Livet är en absurditet, insåg redan Beckett. Ibland landar saker i min mejlbox som förbryllar mej. Jag får pressutskick från Dramaten och jag får (eventuellt) mejl från Marianne Ahrne. Nu har jag - i egenskap av bloggare - fått mejl från Handelskammaren (nåt jag har mycket vaga grepp om vad det är, men som gissningsvis är lika sexigt som det låter):
Inbjudan till bloggarfrukost
Bäste bloggare!
Hur klarade Stockholm IT-kraschen, finanskraschen och den senaste tidens globala lågkonjunktur egentligen? Kan vi lära något av det senaste decenniet som kan hjälpa Stockholm att bli framgångsrikt i nästa?
Den 14 oktober kl. 9-11 vill Stockholms Handelskammare bjuda in dig till bloggarfrukost där vi diskuterar just detta - var framtidens jobb kommer att finnas och hur Stockholm kan nå framgång i den globala konkurrensen.
Med oss har vi Annika Billström, tidigare socialdemokratiskt finansborgarråd i Stockholm, Ulf Adelsohn, tidigare landshövding i Stockholm och partiledare för Moderaterna, samt Johan Treschow, ansvarig för ekonomisk analys på Handelskammaren. Ses vi där?
Vi bjuder på frukost, välkommen!
Hur mycket jag än gillar gratis mat är svaret på frågan: nej, vi ses inte där. Nog för att den här bloggen på sitt sätt tangerar vad som ska ske på Handelskammaren - jag har ju t.ex. skrivit ett inlägg om Ulf Adelsohns kompisar och ett inlägg om SJ där ju Adelsohn bestämmer och ... nej, där tar det nog slut - men jag är inte särskilt intresserad av hur Stockholm ska hämta sej ur olika finansiella kriser.
Jag förstår så klart att människan som har tryckt på "send" inte först har läst igenom alla inlägg - eller ens ett enda - på En man med ett skägg och sen tänkt "den här killen verkar vara lämpad att bjuda in till en skriande tråkig floskelparad", men jag kan ändå inte låta bli att fnittra förtjust åt den totala kulturkrock som just uppstod.
Och man undrar ju vilka andra bloggare som inviterats. Marcus Birro? Niklas Strömstedt? Alex Schulman? Charlie Schulman? Carolina Gynning? Vad är det hela tänkt att leda till?
Hade jag på nåt mystiskt vis warpats till den här bloggarfrukosten är det endast och allena två frågor som hade surrat i mitt huvud: 1) ser det illa ut om jag lassar på ett flak bacon till? och 2) undrar om Adelsohn fortfarande blir sur om man påminner honom om bastkjolen?
(Bilden är den första som dök upp när jag bildgooglade "handelskammaren".)
fredag 9 oktober 2009
Inbjudan till Handelskammaren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
6 kommentarer:
Tavlan med stenarna, de (otända) blockljusen, den elva-åriga bloggaren i bakgrunden...
Hur kan du ens tveka?
Snälla: tänk på Stockholms framtid?
Det är väldigt fint och personligt att de börjar med "Bäste Bloggare!".
Ett kärleksbrev (ett fyllebrev 091010)
Älskar din blogg...(i synnerhet)
Sedan jag var nio och hörde Cornelis dubbel CD (tror den hette Bästa)framför stereon hos min gamla farmor så han har förblivit en hus-gud...(allstå innan b-pitch å annat skit)
En kung utan krona....
Men som artonåring å fajtas med populärmusik som Green Day och Pearl jam (vilka är högst på min tonårs-skala)
(f`låt) så har jag haft ett helsinki å motivera min umgängeskrets att tycka detsamma. Dom bara buar och varje gång jag spelar Deidres samba på min enkla gitarr så tycker dom att jag sabbar festen.... Snälla En Man Med Ett Skägg ge mig en anledning att sabba deras fest med en anledning....(för Cornelis bor i oss alla och våra sinnen i synnerhet)
Jag känner mig så ensam...
\Martin
Grattis! Inte ska du väl missa en chans att se ett battle mellan Annika "Billan" Billström och Ulf "Uffe" Adelsohn. Förresten hade inte Treschow något med Abba-soundet att göra? Eller var det Tretow??
Jag minns den där artikeln Alex Schulman publicerade för ett tag sen, där han skrev att t ex Aftonbladets redaktion har nån konstig idé om att "Sveriges bloggare" är en viktig maktfaktor. Fast i själva verket 90% av alla bloggare mest skriver om kläder och vad dom har gjort under dagen, och en rätt liten minoritet av Sveriges befolkning öht läser bloggar regelbundet. Ändå sitter en massa gubbar och tanter och inbillar sej att "bloggosfären" är jätteviktig, och att det är jätteviktigt att inse vad jätteviktig den är, så man inte hamnar på nån sorts vagt hotande efterkälke.
Att identifiera sig med "bloggare" och vilja hänga med "bloggare" är väl ungefär lika klokt som att identifiera sig med "såna som använder pennor". "Nu ska vi ha frukost för alla pennanvändare i stockholm!!!"
En blogg är ju inget annat än ett tomt verktyg. Det kan användas för min-ointressanta-dagbok-på-nätet, för bilder i vissa teman eller för att skapa njutbar litteratur (som i denna bloggens fall). Det är ju innehållet i en blogg snarare än formen som jag antar förenar människor. Men det verkar de inte förstå riktigt.
Skicka en kommentar