fredag 16 oktober 2009

Proggiga barnböcker del 41: De goda djuren.

Tidskriften Pops allra sista nummer råkade sammanstråla med Kevin Rowlands comeback. För er som hade annat för er på åtti- och nittitalen: Kevin Rowland sjöng i den brittiska popcombon Dexys Midnight Runners och är Pop-ideologen Andres Lokkos husgud över alla andra.

Lokko kunde avsluta sin tidning med flaggan i absolut topp. En jättelik Rowland-intervju och en ingress som mest handlade om Lokko och avslutningen: "Han är färdig nu". Pop-skutan kunde få sjunka, kaptenen hade avverkat den viktigaste punkten på att göra-listan.

Jag känner lite på samma sätt när jag nu äntligen lagt händerna på Horst Tuuloskorpis "De goda djuren". Min Tuuloskorpi-vurm har inte varat lika länge som Lokkos Rowland-fäbless, men jag tror intensiteten är lika stark. Jag har nu läst Tuuloskorpis samtliga bildberättelser för barn och jag älskar dem.

Inte för att de tvungetvis är bra, utan för att de är så kompromisslöst dysterproggiga och rakt-på-sakiga i tonfallet gentemot barnen.

Mina förväntningar på "De goda djuren" var högt uppskruvade. Flera bloggkommentarer har återkommit till den, och häromsistens stötte jag på Liv Strömquist som a) visade sej känna Tuuloskorpi (bara två led mellan mej och Horst!) och b) berättade att boken varit ett återkommande diskussionsmaterial i vegankretsar (gissningsvis är det därför den är stulen från flera bibliotek i Öresundsregionen. Om nu militanta veganer kan tänka sej att göra nåt brottsligt.)

Och då ska vi komma ihåg att boken absolut inte har ett veganskt budskap; djuren i titeln är goda i dubbel bemärkelse (ett sällsynt fall av Tuuloskorpi-humor).

Låt oss alltså ha detta i åtanke när vi scrollar neråt: detta är en bildberättelse för barn. Avsikten är att visa hur djur och människa lever i ekologisk förening och hur bacon och pölsa egentligen blir till. I vanlig ordning skyggar inte Tuuloskorpi ett ögonblick för vad andra hade kallat "obehagligheter".

Här visar Tuuloskorpi glatt hur det ser ut när bror Duktig, bror Hurtig och bror Lustig hängs i takkrokar:Även Prillan och de andra hönsen på Pettsons gård slutar förstås sina dagar som Mussolini:Inte heller söta pållen på farbror Knuts gård skonas:Kalle och Kajsa, Klarabella och Klasse, Bambi och Babe, Wilbur och Nasse - till slut blir det slarvsylta av allihop:Ännu bättre blir det förstås av det mycket sakliga berättartonfallet:Jag ligger mållös och glädjefnattig på golvet, darrande av en osedvanligt omskakad känsloblandning. Jag har aldrig läst nåt liknande, kommer antagligen aldrig att göra. Henning Sjöström och Allan Rubin - ni är besegrade! Tuuloskorpi slår er med (slaktade) hästlängder!

Jag är färdig nu. Jag tar bloggpaus några dagar och återhämtar mej.

28 kommentarer:

petter sa...

Skinkan är inte grisens stjärt de andra månaderna, uppenbarligen.

Redaktör'n sa...

Det är väl snarare så att julskinkan är grisens stjärt endast i december.

Klas sa...

Det är märkligt med Lokko som byggt hela sin karriär på att vara 'med och på' att han samtidigt hyllar Kevin Rowland och Paul Weller som aldrig varit speciellt 'med' och bara undantagsvis 'på'..

Otroligt fräck neonskylt på framsidan på 'Goda djuren'

Nu skall jag gå och äta lunch!
/Klas

Den Ystre sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den Ystre sa...

Jag gillar verkligen den här torrt neutrala stilen, och viljan att helt enkelt visa upp för barnen hur det ser ut - utan att vare sig ha en intention att skrämma eller försköna. För så är det ju! Julskinkan är grisens stjärt! Och fläskkött är grisar som man måste döda, och dela upp i mindre bitar!

En inställning som märkligt nog passar såväl köttätarföräldern som de mer veganskt inriktade päronen

Anonym sa...

Det där om veganers inställning till brottslighet är satir va? Vem har f. ö. hört talas om "militanta allätare"? När brände Du en mejeribil senast? Jag har träffat en son till T några gånger. Sonen är mycket trevlig och väluppfostrad. Troligen pga faderns eminenta författarskap? Såg nåt TVprog. om en familj von Schele i Indonesien. Urbefolkningen (som dom bodde hos) ville att fadern eller sonen skulle avliva unggrisen som skulle bli festmåltid men svenskarna klarade inte det. Värdfolket begrep inte ett jota. Alla har tydligen inte läst sin Tuuloskorpi ordentligt!

