisk, tolkningarna så fria, freudianismen så galopperande och språkbruket så esoteriskt att det stundom känns som en parodi. Under rubriken "Den sapfoniska rösten" resonerar Rosenberg:

Röstproduktionen och halsen kan också beskrivas som ett duplikat av vagina. Onekligen liknar röstproduktionen kvinnokönet och den sexuella akten. Röststyrkan beror främst på kraften som pressar upp luftströmmen mellan stämbanden. Men rösten blir också allt starkare ju mer resonanslådan, svalget, näshålan och munhålan öppnas. Själva ljudapparaten heter glottis och kan betraktas som en motsvarighet till klitoris.

Vi får också veta att "filosofen och psykoanalytikern Luce Irigaray skriver att kvinnor har sexuella organ överallt på och i sin kropp, men hon betonar särskilt läpparna (mun och vagina) och handflatorna".

Så då är det konstaterat. Handflatan är sexuell - dessutom lika sexuell som själva könet. Det har en psykoanalytiker sagt så då är det så. Om ni undrar varför vissa kvinnor ser så saligt inåtvända ut när ni tagit dem i hand så har ni fått svaret.

Till slut slår Rosenberg även fast att mörka kvinnoröster som Marlene Dietrichs, Ella Fitzgeralds och Annie Lennox "klingar djupast och varmast närmast könet". Vilket presenteras som ett faktum och inte för att det är viktigt för mej att säja emot men jag är faktiskt inte helt övertygad. Det känns som om Rosenberg snarare vill att det ska vara så än bevisar att det är så.

Jag är fullt medveten om att den Fria Forskningen har högre och viktigare ambitioner än att vara underhållande, men jag kan ändå inte komma ifrån ett visst vemod. Hur kan man skriva en bok om ett så sjukt fascinerande ämne utan att boken är oavbrutet spännande?

Hur kan man addera Zarah Leander (= galen färgstark tant med dunkelt förflutet, vass tunga, peruk och ett slott) med bögvärlden (= utsatta människor i skuggorna som söker alternativa genusuttryck) och göra det så tunggumpat? Hur är det över huvud taget möjligt?

Och den viktigaste av alla frågorna: varför var det ingen som bad mej att skriva den istället?

25 kommentarer:

Clas sa...

Har kanske bara avlägset med ämnet att göra men jag minns när jag 1973 såg den franska filmen "La maman et la putain" (Mamman och horan) så fanns där en scen där huvudpersonen lyssnar till Zarah Leander och hans vän frågar varför.

Då kommer en lång förklaring som i princip går ut på att Zara Leander var bättre eftersom hon var en kopia av Marlene Dietrich. Och kopior är alltid bättre än original.
Först i och med poststrukturlisterna på 80-talet blev resonemanget någorlunda begripligt.

Jag tror varje tid och varje ideologi måste återerövra de stora artisterna.
/Clas

Noa Resare sa...

Om du skriver den boken så kommer jag att läsa. Tror nog att Erika & Ulrika kan vara intresserade av att ge ut den också :)

Kalle Lind sa...

Noa Resare: bra. Då har jag en läsare och eventuellt två förläggare (vilket troligen gör tre läsare). Låt oss återkomma när ni är åtminstone tio.

Clas: jag tror inte att resonemanget var obegripligt för de invigda 1973. På den tiden var dock homokulturen inte tillgänglig på det sätt den trots allt är idag, när jag kan sitta och leva heteroliv och ändå ha tillgång till många av bögvärldens koder.

Påståendet att kopian är bättre än originalet hänger väl ihop med campkulturens - som inte sällan tangerar gaykulturens - fascination för det konstgjorda. Smink, peruker, lösbröst, Army of lovers, Abba "i kläder av plast", över huvud taget teater och dekorer etc. En camp kopia av ett camp original blir så klart än mer camp och än mer fabulous.

dr. No sa...

Först får jag sälla mig till läsekretsen vid ett eventuellt nytt bokprojekt, oavsett vad du bestämmer dig att skriva om.

