torsdag 15 oktober 2009

Man äter även med ögat.

Ett av mina bästa lunchställen hade tidigare som sin slogan "för den hungrige". Det har de tagit bort nu, men menyn är densamma: flottstekt fett med späckpanerat ister. Vill man kan man få en skål tran att dippa i.

Så då sitter man där, i en spricka i en vägg i ett område som är deprimerande även för att ligga i Malmö, och spjälkar sitt slagg. Och för att även få andlig spis kan man njuta av den ... originella konsten som spikats upp på vävtapeten.Inte mindre än nio minnestallrikar från olika derbyn på Jägersro!Så här ser en tallrik ut i närbild. Jag vet, mobilen fångade inte riktigt upp alla nyanserna, men det ska ni nog egentligen tacka mej för.När man njutit färdigt av tallrikarna kan man istället låta blicken försjunka i den här målningen. Den föreställer ... ja, den föreställer helt enkelt en kock som lagar nåt slags inälvsmat och en transsexuell servitris, bägge svävande i en Chagall-inspirerad rymd. Inget konstigt med det.

Kanske har jag sett fulare tavla, men det har jag i så fall förträngt.

17 kommentarer:

Pidde sa...

Jag känner att jag genast måste gå ut och äta lunch oftare, på olika ställen. Just den här syltan känns som ett perfekt ställe för redaktions- eller brainstormingmöten. Måste lista ut var den ligger... Fast det är kanske ett känt ställe bland malmöiter?
Avstår från att trötta ut dig och andra med redogörelser för lunchhak i andra städer.
Starta genast en ny samlarserie i bloggen: Veckans sylta.

Åke Forsmark sa...

Jag är rätt intresserad av var den där kan ligga. Om jag far med travkamraterna till Jägersro skulle den där tallriksväggen sitta perfekt som inramning.

Ulf sa...

Det är kanske jag som missar något, men jag får det ändå bara till nio minnestallrikar från olika derbyn på Jägersro. Eller har du valt bort två stycken som oväsentliga?

Själva idén med minnestallrikar är ju också rätt fascinerande. Idén att ha en tallrik med kungen eller Elvis eller så på kan jag till nöds köpa. Men ett travderby? Vem tänker att han/hon ska lägga en del av vinsten (alt det som räddades undan vadslagningen) på en tallrik för att komma ihåg dagen?
Antar att minnestallriksbranschen fick sig en knäck i och med mobilkamerorna...

Anonym sa...

Höstdepression?

Anonym sa...

Werners! Måste nog ändå påstå att det finns områden som är mer deprimerande i denna stad, men denna lunchsylta ligger verkligen fel. Har aldrig ätit där, men av inredningen att döma borde verkligen ett besök göras inom kort.

J sa...

Jag misstänker att du inte bryr dig alltför mycket om läsarhyllningar, men jag måste ändå säga att din blogg är den roligaste jag nånsin läst. Det gör väl i alla fall ingen skada.

J-h:n sa...

Är man i Göteborg kan jag rekommendera Kungstorgskaféet (händelsevis beläget vid Kungstorget), som också specialicerat sig på flottig mat och bisarr naivistisk konst. Har därtill figurerat i serien Kapten Stofil.

J-h:n sa...

I Kapten Stofil dock under pseudonymen "Kungstorgskrogen".

Kalle Lind sa...

Anonym (om det nu är hans riktiga namn) knäckte den. Werners heter stället, ligger på Lönngatan i området Lönngården, som kanske ligger på plats femton över deppiga ställen i Malmö, särskilt sen det blev gated community, vilket ändå är ganska högt. Men visst, The Warriors-tunneln under Dalaplan med tortyrbilder på väggarna är värre.

Kalle Lind sa...

J: jag blir väldigt glad över vänligheter. Jag är bara väldigt dålig på att visa det.

Kalle Lind sa...

Ulf: jag skyller på att jag gick humanistisk. Det är hursomhaver ändrat.

Anonym sa...

"Ögat, även, måste vi
ge någonting att bita i."

...som sagt.

Kenneth sa...

Tavlan: visst är det Hasse Alfredsson till höger, vilket ju måste betyda nånting speciellt...

Anonym sa...

Kenneth, precis vad jag tänkte med. Kanske är det Tage som är kocken också?

Anonym sa...

Ölkaféet på Skolgatan har alltid fulare tavlor, oavsett vem som hänger där.

Ola Berg sa...

Ful? Det är ju en fantastisk tavla!

Louise sa...

Jag skrattade så snoret sprutade, nu tror jag att jag älskar dig litegrann.