.jpg)
1965 skrev Arne Weise - som inte bara har varit ung, vilket i sej är en svindlande tanke, utan också länge tävlade med Lasse Lönndahl om epitetet "Sveriges äldsta tonåring" (Lönndahl vann eftersom han var tre år äldre) - kåserisamlingen "Detta med ungdom".
2009 lånar Kalle Lind - som veterligt aldrig har varit ung - samma bok på Universitetsbiblioteket i Lund. Döm om hans förvåning när han faktiskt är den förste som någonsin läser boken i fråga!
44 år efter utgivning är nämligen större delen av boken fortfarande ouppsprättad (för yngre läsare: förr i världen var det inte ovanligt att pappersarken i en köpt bok fortfarande var hoplimmade i kanterna)!
Är inte detta helt sjukt så säj? På dryga fyra decennier är det ingen av stadens kunskapstörstande, visdomssuktande kandidater och licentiater som velat ta del av Weises kåserande kring rubriker som "Samtal med ungdomsledare", "Öppet brev till min son" och "Grillat med pommes frites"!
Javisst, de lite äldre lundensarna köpte så klart boken när den kom och har den på hedersplats i bokhyllan, och många av de yngre har väl finkammat antikvariat och dödsbon för att komma över visdomsorden, men ändå - INGEN har läst den här boken sen UB köpte in den 1965!
måndag 26 oktober 2009
Helt sjukt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
7 kommentarer:
...Men är du säker på att de som köpte boken när den kom ut verkligen sprättade upp sidorna?
Och det är ju onekligen intressant att Arne Weise var först ut med 70-talstrenden med hemliga sidor man fick sprätta upp själv - om man vågade.
Detta är naturligtvis exemplar 104 av boken de ställer ut i lånesalen. De andra 103 är sönderlästa och kasserade. Som tur är har samtliga bibliotek minst 50 ex. kvar av boken så att denna populära utgivniong alltid kan stå fräsch i hyllan och aldrig bli alltför luggsliten. Så måste det väl vara?
Bara en fråga, vad är det för bok din son sitter bredvid på bilden?
//
Erik
Tekniskt sett är väl sidorna inte hoplimmade. Såvitt jag förstått är de helt enkelt vikta/perforerande av tryckeriet eftersom man trycker flera boksidor på varje ark.
Fast det är ett fantastiskt system. Det syns lång väg ifall man överhuvudtaget tittat närmare på en viss bok. Det kanske var därför det avskaffades.
F ö är Lasse Lönndahl inte evig tonåring längre. När han var med i Bingolotto häromåret kallades han lite svajande för "evig idol". Det kändes lite sorgligt.
U.J.
Erik: Myggans vetja! Mina favoritböcker!
Urban: nej, de är inte limmade, jag vet, men teknisk-praktiska förklaringar är inte min specialitet och jag kom inte på nån bättre beskrivning.
Kalle/Erik: Bra att lillen tidigt vänjer sig vid Myggans nöjeslexikon! Tyvärr syns det inte vilket band det är. Fick hela serien av min farfar som tidig tonåring (och blivande gubbe), när den kom ut. Och var väl den enda 13-åringen som visste vad Börje Lundbergs katt hette...
Arne Weise-boken: Evigt ung och fräsch, uppenbarligen...
Petimäteranmärkning, men UB köper inga böcker, de FÅR dem enligt lagen om pliktexemplar.
Skicka en kommentar