Sedan några kommentarer i största allmänhet:

1) Tror du verkligen någon bad Tiiina skriva den där boken? Man kan nog misstänka att incitamentet kom från Tiiiinas inre.

2) Såg precis en doktorsavhandling av en tjej som heter Anna Adeniji, som forskat om giftermål, skrivit i jagform och använt som främsta källa "Sex and the City". Se om du tycker det är roligare forskning. Eller trams.

Kalle Lind sa...

Dr No: 1) nej, du har rätt. Det är väl mer ett sätt att uttrycka sej drastiskt på: "varför ringde ingen mej och frågade hur det här skulle ha gjorts?"

2) jag googlade Adenji och tyckte det verkade vara både seriös och angelägen forskning. Hon är socialantropolog och skriver om det sociala tryck att gifta sej som får annars sansade människor att bränna upp hundra papp på fula klänningar och middagar för släktingar de hatar. Tycker ärligt talat det verkar angelägnare - och framför allt mer relaterbart för egen del - än mycket annat.

Hon berättar f.ö. om sitt underlag:

"Jag har bland annat intervjuat 20 kvinnor om deras syn på äktenskap och gjort analyser av skvallerpressen, teveserien Sex and the city och webbplatsen Bröllopstorget. Jag har också granskat reaktionerna på FI:s förslag 2005 om ny samlevnadsbalk".

Så det är ju inte bara så att hon suttit och ätit vaniljglass och slöglott på SatC-repriser på Comedy Central.

Burberry Fields Forever sa...

i den fiktiva filmen deep throat från 1972 hade den kvinnliga huvudrollsinnehavaren sin klitoris i halsen. hennes glottis helt enkelt.

janne sa...

Zarah är värd all uppskattning, inte minst efter den vedervärdiga förföljelse hon utsattes för av staten och media. Läs Bosse Schöns senaste bok om säpo-akten om Zarah. Skrämmande med tanke på att ingen jäkel kritiserade kungens hyllande av Hitlers erövringar, Hedin, Wallenberg mfl. Nä ett kvinns som sjunger kärlekssånger ska brännmärkas. Fega svenskar är bara förnamnet.

Clas sa...

Kalle: Det kunde vara så om inte filmen i högsta grad var en film om en heterosexuell mans erövringar.
De första postmoderna strömningarna hade dykt upp, både i Paris och London så filmen förebådar detta, snarare än gay-rörelsen.

dr. No sa...

Kalle: Jag tror också avhandlingen är intressant; annars hade jag nog inte påtalat den. Fast jag gillar saker som går och balanserar på gränsen till tokighet - när hon blev itervjuad av tidningen genus och de frågade varför så mycket kretsar kring "sex and the city" svarade hon typ att hon gillar programmet och det är viktigt att hålla på med sådant man gillar.

Det visar ju snarare på en skön inställning än dålig forskning, tycker jag. Men var person får göra sin egen tolkning, förstås. Det är roligt med genusteori just eftersom pass hälften är ren galenskap, beroende på hur man läser det.

Fast jag är rätt säker på att en eller annan big-pack vaniljglass slunkit ned, där hon suttit och granskat sex and the city, om man säger. Och hur ofta är det egentligen som någon får forska i ämnen som faktiskt dyker upp i TP?

(Ps. Dr No är bara ett artistnamn - egentligen är jag arbetslöst cykelbud.)

Urban sa...

Jag har inte läst boken och vet inte mycket mer om Rosenberg än att Jan Guillou är starkt emot henne men det låter som att "deep-throat"-teorin försvårar livet för oss som anser att feminismen är vår tids nödvändiga lära.
Då är nog Adenjis forskning matnyttigare.

Ifall nästa nykomling i den Lindska familjen (vet tyvärr inte vad din fästmö heter i efternamn) blir en flicka kanske man kan hoppas att det blir en Zarah?

För övrigt antar jag att ditt avgrundsdjupa förakt mot män i rosa overall syftar på studentikosa festkläder och inte - som jag först uppfattade det - på velourmän. (Vilka det väl är rätt ont om numera, tillochmed i det akademiska.)

U.J.

