torsdag 8 oktober 2009

Autografsamlarna och Tredje rikets chefsarkitekt.

De båda bröderna Mats och Mikael Peterson - kända från gårdagens bloggpost - samlar alltså på autografer och har skrivit en bok om detta. Nåt ska man rimligen fylla sitt liv med, och jag är den siste att ha synpunkter på nördigheter.

Nåt slags humor uppstår ändå i somliga av brödernas gravallvarliga utsagor:

Värdet på autografer, i USA, har på 20 år ökat mellan 200% och 500%. Att köpa autografer är otvivelaktigt den bästa investering som kan göras.

Som vi skrev tidigare gäller det att vara hövlig. Om du inte är det kan du förstöra för dig själv, stjärnan, men också för andra samlare.

Vi skrev till Tanja Dickenscheid som tog silver i landhockey i OS 92. I hennes svar kom det två signerade foton med hela det tyska OS-lagets autografer. [---] Det här ger onekligen samlandet en extra krydda eftersom det är speciellt roligt att t.ex. få ett helt bob-lag komplett på bild.

Börja registrera autograferna i dator rätt snart efter det du börjat samla, det underlättar samlandet rejält. Det behövs inga avancerade datorutrustningar för detta. Dessutom får du datorvana.

Den enda gång det tagit emot lite för oss är när EM i gymnastik för damer hölls i Stockholm 1994. Många av de tävlande var 14-16 år. Det var lite pinsamt innan vi tog mod till oss och gick fram till dem. När vi väl gjorde det var det inte pinsamt. Vi diskuterade den här frågan med Lars-Gunnar Björklund. Han påpekade att det aldrig är pinsamt att ta autografer.


Men - mitt bland dessa oskyldiga råd och dåd hajar man plötsligt till:

Vi fick t.ex. svar från Hitlers generalstabchef Hans Speidel 1984. I svaret vi fick skrev en släkting att Speidel haft hjärnblödning och var förlamad i högra sidan. Han kunde inte skriva sitt namn längre, men hoppades på att vi inte skulle vara för besvikna på de "autografer" vi fick.

Här kunde ju bröderna skjutit in att hur besvikna de än blev på kråkfötterna, var det inget mot hur besvikna de var över idén om ett rasrent Tyskland. Bara en idé, inget annat.

Autografbröderna berättar glatt vidare:

Vid ett tillfälle läste vi att Speer bodde i Heidelberg. Vi chansade och skrev till honom på adressen Albert Speer, Heidelberg, Tyskland. Efter ett par veckor fick vi svar med riktiga autografer. På kuvertet stod hans adress varför vi skrev en gång till och bad om signerade foton, vilket vi också fick ett par veckor senare.Jag vill verkligen inte ta ifrån två bröder deras hobby, och jag vet att de skickade motsvarande brev till både Bush och Mandela, och Speer har ju själv hävdat att han i princip inte var nazist utan bara väldigt intresserad av arkitektur och krig, men - det kan trots allt skicka märkliga signaler när unga ariska män skriver till visionären bakom Germania, Nazitysklands rustningsminister, organisatören bakom partidagarna i Nürnberg, och ber om idolporträtt.

Jag bara säjer det så har jag det sagt.

12 kommentarer:

Pidde sa...

Mina favoritautografjägare är de två killar i 30-årsåldern som varje år står från morgon till kväll på trottaren utanför Filmstaden (dessförinnan Biopalatset) under Malmö Filmdagar. Det finns ibland en och annan kändis därinne, men oftast får de nöja sig med autografer av FILMKRITIKER! Okej om det är Ronny Svensson eller nån sån, men ändå. Dessutom kommer de alltid fram och ska fråga ut oss om filmer, och de frågar ALLTID vad vi tycker om deras favoritgenre; svenska polisfilmer, och vad vi ger för betyg på nya Beck och Wallander. Fast i år tillfrågades C-G Karlsson om vad han skulle ge DVD-boxen med Varuhuset i betyg.

Klas sa...

Man undrar om Autografjägarboken klarar sig undan bokbålet på Malmö stadsbibliotek

Marcus Johansson sa...