Dvärghundspossen sa...

Jag hade en kompis som en gång frågade sina föräldrar var kött kom ifrån, och mamman började yra om att "när ett djur dör [dvs hela biten med att det är VI som dödar djuren bort-censurerat] så har den kött inne i kroppen som man kan ta ut och äta". Min kompis frågade om det gäller människor också, och mamman svarade då jakande.
Sen trodde hon i många år att om man t ex skulle råka skära sej djupt i armen så skulle det kunna hända att det trillade ut prinskorvar och köttfärs.

Flenso Bylund sa...

Grisar har ju fullt av små korvar i magen, det ser man på en av bilderna! De bokstavligt talat trillar ur, korvar i alla former ur grisamagen!

Petter B sa...

Jag dör. Det här tar priset. Av alla konstigheter du grävt fram är detta det bisarraste. Jag förlåter dig om du lägger ner bloggen nu (även om det vore jäkligt synd). Det här går aldrig att toppa. Tyvärr. Din vän på Kirseberg Petter B

Simon F. sa...

Måste säga att jag har svårt att se något kontroversiellt, konstigt eller obehagligt med boken. Att kött kommer från döda djur vet vi ju alla och det är väl bra att barn som undrar över var kött kommer ifrån men aldrig själv har möjlighet att komma i kontakt med slakt får ett rakt svar på sina funderingar. Vem kan ha invändningar mot det?

dr. No sa...

Obetalbart. Och min fru tycker återigen att jag är sjuk i huvudet. Två flugor i en smäll. Man blir GLAD!

Kalle Lind sa...

Simon F: det kontroversiella är väl inte svårt att se? Vi lever i ett samhälle där kopplingen söta djur-varm korv är utsuddad ur det allmänna medvetandet, och där barn undanhålls vissa sanningar - på gott och ont. I den kontexten är det väl klart att en bok med explicita grafiska skildringar av kadaver är kontroversiell på en förskola.

Och konstigt blir det väl lite grann på samma gång; konstigt i bemärkelsen "kraftigt avvikande".

Obehagligt är väl mer individuellt.

Anonym sa...

Måste hålla med Simon F. Vari finns det sensationella? Även om vi skulle leva i ett samhälle "där kopplingen söta djur-varm korv är utsuddad ur det allmänna medvetandet" förstår förstås det minsta barn med den mest begränsade fantasin vad det handlar om. Men du är helt fel ute, kopplingen är definitivt inte "utsuddad" (hur skulle den kunna vara det?), alla vet vad det är frågan om. Det är ju just därför vi har rörelser som Djurens rätt och veganer.

Anonym sa...

Borde det inte vara i alla veganers intresse att en sån här bok finns kvar på biblioteken? Det är ju rena reklambroschyren för nyrekrytering till rörelsen.

dr. No sa...

Uppenbarligen är det somma bland kommentatorerna här som aldrig läser barnböcker. Och som antagligen växte upp framför TV:n. Vad fan har ni för referensramar om ni inte ser på vilket sätt detta är avvikande?!

Eufrahim sa...

Alltså, om det nu är så att den försvinner från biblioteken är det väl av samma anledning som andra fascinerande kultböcker från en svunnen tid, typ "Hasch-himmel eller helvete" eller stanislav grofs mycket seriöst menade bok om "lsd-terapi", försvinner. Folk vill ha dem i hyllorna för att de är coola och fascinerande! DÄR ligger nog anledningen snarare än ideologiska. Har hört talas om den här boken i flera år av folk som är lika lyriska som Kalle Lind. Habegäret blir lite för starkt ibland helt enkelt.

Petter B på Rostorp sa...

Ser jag rätt? Har det uppstått en debatt om huruvida boken är avvikande? Snälla ni som tycker den är en helt normal barnbok, tipsa om fler liknande böcker! Nu!Snälla! Vi som tycker det är något av det mest groteska vi sett törstar efter mer. Skitsamma om ni är så fullständigt befriande från referensramar att ni tycker detta är en normal barnbok - ge oss mer!

Simon F. sa...

Nu läser jag förvisso sällan barnböcker då jag inte har barn och det börjar bli några år sen jag själv var barn (då jag för övrigt föredrog "proggiga" barnböcker framför förment opolitiska).