Gubben Far sa...

Här sjunger Zarah Leander duett med Sven-Ingvar:
http://www.youtube.com/watch?v=lLW12IxSozk
Det är väl så queer det kan bli? Eller inte? Är det inte så att det som är queer måste vara sånt som många tycker är dålig smak. Problemet är de snälla gummorna som i början av klippet ovan önskar sig låten. Och så alla de många gubbar som tyckte Zarah var wunderbar. I dag tycker vi hon är bisarr, men då var Zarah i mångas smak. Men gubbarna och gummorna kanske var queera fast de inte visste om det?

Gubben Far sa...

"En camp kopia av ett camp original blir så klart än mer camp och än mer fabulous".
Alltså jag menar Madonna är erkänt queer eftersom hon i sin ikonografi utmanar etablerade normer för hur saker ska vara. Men Zarah VAR normen på sin tid. Den som var verkligt fabulous var Brita Borg som gjorde en skruvad Leanderkopia i sången "Die Borg". Det är så queer att inte ens gayklubbarna uppskattar det.

Kalle Lind sa...

Urban: dessvärre är en eventuell dotters mellannamn redan tingat åt nåt banalt släktnamn. Men idén är lysande.

Gubben Far: jag tror du blandar ihop greppen "queer" och "camp" här en smula. "Camp" är det överdådiga, smaklösa, Liberace, Frank Valdor, plymer, Elvis i Las Vegas och i det ledet sällar sej Zarah Leander absolut. "Smak" är naturligtvis ett vanskligt grepp att använda, men om vi säjer att det är saker som utmärks av en viss brist på återhållsamhet så har vi väl inte sagt för mycket. (Exakt var skillnaden går mellan "camp" och "kitsch" får f.ö. någon annan svara på.)

"Queer" är ett mer abstrakt begrepp, men syftar väl främst på företeelser som är genusneutrala eller genusöverskridande. Springsteen är t.ex. inte queer. Ej heller Tomas Brolin.

Och i stora delar av queerkulturen - som till stora delar tangerar gaykulturen - uppskattas camp kultur. Zarah Leander är liksom både camp (peruk och larger than life) och queer (den märkligt mörka rösten och den traditionellt manhaftiga framtoningen). Hon är m.a.o. som skapt för att hyllas av en gayrörelse.

Jag tror egentligen aldrig att det har funnits en motsättning mellan queerkultur och publiksmak. Schlager t.ex. är ju på en gång det mest folkliga och det mest bögiga du kan ägna dej åt.

Tack f.ö. för Zarah- och Sven-Erik Magnusson-klippet. Han såg ganska ball ut i skägg.

Kalle Lind sa...

Gubben Far 2: du har säkert rätt i dina tankegångar, men jag hänger inte riktigt med. Madonna har väl också varit normen under sin tid? I egenskap av trendsättare?

Och som sagt: jag tror inte det är så himla viktigt här huruvida Zarah hade folklig förankring eller inte. Det hon gjorde var överdådigt och genusöverskridande och därför gick hon hem i queervärlden. Och skulle nog så ha gjort oavsett om Svenne Trähatt också gillade henne eller ej.

Gubben Far sa...

Ja för all del. Det är till att veta vilka termer man ska använda för vad. Men nog blir det lite svårt att få ihop det, när det det mesta Zarah sjöng och berättar om i memoarerna, handlar om hur mycket hon älskar karlar. Vill man ha ett queerbegrepp som bara handlar om utmaning av heteronormativa föreställningar får man väl hålla sig till rösten och peruken.

Gubben Far sa...

Ja för all del. Det är till att veta vilka termer man ska använda för vad. Men nog blir det lite svårt att få ihop det, när det det mesta Zarah sjöng och berättar om i memoarerna, handlar om hur mycket hon älskar karlar. Vill man ha ett queerbegrepp som bara handlar om utmaning av heteronormativa föreställningar får man väl hålla sig till rösten och peruken.

dr. No sa...

Men varför är inte Dee Schneider en gayikon i så fall? Han har ju alla de ovan listade attributen, plus att han verkligen är larger than life.