Okej, Kalle, nu utgår du ifrån din idealistiska grundsyn när du skriver om autografjägare. Men kom ihåg att autografer är en otroligt bra investering. Namnteckningar från den nazistiska maktapparaten kan ge klirr i kassan på ålderdomen.
Glöm inte att värdet ökar med mellan 200 - 500 %!
Själv har jag både Niels Dybecks och Lasse Åbergs autografer. Jag fick dem gratis. Jag är ingen expert, men jag tror att värdet har ökat med säkert 500% nu.

Dvärghundspossen sa...

Då vet man vad man ska göra för att säkra ålderdomen då. Ta ut alla sina pengar som nu sitter i pensionsfonder (Kan man göra det?), köpa frimärken och kuvert och sen skriva till alla överlevande gamla nazister efter foton och kråkor.

Kenneth Karlsson sa...

Kalle, värst vad moraliserande man plötsligt blev...

En man med ett sa...

Kenneth: nja, blev jag det? Det var inte riktigt min avsikt. Jag tycker det var lite roligt att de omnämner några av 1900-talets värsta bödlar som autografobjekt vilka som helst. Det blir väl ändå lite märkligt när de utan kommentarer ställs bredvid Steve Hackett från Genesis? Eller är det jag som är kitslig?

Tobias sa...

Det kan nämnas inom parentes att Speidel troligen deltog i planeringen av 20 juli-attentatet mot Hitler och efter kriget inte ansågs mer belastad än att han kunde ges höga poster i Bundeswehr och NATO.

dr. No sa...

Det ger onekligen en inblick i samtidens fokus på kändisskapet som självständigt begrepp, väsenskilt från vad det nu var man råkade bli känd för.

Ett musikaliskt geni kan därmed värderas enligt samma skala - spaltmeter i hänt i veckan och se & hör - som en nazistagitator och en gubbe som målar sig blå till robinsons reunion.

Daddyfoam sa...

Gratis som ökar med 500%, nä, jag kan inte räkna så tidigt på dagen...

Urban sa...

Den här bloggen har väl på många sätt lett i bevis att autografer kan vara en ganska usel investering. I alla fall om man betalat för dem. Vad kan årets högstanotering på en autograf av Sven Wernström ligga på?

Det finns väl undantag. På den Nessleska bloggen kan man läsa om hans fröjd över att ha fått tag i en autograf av Kaiser Wilhelm och den är troligen värdebeständig men minst hälften av alla STORA idrottsmän och kulturpersoner är bara skuggor och aska (för att travestera Gladiator) några år efter sin död. Räknar man långt fram i tiden: 50-100 år är siffran troligen över 90%. Nacka hyllas fortfarande men inte av den yngre generationen. Troligen vet ingen vem Zlatan var om hundra år.

Men det har väl alla redan tänkt. Påståendet om autografer som investering bör väl läsas ironiskt.


U.J.

Anonym sa...

Speers autograf...påminner mig om när den ende autografjägaren i min vänkrets (eller mitt "extended network") 2002 befann sig i hufvudstaden med bl a undertecknad,och jag råkade nämna att man mycket enkelt via allmänhetens terminal på Skattemyndigheten kan kolla upp var diverse kändisar bor (detta var långt innan Ratsit...)och vi gjorde det och klurade ut att storspionen Stig Wennerström (96 år)var still going...knappast strong men dock going...i en pensionärslägenhet i Djursholm.Varpå min vän med bestämda steg begav sig dit för att tigga en autograf av gubben innan det var för sent.Vi andra försökte å det bestämdaste avråda honom och framhöll att en landsförrädargubbe inte är lika helfestlig som en gammal revykung eller kuplettcharmör,men förgäves.Väl framkomna till landsförrädarens hus språkade vår autografjagande vän med en granne som även han avrådde bestämt utan verkan.Slutligen ringde vår vän på hos landsförrädaren och en vassnäst äldre dam, troligen fru Wennerström, tittade strängt på honom medan han stammade fram sitt ärende och smällde sedan igen dörren...vår vän var uppenbart skakad och bad oss andra uttryckligen att inte berätta det hela för någon...jag har hållit detta löfte...fram till idag...

Wulfahariaz sa...

Den ena av brorsorna ställde upp i riksdagsvalet för Bondeförbundet (C), vilket absolut säkert inte på något sätt alls bör sättas i samband med deras vurm för tredje rikets potentater.