Jag kan naturligtvis tänka mig att boken är konstig i bemärkelsen ovanlig (även om de begreppen inte är direkt synonyma. Vargar är ovanliga i den svenska naturen men är väl fördenskull inte konstiga?). För mig personligen är det dock betydligt konstigare att det är så förbannat tabubelagt att visa på kopplingen mellan dödandet och ätandet av djur. Det borde ju inte vara mer kontroversiellt att visa barn hur man styckar och slaktar en älg än det är att visa dem hur man plockar blåbär eller tar upp potatis. Dock så verkar det ju vara så. Men varför kan jag ärligt inte förstå.

(Och ja, jag är uppvuxen på landsbygden där i princip alla vuxna män i min närhet var jägare.)

dr. No sa...

Simon F: Här ett axplock titlar ur barnbokshyllan:

"Kanel och Kanin letar efter sommaren"
"En liten björn och hennes vänner"
"Här dansar herr gurka"
"Vem ska trösta knyttet?"
"Max får en hund"

I så gott som samtliga dessa böcker porträtteras djuren (i enlighet med den animistiska traditionen) som glada personligheter - kalle kanin und so weiter. I ingen av dessa böcker är ämnet det industriella slaktandet av dessa, vilket inte heller tilltalar oss som vill låta våra knattar vara små mjukisar. Fast kanske kunde det passa sig alldeles utmärkt om man ville förbereda barnen för det hårda livet. I Treblinka.

Petter B på Rostorp sa...

Simon. Vilken härlig metadebatt det här är. Vi debatterar alltså huruvida det BORDE vara konstigt att visa slafsiga slaktbilder i barnböcker. Njae, det kanske beror på syftet med boken. Som flera varit inne på här hade det ju varit en helt naturlig kampskrift för Djurens Rätt. Det mest fantastiska är ju just att det inte är det. Det är just spekulerandet i hur Tuuluskorpi egentligen tänkte när han exempelvis visar en livrädd gris i en kall slaktpassage sekunderna före dödsögonblicket kombinerat med en snusförnuftig text om nödvändigheten i att döda grisen och dela den i mindre bitar, samt en liten hyllning till arbetarna som utför detta nödvändiga verk. Alltså - vad Tuuluskorpi föreställde sig effekten skulle bli på barnboksläsande småttingar? Egentligen vill jag inte veta. Det är i själva spekulerandet det enorma njutandet sitter. Det är så nära en morfintripp man kommer utan morfin.

Simon F. sa...

Det är här jag tycks vara annorlunda beskaffad än flera andra kommentatorer. Att Tuuloskorpis bok skulle kunna vara "en helt naturlig kampskrift för Djurens Rätt" förstår jag faktiskt inte. Jag ser den bara som en lite torr "så funkar det-bok" kring var kött kommer från. Måhända lite grå och tråkig men absolut inte obehaglig.

Nåja, det beror väl kanske på att jag inte är tillräckligt urban. Även om jag naturligtvis har träffat veganer och djurrättsaktivister (framförallt i olika vänstersammanhang) så har jag aldrig förstått mig på dem.

Avslutningsvis så måste jag bara säga att Horst Tuuloskorpi verkar vara en jävligt bra kille. Om än inte överdrivet rolig. Åtminstone inte avsiktligt.

dr. No sa...

Simon, du verkar vara en go' göbbe. Jag gillar dig. Och skriver under på hyllningen av Horst.

Simon F. sa...

Förresten, i min hembygd lär sig eleverna sånt här i skolan. I det perspektivet blir kanske Tuuloskorpis bok mindre konstig? Eller så framstår kanske Norrlands glesbygd bara som mer exotisk för sörlänningarna.

J-h:n sa...

Hu, att det gick till så här i Norrlands inland var värre än man kunnat ana!

"...eleverna fick därefter stycka och paketera köttet för att under läsåret avnjutas till luncher."

Vem var det som åt eleverna till lunch?

Lukas sa...

Det var väl själva fan att man fick gå i skolan i Skåne. Jag hade inte sagt nej till (mer eller mindre) egenhändigt nedlagt vilt på matsedeln. Sedan har jag ju, trots att jag ramlat in i en hel del av dem och ofta delat rent ekonomiska åsikter med dem, alltid haft svårt att komma överens med djurrättsfolk.

elin lantto sa...

Tycker man att den här boken är obehaglig gör man bäst i att inte äta kött, eftersom man då riskerar att framstå som en hycklare.

Frank Bonnevie sa...

-Kom fram lille gris-jonas!!!

Kalle Kanin sa...

Men se där, svart på vitt varför jag inte äter kött.