Svara mig det, ni genomstraighta, skäggbeklädda män.

Kalle Lind sa...

Gubben Far igen: fast just det där, att älska karlar, är väl nåt som hennes bögbeundrare i högsta grad kunde relatera till?

Dessutom visar Rosenberg ganska övertygande att temat för många Zarah-låtar är rätten till att älska vem man vill - Kann denn Liebe Sünde sein - och rätten att vara den man är - So bin ich und so bleibe ich, Yes Sir! - på ett sätt som har hög relevans för en bögpublik (jfr också med "Jag är den jag är" från La Cage aux Foiles).

En kuriositet i sammanhanget är att Zarah dessutom sjöng in Was wissen Männer von Liebe? - en titel med ett oändligt antal tolkningsmöjligheter ur queersynvinkel.

För att bögar gillar Zarah - och att hon gillade dem - är ju faktum. Min kompis impressarion har berättat om när han flög med Zarah till Berlin på sextitalet - "och det var ju bara fikusar!" - och sen satte upp shower i Stockholm - "och det var ju bara fikusar där också!"

Detta innebär inte att man själv är queer bara för att man gillar Zarah. Lika lite som man är pederast för att man gillar Pasolini. Men det är nog svårt att förneka den oerhörda status hon har i queerkulturen - bl.a. därför har ju Rosenberg skrivit en hel jämrans bok om henne.

Gubben Far sa...

Det var övertygande! Men visst är man queer. Jag tror bara det är en skillnad mellan Madonna i vår tid, som gjort det normalt att vara queer, och Zarah, som uppfattades som normal också av sin mer inskränkta samtid. Men jag hoppas att Tiina också tar upp "Matroser, matroser, matroser", där Zarah sjunger om att ta hem ett helt gäng sjömän i sängkammaren. Och ett gäng matroser i samma säng kan man väl fantisera mycket om?

Oskar Forsgren sa...

"Jag slår mej fram med machete mellan de knastertorra styckena" Är inte detta inspirerat av ett gammalt inlägg i David Nessles blogg apropå att han medverkade i radio och skrev något om att redigeraren fick "rensa bland mina bisatser med machete"? Du som aldrig glömmer något borde kunna dementera eller bekräfta.

Kalle Lind sa...

Dr No: är inte Dee Snider en bögikon? Om inte håller jag med dej om att det är konstigt. Kanske har det med gitarrerna att göra - i homokretsar får man lätt för sej att elektriska gitarrer är tokstraight.

Gubben Far: "Matroser, matroser, matroser" låter alldeles extremt homoerotisk. Kan inte föreställa mej att den skrivits av en straight snubbe.

Kalle Lind sa...

Oskar Forsgren: är det inspirerat av Nessle - vars blogg jag slaviskt läser - så är det extremt omedvetet. Att använda machete för att ta sej fram genom nåt svårgenomträngligt tycker jag f.ö. är en mer självklar bild än att använda den för att ta bort överflödiga och utstickande saker. Då hade kanske en hyvel eller lie varit en lämpligare bild för Nessles del?

Om nu uppgiften var att drygt och överlägset gå in och korrigera nåt som upphovsmannen antagligen drömt att han skrivit.

Hed sa...

"Röstproduktionen och halsen kan också beskrivas som ett duplikat av vagina. Onekligen liknar röstproduktionen kvinnokönet och den sexuella akten. Röststyrkan beror främst på kraften som pressar upp luftströmmen mellan stämbanden. Men rösten blir också allt starkare ju mer resonanslådan, svalget, näshålan och munhålan öppnas. Själva ljudapparaten heter glottis och kan betraktas som en motsvarighet till klitoris."

Glottis är mellanrummet, tomrummet och resonansen blir större ju större bröstkorg man har. Ju starkare man trycker desto mer ansträngd blir rösten.

What is this nonsense?

dr. No sa...

Urban: Är det Linda Lovelace's "deep throat" du syftar på?

pojoel sa...

Ja, så går det när en Über-rättvisa Gudrun ska skriva om Zarah.